En helg av bästa slag

Helgen började redan i torsdags för min del med god räklunch hos en god vän. Vi satt där med räkskalandet och småpratandet och hade på något sätt all tid i världen. Med LilleTaxen vid fötterna medan han mumsade på egna godsaker. LilleTaxen är en glad krabat och jag har lärt honom att det alltid finns en leksak i min väska när jag kommer. Han hälsar alltid översvallande på mig först men sen kollar han genast väskan och nosar upp dagens grej. Oklart om LilleTaxen eller jag tycker det är roligast.
Helgen fortsatte med lunch med annan god vän på fredagen. Jag fixade en pastasallad och sen satt vi på altanen i värmen. Fast ovanliga moln drog in och plötsligt smattrade regnet mot altantaket i en ljudnivå som dränkte allt prat. Vi tog kaffet inomhus istället. Regnet var väldigt välkommet! Jag hörde jublet från rabatterna och vattentunnan fick en nödvändig påfyllning. Vattenverket har i dagarna manat till sparsamhet på grund av värme och torka. Nu fick allt en rotblöta och jag har lite mer att vattna med, en stund. Tyvärr gynnade regnet också sniglarna … det blev en vända med spaden sen.
Lördagen tog oss på en loppisrunda efter morgonkaffe i hammocken. Vi fyndade taklampa till köket och den kom upp i taket när vi kom hem och tog sig väl ut. Långsamt strosläge med lite av varje resten av dan och framåt kvällen snyggade vi upp oss och tog en taxi till stan. Gick på pub och lyssnade på amerikanska gamla rocksnubbar från förr som tagit sig ända hit till vår lilla stad för att spela för oss. På nittiotalet var de nog som störst, Little Ceasar, och spelades ofta hemma hos oss då. Men de rockade på bra nu också! Det blev en väldigt trevlig kväll och vi hade turen att få skjuts hem när musiken tystnat.

Söndagen fortsatte att göra helgen speciell. Vi var bjudna på dop och bänkade oss i kyrkan för att vara en del av att den lilla tösen fick sina namn på rätt sätt. Sedvanligt sötsaksmumsande efteråt där den lilla överöstes med fina presenter. Själv brydde hon sig föga, hon sov genom hela kyrkceremonin och större delen av fikastunden. Lugn och förnöjsam bara.
Vi hade en sak till att göra. En annan liten tös hade fyllt hela elva år och våra presenter låg hemma, olämnade på grund av allt möjligt. Dags att göra något åt det och se till att hon äntligen fick dem. Jag tror hon blev nöjd och vi vuxna pratade bort en stund under ett äppelträd.
Därmed var helgen i det närmaste slut! Vi slappade resten av kvällen och avslutade med film. Nyaste versionen av Orientexpressen, riktigt bra var den också.
Helger som den här behöver bevaras när en ny vecka anländer. Jag fick nyss ett sms från morgondagens tandläkare … sånt vill jag inte tänka på nu.

Ett långt inlägg om ett bord

När vi renoverade köket för en del år sedan (hoppsan vad tiden går) köpte vi ett nytt bord och stolar till. Kändes rätt då men det senaste året har jag blivit allt mer less på det där klumpiga och stabbiga ekbordet och de lika stabbiga stolarna till. En titt på loppisarna runtom sade mig att jag inte var ensam om det. Många andra hade haft liknande bord och stolar och dumpade dem på loppis nu.
Men vad ska man ha istället? Ett köksbord kan inte kastas ut innan ett nytt finns i faggorna och jag pendlade mellan att köpa nåt helt nytt eller nåt gammalt fint eller rent av bygga ett eget. Nåt med järn och slitna plank liksom. Maken rynkade på näsan åt den idén och såg för sin syn något som utgjorde en ojämn bordsskiva där glasen stod osäkert. Alla loppisbesök för att spana efter det där gamla fina resulterade i inget alls för de bord som fanns att köpa var helt fel mot den ganska otydliga bild jag hade av ett framtida bord.
Men så. Plötsligt händer det som man säger. Man vet när det är rätt. Jag stod framför bordet en lördag på det vanliga loppisstället och bara tappade andan liksom. Jag hade äntligen hittade köksbordet jag önskat mig. Medan jag ändå funderade lite kom andra och glodde på bordet och det fick mig att vilja väsa likt Gollum … My precious

Låt bli mitt bord! Jag måste ha det! Maken var inte med på den loppisrundan men jag skickade bild och han höll med (våga nåt annat!) så bordet köptes raskt innan nån fick samma idé. Det kändes lugnt först när en lapp med sålt tejpats vid bordsskivan. Jag tog en hemkörning för att slippa krångel och bordet anlände till min lycka redan på måndagen. Min envishet är av det slaget där jag ensam släpar ut ett tungt och stort ekbord bara för att jag vägrar vänta nån timme på att Maken ska komma från jobbet. Efter att först ha tippat över det på sidan lyckades jag släpa ut eländet på altanen. Sen kunde jag städa ordentligt inför det nya som jag fick inburet så långt som till hallen. Givetvis envisades jag med att få det till rätt ställe på egen hand så fort hemkörarna gjort sitt. Snart stod det på plats och var lika fantastiskt som jag trott! Om inte bättre. Mycket mindre än det förra men det är oftast jag och Maken. Det räcker för oss, dessutom innehåller det utdragsskivor i båda ändarna så det kan bli stort nog vid behov.
Tanken var att samla ihop ett knippe fina gamla stolar av olika snitt att ha till. Jag hittade också en här och en där och lade till ett par som redan fanns hemma.

Men lördagen efter sprang jag plötsligt på fyra likadana så kallade äppelstolar som bara ropade på mig. Lovade att det skulle bli så fint. Och de var i riktigt stabilt och bra skick. Så fick det bli, jag fick in dem i bilen och radade snart upp dem runt bordet. Såg att de hade haft helt rätt. Tyget på sitsarna ska bytas, annars bara helt perfekt.
Och så taklampa på det. Den förra passade ihop med det stora bordet men inte ett dugg ihop med det här nygamla möblemanget jag samlat ihop nu. Den skymtar på bilden, egentligen hängde de tre glaskuporna i rad men jag band i hop dem för att det var aningen bättre. Men långtifrån bra. Det krävdes en lampa som pratade samma språk så att säga. Och nu i lördags hängde den där på loppisrundan och Maken hakade genast ner den och jag satt med den i famnen på vägen hem eftersom vi åkte med Rodden och inte hade något som helst lastutrymme för den typen av fynd.

Maken hängde upp den när vi kom hem och både jag och bordet andades liksom ut över att slippa den moderna lampan och få ihop det med en av rätt sort. Jag är mycket nöjd så här långt över mina tre lördagars loppisrundor där allt bara fallit väl ut. Ännu krävs ett och annat smått pyssel men det får ta sin tid. Som matta till exempel, och en slags trivsam fönsterlampa och vi behöver måla om taket och tänker oss en tjusig takrosett att fästa lampan i. Och det svarta skåpet ska få nya knoppar. Men det får ta sin tid. Såna där mindre detaljer är roliga att fundera över och leta efter. Allt behöver inte vara rätt från början men nu är det väldigt rätt så här långt. Och jag älskar gamla möbler som snickrats med sån omsorg för bra länge sen. Det medföljer tyvärr ingen historia men man kan bara spekulera i vad det där bordet upplevt. Nu börjar en ny era.