Oj. September blev en klen bloggmånad tydligen. I en bortglömd blogg som inte speciellt många läser var det knappast någon förlust heller. Jag hittar inte tiden att lägga på att vara aktiv vare sig i det egna bloggandet eller i läsandet och kommenterandet hos andra, men vill ändå inte släppa det helt. Tiden ska användas till så mycket. Hösten är fylld av teveprogram som är intressanta att följa, stickning (som visserligen pågår året om), böcker att läsa, saker som ska göras hemma, arbete som ska utföras …
Jag startar i princip datorn endast när månaden är slut och räkningarna ska betalas. Däremellan står den hopslagen och bortglömd. All Internetaktivitet sker lättillgängligt via mobilen som för det mesta ligger närmre än armlängds avstånd. Utom just till bloggandet. Jag har appen visserligen. Men det är alldeles för omständligt att dutta fram en hel text via mobilens lilla tangentbord utan kännbara knappar. Det blir felstavningar, tar för lång tid och mobilen tänker själv och gissar hejvilt vilket ord jag vill använda och har irriterande nog fel i större delen av sina gissningar. Så måste jag backa och skriva om. Näe, orkar inte! Och så går dagarna. Tills jag tycker det gått för många och får igång datorn och knatar ner nån text som typ ingen läser igen. Nåja. September tycks nu också vara slut. Vart tog den vägen?

• Till en början var den angripen av ett val som hotade gå helt åt fanders. Främlingsfientligheten breder ut sig likt en farsot som angriper även ens närmaste vänner och det är i dagarna mer accepterat att basunera ut sitt hat än sin kärlek. Sånt får mig att gå med klump i magen och undra vad det tog åt folk. Valet blev nu inte fullständig bedrövelse, men tillräckligt kaos för att politiken ska kallas sandlåda just nu och ingen vet riktigt var det ska landa.
• För egen del hann jag med att placera allt som var sommar inom sina vinterförvaringar. Paviljong och andra uteplatser är staplade och förvarade i väntan på vinter och Katterna har därmed fått sitt ombonade vinterhotell på altanen. Båda lika förtjusta så snart vi staplat ihop stolarna på bordet och lagt ut dynor och filtar i alla skrymslen som stolarna bildar. Där ligger de skyddade från väder och vind och vägrar komma in.
• En del sommarblommor är stoppade i trädgårdstunnan med tack för denna gång. Andra är på vintervila (ska komma ihåg att vattna dem sparsamt under vinter också) och resten är kvar på sina platser en stund till eftersom de tror att det är sommar än. Fast nätterna börjar bli rejält kalla så snart fryser hela rasket. Löven har inte rasslat ner från träden än så räfsandet får vänta lite.
• Inomhus har fönstren fått sina mer ombonade vintergardiner (sammet alltså! Det tillför mycket hemkänsla.) och alla ljus är tagna i bruk. Det vill inte säga lite! Jag har ljus precis överallt, både långa kronljus och värmeljus. Just nu har husets värmesystem inte riktigt fattat att det är dags att gå igång än. Det är alltså ganska kallt inne och vi går i raggsockar och varmare tröja. Ljusen gör verklig nytta förutom bara mysdelen. Men snart nog är värmen ikapp och då blir ljusen lite jobbiga. Men jag tänder dem ändå. Det är så trivsamt.
• Vi har också fått tillskott till familjen denna sommar! Dottern är numera i stadigt sällskap av ung man med en egen son och båda grabbarna har också presenterats för oss föräldrar och är trevliga bekantskaper.

Nu inväntar vi oktober och ser vad den för med sig. Nu ska jag gå ut och klippa gräsmattan en sista gång i år.

Lördagar är av ett speciellt slag. (i alla fall de lördagar som är lediga) Man vaknar i egen takt, ligger kvar extra länge om lakanen byttes dagen innan. Maken går upp först, fixar kaffe och dukar fram. Eller så gör jag det.
Dricker kaffe i bibblan och lyssnar på musik av väl valt slag. Myser med en katt i famnen och dricker morgonkaffet och dagen är helt orörd. Vissa planer kanske finns för senare eller så finns inga alls. Bara att ta dan som den kommer.

Idag är det dessutom första september och min favoritårstid står i beredskap att ta över så fort sommaren känner sig redo att lämna. Än kan det vänta lite, alla sommarblommor är fortfarande ymniga. Känns hårt att de snart ska blomma ut, torka bort eller frysa ner. Sommarlivet ska packas ihop och ställas undan. Höstlivet ska in, ljusen tändas och raggsockorna dras på.
Ikväll tänder staden tusentals marchaller längs ån. Å-natta är här och det bjuds också på diverse musikaliska evenemang och annat här och var. Om vädret är allt utom än regn tar vi en tur längs marschallremsan och lyssnar av en del musik där den intresserar. Hittar nåt gott att äta någonstans också. Tror det blir en bra kväll.
Men innan dess.
Nåt finns det säkert att göra. Känns lite som att skogen kallar … ja! Jag går en sväng!