• nådde jag vägs ende. Jag bar med mig den hårt hoprullade trasmattan ut från jobbet, slog ut den i en lykosvepning och den rullade rakt ut i evigheten av ledighet. Jaja, jag vet. Väl metaforiskt. Jag har semester helt enkelt! Gårdagens dygnspass, som avslutades i morse, var det sista på ett tag och ledigheten är relativt orörd ännu och känns därmed som en evighet. Tills jag klivit iväg på den där utrullade trasmattan och inte längre kan se var den börjar …
• köpte jag en flaska bubbel av rosa slag att fira denna nyinkomna semester med. Den har stått på kylning hela dan. Öppnad gubevars!. Och är nu … tom. Jag har ägnat mig åt den i princip hela dan sen jag kom hem med den. Så där i omgångar, sippande och njutande.
• har solen gassat från relativt klarblått. Det innebär också varmare temperatur än jag gillar men jag har också skuggat ställen jag kan vistats i under dylika dagar.
• somnade jag en skön stund i min hammock med en katt i knävecken. Alltså där under lönnen kommer jag att tillbringa mer än en stund under denna semester! Det lovar och svär jag.
• köpte jag, dagen till ära … (det finns  bra ursäkter och så finns det dåliga …) ännu fler blommor … Dessa ska planteras i befintlig rabatt och plats finnes. Ogräset är rensat (i solgasset vill jag betona) och jag har provplacerat krukorna för att känna efter hur jag vill gräva ner växterna. Blir nog bra det där!
• bestod lunchen av sill och potatis och övriga tillbehör. (läs: snapsen) Jag minns en gång när vi tillbringade semestern i stugan som Makens Mormor ägde. Jag älskar sill och potatis med alla slags tillbehör och hade dukat upp en rejäl sån tallrik. Färsk potatis och lax och skagen och flera sorters sill och … ja … För mig själv. Maken äter inget av det. Äckligt säger karln. Han hade alltså helt riktigt dukat upp en egen tallrik, bstående av en färdig hamburgare värmd i mikron med en extra skiva ost. De två tallrikarna var den fattige och den rikes tallrikar. Om man såg på dem med en mormors ögon. Där man också utgår i från kvinnans plikt i hemmet och allt det. ”Är det där allt du får?” var Mormorskommentaren. Stackars barnbarn vad har han fått för fru (sa undertexten) Där satt människan och mumsade i sig av överflödet och vad fick han, mannen … en halvfabrikatburgrare med extra ost? Mormor borde ha varit med i affären när våra rätter handlades och hört att Maken minsann kan bestämma själv … Jag hör hennes röst varje gång jag dukar upp min rejäla silltallrik, så många år efter. Men gott är det likaväl! 😀
• är trädgården vackrare än någonsin! Kan det vara semestern? Kan det vara bubblet (och snapsen) eller är den bara helt fantastisk?

Jag slutar genast svamla innan jag blir sentimental också.