Månad: augusti 2018

Läsning

Ametrin2 kommentarer

En av böckerna jag läste på semestern handlade om just böcker. Huvudpersonen, en bibliotekarie med bokhandlardrömmar och därmed var bokreferenserna många genom hela boken. Författaren inledde också med sin egen, högst personliga syn på böcker, läsning och läsplatser. Jag är delvis enig med henne om var det är trevligast att läsa, men har givetvis egna favoritställen likväl som ställen där jag sällan sätter mig och läser.

I sängen: Mitt inne i en riktigt bra bok kan jag längta efter att kunna gå och lägga mig och få läsa vidare. Förr, i yngre dagar, kunde jag läsa mig igenom halva natten innan jag tvingade mig att slå ihop storyn och släcka lampan. Nu, i äldre dagar, somnar jag snudd på direkt jag öppnat boken, hur bra den än är. Hinner läsa ett par, max tre sidor men sen börjar jag nicka till och tappar handlingen. Ibland tappar jag rentav hela boken. Så nej, sängen är ingen vidare bra läsplats. Det är också uteslutet att använda sängen för läsning övriga tider på dygnet av samma anledning. Jag somnar.

I soffan: Nja. Lätt hänt att jag hasar ner i liggande ställning även där och då vet vi hur det går. Dessutom kan teven bli en frestelse som får mig att lägga undan boken och zappa runt i stället. Nä, jag läser sällan i soffan.

I bibblan: Givetvis! Eftersom jag faktiskt har ett eget litet biblioteksrum hemma, trivsamt inrett med en skön fåtölj, fotpall, en tickande klocka är det såklart en favoritplats för läsning. Det finns också möjligheten att lyssna på musik där om jag vill, fast jag nog föredrar att läsa i tystnad. Men musiken behöver nödvändigtvis inte vara av något stökigt slag. Fönstret kan stå öppet om det behövs, eller så tänder jag en massa ljus. Runtom mig i hyllorna finns fler böcker att läsa men framförallt så luktar det böcker och papper därinne och bara det är inspirerande nog.

Utomhus: Läser jag gärna under de årstider som det är möjligt. Någonstans i trädgården alltså. Jag bär aldrig med mig nån bok till något annat utomhus. Eftersom jag inte är någon solare blir det inget strandläsande heller. Hemma i trädgården finns mängder av ställen att slå sig ner för läsning. Givetvis i skuggan där det fläktar bra. Lövprassel och humlesurr och sånt förhöjer känslan. Hammocken är en frestande plats men där blir det ingen vidare läsning eftersom jag … just det. Somnar. I altansängen däremot, det är visserligen en säng, eller en så kallad dagbädd. Men den är ändå min favoritplats att läsa på utomhus. Det är ytterst sällan jag lägger mig ner och läser där fast det går (för då somnar jag ju). Bullar istället upp med kuddar för att sitta riktigt bekvämt och avslappnat. Sängen står skyddat och bra och har en trivsam sänghimmel så att det blir ombonat och mysigt. Utom när solen gassar in över hela altanen, då blir det för varmt och för ljust. Men medan solen är upptagen på annat håll är det en utmärkt plats där också katterna får plats samtidigt. De är sånt trivsamt läsesällskap oavsett var jag väljer att läsa. En sovande katt är fenomenal på att bidra till stämning och lugn.

Jag blir lätt helt uppslukad av den bok jag läser och bär den liksom med mig i sinnet när jag inte läser. Och längtar efter stunderna där jag kan få läsa i lugn och ro. Av någon anledning har jag väldigt svårt att komma ihåg titel eller författarens namn på den bok jag är mitt uppe i. Först när jag läst ut den kommer jag i håg vad den hette. Den jag pratar om i början här hette ”Den lilla bokhandeln på hörnet” och skrevs av Jenny Colgan.

Semesterkreativitet

AmetrinLämna en kommentar

Att vara ledig boostar kreativiteten och skapandet här hemma, det är sen gammalt det. Både jag och Maken är skapande och kreativa av oss och haft lite olika projekt för oss under denna semester. Det har funnits tid för sånt också eftersom vi valde att ha en hemmasemester och ta dan som den kommit. Då kan man lägga en hur lång stund som helst på något tidskrävande pyssel.
Maken har klurat ut hur man bygger in diverse minivärldar i uttjänta glödlampor. Han har gjort en med ett bilvrak tidigare och den här gången blev det en fyr med stormig hav. Han har byggt fyren själv och havet likaså. Fått in alltihop i glödlampan efter att ha öppnat den på nåt vis och avlägsnat själva ljusanordningen. Klurigt va! Han planerar redan för nästa och samlar på sig lite material och jox som ska få flytta in i glödlampan. Han samlar lampor också, så risken finns att det blir mörkt här i höst 😉

Jag hålls i vanlig ordning med stickningen. I alla fall när vi sitter och tittar på nån film eller annat på teve. Den här sjalen påbörjade jag i inledningen av sommaren och fick den färdig innan semestern tog slut. En varm och skön ullsjal i glada färger blev det. Nästa stickning är redan i full gång givetvis, för jag råkade slinka in på lilla garnaffären i stan en dag och därifrån kommer jag inte ut tomhänt nånsin.

En dag fick jag en väldigt fin kartong av en god vän. Den var som ett litet vitt skåp med dubbeldörrar, och hade innehållit endast en mascara. Lyxigt stort fodral för en ynka mascara kan tyckas. Allt för fin för att bara slängas! Jag grunnande en stund på vad jag kunde ha den till och gjorde om det till ett skåp för örhängen! Vände helt enkelt på plastinsatsen som hållit mascaran stående i kartongen och trädde metalltråd några varv igenom. Sen kunde jag hänga in ett gäng örhängen.

Apropå örhängen så har jag också tillverkat ett redigt gäng egna sådana i under semestern.
Fick en idé på hur jag ville ha dem och vips hade jag en hel radda nya örhängen. Det går fort när jag kommer igång!
Pärlpyssel är både pickligt och roligt. Mitt i, kände jag hur synen inte riktigt förmådde få till de där öglorna jag virar att hänga pärlorna i. Maken hade precis åkt till Biltema i något ärende. Så jag skickade ett sms att han skulle köpa med sig en lampa som har ett rejält förstoringsglas i till mig. Fick ett skratt till svar, ”precis vad jag hade tänkt överraska dig med” skrev han! 😀 Nu ser jag hur bra som helst med allt sånt småttigt.

Kreativ så det nästan går överstyr är jag ute i trädgården också i vanlig ordning.
”Det finns så mycket att titta på här” utbrast en kompis på besök. Jo, det gör det. Så hörnor med blommor överallt och stilleben och pyssel i mängder därtill.
Även Maken fick en släng av trädgårdskreativitet en dag och tillverkade en överdimensionerad målarpensel. Den står nu fint därute tillsammans med färgpennorna han tillverkade för nåt år sen. Nu ska jag bara komma över en tom färghink att ställa intill penseln och den tänker jag stoppa ner en blomma i såklart.

På semesterns sista dagar svalkade det av så pass att vi orkade ta tag i renoveringen av källartrappan. Allt behövde målas och själva trappan ska kläs om bara vi målat klart. Det syns redan nu att det kommer att bli bra.

Maken fick också lust med lite mer smått pyssel. Han hade länge varit nyfiken på konsten att vika böcker. Vi kollade runt lite på nätet och fick en hel del tips. Det där är hur omfattande som helst. Inget för mig, skulle aldrig orka sitta och vika sida efter sida i en tjock bok. Men jag letade fram en bok som jag tydligen hade två av, och den gav han sig genast i kast med. Nu står boken och pryder en hylla. Och fler vikningar planeras så det var tydligen roligt.

En dag var vi bjudna på fest. Då köpte jag lite blommor och band en bukett. Ibland skulle jag kunna tänka mig att jobba som florist. Men det brukar stanna med en tanke och att jag gör en bukett till någon som fyller år. Trivsamt nog.

Jahapp

Ametrin2 kommentarer

Allting har en slutpunkt och så även denna semester. Söndagskvällen som är typ den värsta söndagskvällen på året är kommen och i morgon är den så kallade vardagen här igen. Inte speciellt välkommen men heller inget vi kan undvika. Vi tillhör inte de där som tycker att det är skönt att återgå till nån slags vardag igen. Matlådor som ska lagas, klockor som ringer alltför tidigt och nätter som ska tillbringas på jobbet. För att bara nämna något. Vi har inga problem med att få den helt lediga tiden att gå utan att för den skull vara det minsta planerade och fullbokade. Skulle med lätthet kunna slippa att jobba mer om bara ekonomin inte ogillar den tanken så starkt.
Semestern var som en semester ska vara i mina ögon. Lugn, långsam, trivsam och oplanerad. Vi har tagit dagen som den kommit och styrt dit näsan pekat, inte alltför långt hemifrån och jag har fått sova hemma i egen säng varje natt!
Sommaren har handlat mycket om vatten och värme och blommor och muminmuggar. Kaffe på morgonen och åkturer i Rodden och mys på altanen. Vi har hunnit med mycket av varje. Sett fina bilar, strosat på stan och pysslat i trädgården och gjort loppisfynd. Hunnit umgås och haft främmande, ätit gott hemma och ätit gott ute och shoppat och slappat och städat och fixat en del hemma. Sett film och serier och jag har läst en massa. Och vi har pysslat och grejat. Ja. Haft det alldeles jättebra på alla sätt och vis helt enkelt! Kan man backa tiden och börja om?

Slöar

Ametrin2 kommentarer


Precis här typ. På den där himla sköna altansängen är det bra viloläge. Middagen är lagad, uppäten och undanstädad. Himlen är fylld av moln och temperaturen behaglig. En katt intill med sin yviga svans svepande mot mina bara ben. Det är bara tisdag ännu denna sista semestervecka. Ja, precis så bra har jag det!

Värmeväxling

Ametrin2 kommentarer

Typ sen maj, med några få undantag, har min första åtgärd varje morgon varit att slå upp dörrar och fönster på vid gavel, för att hinna få in den något svalare luft som eventuellt funnits utanför huset. Efter att först ha slagits av den tjocka och kompakt varma inomhustemperaturen i huset som stod i skarp kontrast till den källartemperatur jag kom ifrån. Sovrummet nere i källaren har varit min räddning. Även om temperaturen sakta stigit även där så nådde den i alla fall inte högre än strax ovan tjugo grader.
Fläkten i vardagsrummet har varit konstant på och följt mig till köket för att hjälpa till med matlagningen. Luftavfuktaren i källaren har jobbat hårt och producerat mängder med vatten som jag använt till blommorna.
På fredagskvällen kändes det plötsligt som att något vände i den kraftiga vinden. Det blåste allt kraftigare, allt svalare och tillslut satt vi faktiskt och småhuttrade lite och valde rentav att gå in. I lördags var det mycket riktigt första morgonen på vad som kändes som en evighet, som jag klev ut i luft jag frös i. Morgonrocken var mitt i allt för kall och jag vände och gick in och klädde på mig. Vi åt frukost ute även då, men med tröja på.
Och så har det fortsatt. Gårdagen regnade mest hela dan och det blev knappt femton grader som mest. Idag skiner solen men luften känns så där som den faktiskt brukar göra i mitten av augusti här i södra Norrland, läge för något långärmat liksom. I det läget får det gärna vara sol även för min del. Och jag går ner i garderoben och drar på mig plagg som hängt oanvända hela sommaren. Njuter av att känna mig klibbfri och smått frusen. Äntligen liksom.

Veckans

Ametrin5 kommentarer

Oj, oj, jag kom tydligen av mig! Semestern pågår faktiskt ännu och en hel vecka återstår. Kanske läge för en sammanfattning av den förra då?

Veckans transaktion: Jodå, pengarna vi efterlyst anlände. Maken hade den goda tonen att ringa och anmäla avsändaren att de kommit tillrätta. Där det lätt skamset erkändes att man glömt skicka filen! Trots flera påringningar kom alltså ingen på det, utan skickade oss till banken som två fån! Ja, ja. Nu har vi dem i alla fall.

Veckans stenrullning: Nej, ingen orkar rulla bort den rejäla sten som ersatte den mindre vid vägbumpet. Däremot orkade nån sparka ner även pinnen på andra sidan och i går orkade någon bända loss hela bumpet och hyva det åt fanders. Tyvärr hittade den nitiske vägbumpvakten fanders och bankade tillbaka bumpet igen. (med hårda hammarslag gissar jag) Och knackade ner pinnen på nytt. Allt är för tillfället i ordningställt … men jag tror knappast vi sett slutet på den här kampen än.

Veckans gäster: Brorsan, Svägerskan och Mamma kom på besök med övernattning. Mycket trevligt som alltid! Lilla Hunden skulle också ha varit med men han har skaffat sig ett semesterboende där han blir extra ompysslad och valde att stanna där. KattGrabbarna var rätt belåtna över det valet och kunde därmed leva som vanligt här hemma. Vi tvåbenta umgicks och åt gott och hade allmänt trevligt.

Veckans utsikt:

Veckans shopping: En ny och särdeles extraspecial Mumin-mugg skulle släppas till försäljning en midnatt. Tove Janson skulle ha fyllt år den dan och därav fanns muggen. Vi satt superberedda (midnatt i Finland innebär tjugotrenollnoll här) jag med mobilen och Maken med dator och vi klickad på kööööp med extra hårt knapptryck så fort den gick att beställa. Ändå blev vi utan! Muggen hamnade visserligen först i varukorgen och vi hann jubla. Men i väntan på kassan hann den ta slut och vi satt där utan i alla fall! Snopet var ordet. Folk var upprörda i kommentarsfälten så vi var inte ensamma om att ha missat. Nästa dag stod hoppet till Kusin som åkte långt till en av få affärer som sålde samma mugg. Icke! Dom var redan slut där också. Jahapp. Men skam om man ger sig. Vi budade hem en från den kända auktionssidan idag. Ja, dyrare, mycket dyrare såklart men vad fasen … (Tror för övrigt inte att den kommer att bli någon extrem dyrgrip trots allt. Det finns massor av dem i omlopp på alla auktionssidor redan. Varje kund tilläts köpa hela sex muggar vardera och överflödet ska nu prånglas ut till överpriser av sällan skådat slag. Folk kommer att tröttna.)

Veckans film: Vi såg en sådan där äventyrsfilm en kväll. Lara Croft hängde i fingertopparna högt över marken och svingade sig genom rostiga och övergivna flygplan med fallrisk och letade skatter med skurken flåsande i hälarna. Fast egentligen letade hon bara efter pappa. Envis tjej det där! Nåja. Alicia Vikander gör en utmärkt rollprestation som vanligt och därmed blev det sevärt! (i motsats till plutande Angelina som gjort rollen förr) Det var spännande och tja, actionfyllt!

Veckans bok: Läste ut Jenny Colgans ”den lilla bokhandeln runt hörnet” mitt i ett redigt åskväder. Den var väl som den typen av böcker är mest. Lättsam, larvig och lagom förutsägbar. Låter som en sågning och det är det väl delvis. Inte i närheten av det bästa jag läst men vill man ha ha nåt lättsmält och småtrevligt, så visst. Då funkar det. Läste ”det lilla bageriet på strandpromenaden” av henne innan och den skulle jag i så fall hellre rekommendera.

Veckans frukt: Päron och åter päron faller från mitt stora päronträd. Det har innehållit päron förr givetvis men aldrig några ätliga päron. De brukar vara hårda och träiga och falla ur innan de växt klart. I år är de större, söta och goda och betydligt fler. Stormen häromdan skakade ur hälften och jag plockade korgen full av fallfrukt. I morse kokade jag en del av dem till mos. Gott mos blev det också. Men jag har massa päron kvar i alla fall. Vad ska jag göra med dem? Hur mycket mos behöver man?

Bank på riktigt

Ametrin1 kommentar

Vi hade en specifik anledning att besöka banken med våra personer häromdagen istället för att logga in via nätet eller i mobilappen. Det var länge, länge sen vi hade anledning att besöka banken. Stod därför mäkta förvånade vid en helt ny entré.
Här i stan har den bank vi anlitat genom åren befunnit sig på gatuplan, relativt centralt. I en stor, typ gigantisk, lokal i ett äldre hus. Man kom in genom dubbla dubbeldörrar i glas som öppnades automatiskt in till en stor sal som manade till mössan i handen. Nu var dubbeldörrarna borta. Ersatta med enklare dörr i glas att öppna själv. Där mötte vi ett nytt trapphus och kom upp till en nyrenoverad, men betydligt mindre lokal nån våning upp! Vi blev nådigt mottagna och fick förklara vårt ärende direkt vid entrén. Detta ärende gick tydligen inte att vifta bort, alltså tilldelades vi nummerlapp. Uppfattade inte om det var tillåtet att dra en sådan på eget bevåg eller om alla utdelades efter en första gallring. Alltså. Banken vill helst inte träffa sina kunder, det fattar vi ju! Kunder är suspekta typer som ska hållas med sina ärenden hemma vid sina egna datorer och smarta telefoner och sköta sig själva. Inte störa banken med småsaker. Nog måste det ändå kännas lite nesligt nedgraderande för personalen, även om de bokstavligen flyttats upp. De blir ruskigt överflödiga! Onödiga jobb liksom.
Det var sen fredagseftermiddag, inte mycket folk som vågat sig in. Vi kallades raskt in till ett bord där såväl kunden som personalen stod på varsin sida om en dator. Där granskades vårt ärende, utan resultat. En inte så överdrivet stor summa pengar har tydligen kommit vilse! Hur det nu är möjligt i dessa datatider. Maken skulle enligt utskick erhållit dem på kontot redan nån dag innan. Där fanns de inte när vi loggade in och kollade. Han ringde stället som skickat dem och hänvisades till banken, som alltså raskt rullade tillbaka bollen. Inte satt dom och höll på några småpengar inte och hör sen! Vi fick lösa det där utan dem.
När vi ändå var där och hade deras uppmärksamhet passade vi på att fråga andra grejer. Möttes av nåt höjt ögonbryn, men som de ovetande typer vi tydligen var tilldelades vi trots allt en motvillig tjänsteman och ett enskilt rum! Trots att det var snudd på fredagsmys och allt. Tydligen skulle det bokas tid för dylika ärenden men han svalde sin suck och motade undan tanken på groggen eller finvinet och knappade fram det vi önskade. Det var rätt skönt att få gå därifrån.
Det andra ärendet är dock fortfarande olöst. Maken ringde avsändaren idag igen och tydligen kan inget annat göras i dessa dagar än att vänta på att pengarna studsar tillbaka. De gör tydligen det efter en tid om inte mottagaren får tillgång till dem. Jahapp. Så vi väntar på studs och hoppas att nästa utskick avlöper friktionsfritt.

Grannfejd delux

Ametrin4 kommentarer

Det pågår nån slags fejd i grannskapet. En fejd om en sten. Oklart vilka som står i fejd med varandra, vi ser bara drag och motdrag pågå. Än den ena, än den andra samlar tillfälliga vinnarpoäng genom att flytta sten. Oklart om ens fejdarna själva vet vem den eller de andra är.
Allt började med att ett par av kommunen begärda väggupp i gummi hamrades ner i asfalten. Dessa ”flexibumps” är placerade på en sträcka där det redan är hastighetsbegränsning på trettio kilometer i timmen. Antagligen kör folk så fort det behagar dem ändå, eller vad fasen begärs? Att vi ska knuffa bilen förbi just de här husen? Nu tvingas vi sakta ner till krypfart för att dutta över först en bump och strax därefter en till. De är för långa att låta passera mellan hjulen och det går inte heller att köra på sidan av dem eftersom gatan dels är för smal och dels har ett rör med reflex bankats ner på båda sidor om bumparna så att gatan blev snäppet smalare.
Jag har stött på dessa eländen på andra ställen förut, och hatar dem. Hur sakta man än tar sig an dem blir det ändå en stöt genom bilen och det känns som att något ansträngs mer än nödvändigt och kan riskera förslitningsskador. Dessutom blir körningen så ojämn Placeringen just här känns så korkad. Det går inte att köra speciellt mycket för fort där i alla fall!
Tydligen delar någon min åsikt. Det dröjde bra ett par dagar så hade denna någon lyckats avlägsna reflexröret på ena sidan om en bump. Och skapat en ny körbana ut i växtligheten för att slippa bumpa över. På sätt och vis fungerade syftet i alla fall eftersom det ändå var nödvändigt att sakta in ytterligare för att kurva runt.
Någon annan (förslagsvis bump-beställaren) ilsknade till över detta och rullade dit en sten i storlek aningen större än en fotboll för att stoppa genvägen. Nästa dag hade stenen rullats bort, nån timme senare var den tillbaka. Stenen rullades bort och tillbaka några dagar. Så tröttnade Bump-beställaren och grävde en liten grop som stenen placerades i, som att ge den en grund till stadigt leverne. Inte hjälpte det. Bortrullaren fick snabbt iväg den i alla fall.
Så där höll de två okända fejdarna på i några veckor. Det var lika spännande att se vem som låg i ledning varje gång jag bumpade över. Men så tillslut tycktes Bump-beställaren tröttna ur rejält och drämde till med en sten i storlek rejäl. Den kan omöjligt förflyttas med handkraft. Den hade också målats i en skarp färg och försetts med reflex. Blev detta schack matt eller planeras motdrag med något stort fordon nu när nätterna blivit mörka igen? Som Maken sa, Hen kan inte ge sig nu, detta blev ju en riktig kastad handske. Så vi väntar med spänning!
(Och jag svär! Jag har inget med stenrullandet att göra. Jag bara muttrar för mig själv varje gång jag måste bumpa hit eller dit och hoppas att motdraget ska bestå i att bända loss skiten från asfalten och dumpa dem i närmsta hav.)

Wow! Det är svalare.

Ametrin2 kommentarer

Jag stannar ute på altanen efter en sen middag. Hela dan har innehållit en överlevnadstemperatur jag nästan glömt att vi kunde ha. Redan i morse överraskar den mig när jag kom upp genom att inte vara som en vägg att jobba sig genom. När jag får upp altandörren blir jag stående på trappan i djupa andetag så länge att KattGrabbarna behöver ta till den stora rösten för att få sin frukost. Luft! Sval och underbar! Kaffet smakar bättre än någonsin där ute.
Nog blir det varmare, men inte värre än en vanlig sommardag. Kvällen kommer med en svalka som placerar sig nedan tjugonivån! Så jag häpnar och öppnar för korsdrag så snart solen duckat bakom hustaken. Det går att röra sig utan att svettas och luften känns generös!
Nu hopar sig också molnen och plötsligt trippar små droppar över taket.
Vågar vi tro att det är över nu? Denna bölja av hetta som antastat oss så länge. Eller är det bara en hånfull paus? Jag hoppas det är över. Vill inte ha mer nu.