Jag älskar mörkret utanför när jag kommer upp i tidig adventsmorgon. Har svårt att förstå att man tycker det är jobbigt. I mina ögon är det sammetslent, vilsamt och härligt. Jag tänder sparsamt med lampor, aldrig nån taklampa. I adventstid finns det gott om trivsam belysning och vi har kopplat allt till ett par fjärrkontroller. Jag står mitt i mörkret och tänder upp det ena fönstret efter det andra.
Och sen ljusen, idag också det där första. Jag tänder lite ljus här och där. Långa vita kronljus och värmeljus i sina lyktor. Sitter och njuter av långsam start och trivsamt dämpat ljus.
Och som vanligt är jag aldrig redo när ljuset utanför. För mig fick det gärna vara rejält mörkt nån timme till.