Jag är som tusentals andra , världen över faktiskt, samlare av dessa barnsligt glada muggar. Bara i år har det släppts sex olika motiv och ja, klart jag har dem alla. Inklusive den där översta som blev en superhajp när den bara såldes under ett enda dygn.
Igår anlände årets vintermugg. Med Mumin i snön. Väldigt olikt alla andra motiv med en dämpad färgskala men himla fin!

Jag har många, typ ett femtiotal av motiven, men det lär ska finns över åttio. Men jag har heller ingen ambition att ha alla. Vissa är alltför dyra helt enkelt. Jag nöjer mig med att samla vartefter de nya kommer och samlar inte bakåt i tiden. Priserna skjuter i höjden rent hysteriskt på vissa av de där som slutat tillverkas eller sålts som specialmugg av begränsad utgåva. Men. Man bör låta etiketterna lapparna sitta kvar och ställa sina oanvända muggar i hyllan. I väntan på denna prisökning. Men visst är det imponerande att se de som verkligen fått ihop en komplett samling av både dyrgriparna och de allra nyaste.

Jag tar i regel bort den, etiketten, diskar muggen och ställer den i skåpet bland de övriga. Använder dem alla till att dricka något ur! Ja, nästan alla. Ett fåtal har jag trots allt behållit med etikett och ställt till prydnad. Den där från endagsförsäljningen i somras står till och med i sin kartong och syns inte alls. Bara för att liksom. Egentligen mot min princip att saker och ting är till för att användas.

Det är också väldigt många som ägnar sig åt att ta fantasifulla och vackra bilder med en eller fler av muggarna. Genom att ställa dem i färgskala, hoplagda i cirkel eller hjärtform eller placera in dem i något slags sammanhang. Man hittar mängder av fantasi och kreativitet kring dessa muggar på Instagram om man vill fascineras av hur en mugg kan bli så framträdande.
Jag brukar ta såna här bilder med mina.

Etikettlösa med kaffedräll! Jag samlar faktiskt mest för nöjet att använda dem och inte för nåt kommande värde. Men visst. Helt oförhappandes har priset ökat på vissa av muggarna även i mitt skåp. Jag har ställt undan de som klassas som dyrast trots att de inte längre har sin etikett. Oklart vad priset blir då. Nu har jag inte tänkt sälja dem i alla fall, men jag vill heller inte att de ska gå sönder. Eftersom de inte längre tillverkas och blir svåra och dyra att ersätta. Det händer att jag själv dricker ur dem ibland men då får jag skylla på själv (som Svärfar sa) om den skulle krascha. Gäster får dricka ur de nyare, billigare, för att slippa känna ångest om nåt skulle hända. Vem kunde ha anat detta, när jag på nån gång på nittiotalet köpte mina första muggar en semesterdag i hemlandet! Då köpte jag dem för att jag alltid gillat Mumin, enda sedan barndomen och för att Dottern var liten tös. (Hon hade sin egen Muminservis för barn också givetvis.) Köpte bara fyra av muggarna då, Mumin själv, Muminmamman och pappan och Lilla My. Det räckte så! Ha! Det spårade raskt ur.