Jag kommenterade en dag hos Macilane som skrev ett mycket trevligt inlägg om förhatliga maskrosor i gräsmattan. Tänkte på min egen så kallade gräsmatta och blev utmanad att visa upp den, lite diskret med mailad bild 🙂 Men här kommer istället ett helt ohämmat inlägg om denna gräsmatta som faktiskt redan är mer något av en sommaräng. Och det stör mig inte alls faktiskt.
Jag är som vanligt sist ut i grannskapet med att få igång gräsklipparen. Vissa har klippt sin gräsmatta två gånger redan, medan min gräsklippare står i hopvikt vinterförvaring i friggan. Jag har istället bildat stigar genom gräset där jag travat runt och snackat med blommorna i rabatterna. Maskrosorna har börjat bilda sina luddiga fröbollar här och var och den vackra förgätmigejen står i full blom mitt där det passar den. Inte bryr sig blommor nåt om gräsmattor och det förväntade utseendet på dem.
Förra sommaren hade jag en långväga gäst på besök och jag är väl medveten om hur till perfektion klippt hans gräsmatta alltid är. Han sa snällt nog inget, men jag såg allt 🙂 , hur det liksom kröp i klippningsnerven när han tittade runt i min trädgård.
Min gräsmatta … ja, den har inte fått någon grässkötsel på åratal. Pappa ägnade den en del omsorg en gång i tiden men jag har inte brytt mig. Till att börja med är mattan till stor del mossa. Jo, det är sant och jag hör redan förskräckta andetag dras här och var och börja bilda föreläsningar om mossbekämpning och vertikalskärande. Sedan bor där också en uppfinningsrik variation av blommor lite här och där. Som utkastade av en ilsken fröspridare. Alla har tagit sig dit av egen kraft och sån kreativitet gillar jag och låter dem därmed växa.

När jag väl klipper snirklar jag mig runt delar av blomsterprakten och låter den blomma på. En del grässtrån låter jag också bli att klippa ner. Såna där tjusiga vajande saker som får en liten plym i toppen. Arter som kan köpas på kruka i blomsterhandeln typ. Runt päronträdet till exempel. Där låter jag det vaja. Vem sjutton behöver gå där liksom.

I år befinner sig dessutom en ny art som jag inte känner sen förr där i gräset. Undrar vad det blir av den? Jag har en förhoppning … får snart se om det är så. (Och vet nån? Säg för all del!)

Däremot såg jag att den stora lönnen mitt i trädgården spridit sin avkomma frimodigt. I gräsmattan runtom den skulle jag kunna få en lönnskog om jag så ville av små och tjänstvilligt spirande skott i riklig mängd. Det vill jag dock inte så dessa kommer att köras över med gräsklipparen. Det finns dock en stor sannolikhet att jag gräver upp några först, och odlar i kruka, för att plantera en lönn eller två på lämpligare plats. Jag älskar lönnar! (alla tider på året … utom när det finns alltför  många bruna stora dasslock till löv på gräsmattan)

Så gräsmatta. Nja. Egentligen är en stig det enda jag behöver! För att ta mig runt huset och komma åt rabatter via. Framsidan kan jag tänka mig klippa noggrannare för att inte huset ska stå på en ödetomt som får folk att passera på vägen extra långsamt i ren förfäran. Men annars har jag inte så stort behov av en tom och stor och välklippt gräsmatta. Hade jag tid och ork och pengar skulle jag gräva om den till rabatter och anlägga grusgångar mellan. Inte äga nåt gräs alls.
Jag inser att det behövs bildbevis … så håll till godo nu 🙂 Känsliga läsare varnas. Gräsmatta är det inte som sagt. (trumvirvel) Här är en slags äng!

Här finns förjätmigej, tusensköna, maskrosor, daggkåpa, bergsklint, lupiner, fibblor, smörblommor, prästkragar, blåklockor … och en hel del annat förutom gräs. Men trivsamt är det! I alla fall med mina mått och tur är väl det eftersom det är jag som bor här. (Maken bryr sig för övrigt bara om den asfalterade sida av huset där bilarna och garaget bor!)