Totalt stickgalen

Såg en sån där ”skylt” nånstans på sociala medier häromdan. Minns inte ordagrant men typ … jag är stickberoende och håller på att avvänja mig … Skoja bara jag har redan beställt mer garn …
Precis så är det. Garn finns och mer vill jag ha. Stickningarna ligger och dräller överallt i huset emellanåt. Jag har minst fyra olika igång just nu. En lång, lång halsduk till Dottern, ett par sockar till mig, ett par vantar till mig, en tröja. Sett en annan sån skylt också- ”ge mig mitt kaffe och min stickning och backa långsamt därifrån!” Där nånstans befinner jag mig 🙂
Och därför påbörjar jag i alla fall en femte stickning som ska bli en Islandströja. En så kallad Riddari. Har länge velat sticka en sån och fick syn på en nystartad ”Knitalong” på Instagram en dag. Alltså en sticka-med om det ska översättas rakt av!
Någon driver alltså en gemensamhetsstickning via sociala medier. Där får man tips och råd och gratis mönster via en blogg. Alla som vill vara med taggar sina inlägg med gemensam tagg så man kan delta i varandras projekt, och i en fb-grupp kan projektet, tekniken och mönstret också diskuteras. Bra tillfälle att passa på att sticka sin första Islandströja alltså.
I det första blogginlägget fick vi tips på nödvändiga förberedelser. Hur storleken ska väljas, vilket garn som ska köpas och därefter tid att fundera över färgval och att skaffa allt som behövs därtill. Stickor och sånt har jag givetvis och garnet fanns på nätet. Jag grunnade en stund på vilka färger jag ville kombinera och landade i en mörk skala. Svartgrå tröja med skogsgrön, ljusgrön och grå detaljer i mönstret. Mitt garn anlände i torsdags och jag lade genast upp till första ärmen. Bara för att få testa stickfastheten och se att den överensstämmer med mönstret. Det kommer att bli ett himla roligt projekt. Garnet, som naturligtvis är Isländsk ull, är fantastiskt att ha i händerna. Jag älskar att sticka i ull! Det är skönt att hålla i, doftar gott och blir så vackert i de sammanlänkade maskorna. Vissa garner med acryl och konstigheter i gnisslar och knorrar på stickorna men det gör aldrig ullen. Den ligger mjukt och följsamt i stickningen och är underbar att arbeta med. Nu vill jag bara sticka på! Men innan nästa blogginlägg kommer, där själva stickningen faktiskt ska påbörjas, skyndar jag mig att sticka vidare på min andra tröja. Den kräver inte lika mycket uppmärksamhet som en Islandströja kommer att göra. (Framförallt när jag kommer till det mönsterrika oket.) Jag har en liten vecka på mig att göra klar denna tröja och det är ännu en bit av bakstycket och båda ärmarna kvar. Får väl se om jag hinner. Annars får den ligga som vid sidan av stickning en tid. Ibland är det bra med något som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Som bara går på i händerna. Stickning alltså! Det är livet det.