Vi hade en specifik anledning att besöka banken med våra personer häromdagen istället för att logga in via nätet eller i mobilappen. Det var länge, länge sen vi hade anledning att besöka banken. Stod därför mäkta förvånade vid en helt ny entré.
Här i stan har den bank vi anlitat genom åren befunnit sig på gatuplan, relativt centralt. I en stor, typ gigantisk, lokal i ett äldre hus. Man kom in genom dubbla dubbeldörrar i glas som öppnades automatiskt in till en stor sal som manade till mössan i handen. Nu var dubbeldörrarna borta. Ersatta med enklare dörr i glas att öppna själv. Där mötte vi ett nytt trapphus och kom upp till en nyrenoverad, men betydligt mindre lokal nån våning upp! Vi blev nådigt mottagna och fick förklara vårt ärende direkt vid entrén. Detta ärende gick tydligen inte att vifta bort, alltså tilldelades vi nummerlapp. Uppfattade inte om det var tillåtet att dra en sådan på eget bevåg eller om alla utdelades efter en första gallring. Alltså. Banken vill helst inte träffa sina kunder, det fattar vi ju! Kunder är suspekta typer som ska hållas med sina ärenden hemma vid sina egna datorer och smarta telefoner och sköta sig själva. Inte störa banken med småsaker. Nog måste det ändå kännas lite nesligt nedgraderande för personalen, även om de bokstavligen flyttats upp. De blir ruskigt överflödiga! Onödiga jobb liksom.
Det var sen fredagseftermiddag, inte mycket folk som vågat sig in. Vi kallades raskt in till ett bord där såväl kunden som personalen stod på varsin sida om en dator. Där granskades vårt ärende, utan resultat. En inte så överdrivet stor summa pengar har tydligen kommit vilse! Hur det nu är möjligt i dessa datatider. Maken skulle enligt utskick erhållit dem på kontot redan nån dag innan. Där fanns de inte när vi loggade in och kollade. Han ringde stället som skickat dem och hänvisades till banken, som alltså raskt rullade tillbaka bollen. Inte satt dom och höll på några småpengar inte och hör sen! Vi fick lösa det där utan dem.
När vi ändå var där och hade deras uppmärksamhet passade vi på att fråga andra grejer. Möttes av nåt höjt ögonbryn, men som de ovetande typer vi tydligen var tilldelades vi trots allt en motvillig tjänsteman och ett enskilt rum! Trots att det var snudd på fredagsmys och allt. Tydligen skulle det bokas tid för dylika ärenden men han svalde sin suck och motade undan tanken på groggen eller finvinet och knappade fram det vi önskade. Det var rätt skönt att få gå därifrån.
Det andra ärendet är dock fortfarande olöst. Maken ringde avsändaren idag igen och tydligen kan inget annat göras i dessa dagar än att vänta på att pengarna studsar tillbaka. De gör tydligen det efter en tid om inte mottagaren får tillgång till dem. Jahapp. Så vi väntar på studs och hoppas att nästa utskick avlöper friktionsfritt.