Jag har länge velat ge mig i kast med en Islandströja och sett blev ett bra tillfälle nu när en knitalong av precis en son startade. I blogginlägg fås tips och trix på hur man gör även om man skulle vara en ovan stickare. Jag har stickat mycket och en hel del tröjor, men tekniken som används till denna är delvis ny för mig. Så förutom tröjan blir det nya färdigheter.
Första steget i denna gemensamhetsstickning var planering. Jag skrev ut mönstret, som generöst nog är gratis just nu. Sen grunna över färger på garn. Jag ritade upp en del av mönstret och färglade det för känna in mina valda färger. Sen kastade jag in en beställning och väntade.
Några dagar senare kom härligheten.

Mina fyra färger kändes helt rätt. Givetvis kunde jag inte hålla mig från att genast prova. Så jag hämtade mina stickor och lade upp till en ärm. Det är ett bra sätt att testa stickfastheten på, istället för att göra bara nån lapp. En ärm behövs ändå liksom och skulle fastheten vara fel är det inte så mycket att riva upp. Jag har inte stickat i just detta garn förr men wow, det blir inte sista. Helt fantastiskt att ha i händerna.

Med möda lade jag det ifrån mig när jag var nöjd med stickfastheten. Själva knitalongen skulle börja en vecka senare och jag vill vara i fas med den.
Dessutom var inte min pågående stickning klar heller. En tröja i fina monokroma ränder.(jag är inte mycket för grälla färger i klädsammanhang) Det var i en tunnare ull som jag fyndade på loppis för en tid sen. Nystanen har legat i lådan och bidat sin tid. Mönstret till den tröjan krävde egentligen tjockare garn men jag räknade om det för att få ihop en lagom stor tröja.
Stickade som en tok för att bli klar sista dagarna. När blogginlägget som startade stickningen av Islandströjan släpptes, hade jag fortfarande den hel del ärm kvar på min andra tröja och att sy ihop hela plagget också. Min islandsstickning fick allt vänta, hur den än kallade och lockade på mig. Så bet jag envist ihop och stickade på. Men fram på eftermiddagen drog jag på mig en randig tröja! Skam den som … och så vidare.

Mycket nöjd med mig själv! Den blev precis som jag tänkt.
Och när kvällen kom satt jag äntligen med en påbörjad islandströja i händerna. Musse hjälpte till! Nu är det bara att sticka på. Under tiden finns det sällskap på både bloggar, Facebook och Instagram som håller på med samma sak. Hjälpen är alltså nära om det behövs.