Adventstid

Jag älskar mörkret utanför när jag kommer upp i tidig adventsmorgon. Har svårt att förstå att man tycker det är jobbigt. I mina ögon är det sammetslent, vilsamt och härligt. Jag tänder sparsamt med lampor, aldrig nån taklampa. I adventstid finns det gott om trivsam belysning och vi har kopplat allt till ett par fjärrkontroller. Jag står mitt i mörkret och tänder upp det ena fönstret efter det andra.
Och sen ljusen, idag också det där första. Jag tänder lite ljus här och där. Långa vita kronljus och värmeljus i sina lyktor. Sitter och njuter av långsam start och trivsamt dämpat ljus.
Och som vanligt är jag aldrig redo när ljuset utanför. För mig fick det gärna vara rejält mörkt nån timme till.

Första december

Tiden. Den går.
December har anlänt och huset står i ljusan julstämning. I hemlandet firas lilla-jul ikväll med pyntade hus, liten gran, och julmaten på bordet och liten tomte med små klappar i säcken. Som min barndomsjular inleddes. En tradition jag själv släppt taget om. Utan nåt konstigt i det. Traditioner är föränderliga.
Här sitter vi istället med en pågående hamburgermiddag i vårt visserligen pyntade hus, men utan gran och ingen tomte väntas.
Advent är en trivsam tid där mycket för min del handlar om lugn och ro. Jag älskar lugn och ro. Det är liksom mitt allra bästa element. Inga måsten, ett gäng tända ljus, kanske ett glas vin. Och stickningen i händerna. Jo, jag har allt börjat på en till islandströja. I Dotterns färgval. Kanske julklapp, fast hon vet om den. Därtill stickar jag på en poncho som en god vän beställt. Jag håller på med ett par vantar också men de ligger mest i korgen. Islandströjan är överlägset roligast.
Alltså råder här nu lugn och ro, raggsockar på och ljusen har tänts.
Ha en trivsam lillajul kom du firar en sån eller en fin första advent.