Dag ett i Bjäre

Det blev en tidig start fredagsmorgonen den 11.5. Jag hade åkt ner till familjen i Tibro redan under torsdagen och hade all min packning i ordning. När jag var redo att bli hämtad vid halv sju-snåret hade molnen dragit ihop till regn! Nåja, det hade inte utlovats något regn dit vi skulle så vi lät inte de där dropparna grumla humören. Hunden var på plats i sin bur, Brorsan vid ratten och Svägerskan i fram. I baksätet satt jag och plats för ytterligare en Svägerska till Svägerskan. 🙂 När vi hämtade henne i Hjo var det inte längre några droppar regn, det var skyfall! Men alla tänkbara appar med väder sa fortfarande finväder på Bjärehalvön. Så vi körde ifrån det där regnet. När vi hade frukostrast nånstans efter vägen var det redan bakom oss och när vi kom till campingen i Torekov sken solen från en mestadels blå.
Incheck ordnades direkt men stugan skulle vi inte få förrän senare. Och det spelade inte oss någon roll, eftersom vandringskängorna stod och frustade i bagaget och första etappen skulle tas an omedelbart som planerat.
Vi parkerade alltså bilen, släppte ut hunden och snörde på oss kängor och samlade ihop ryggsäckar medan Svägerskan ringde taxi. Sånt kan tyckas märkligt! Var det inte vandra ni skulle?! Jo, sen. Först behövde vi ta oss till en startpunkt för att kunna vandra oss tillbaka till campingen. Bilen kunde vi inte lämna efter oss på denna startpunkt eftersom vi skulle gå en sträcka från A till B liksom och inte runt tillbaka till nåt A. Alltså blev det taxi och han släppte av oss på utpekad plats, med Hund och allt. Vi befann oss nu strax utanför Båstad och började vår vandring med en lång nerförsbacke. Förbi trivsamma hus och trädgårdar till en allé som ledde oss till en strand! Där gick vi en stund innan vi fortsatte.
Bjärehalvön består inte av nån vidare platt natur! Vi häruppe i Norrland påstår att Skåne är platt. Icke, lärde jag mig på Kullaberg redan i höstats och Bjäre var inte sämre. Snart bar det av brant uppför en väg och in i skogen till leden och ännu mer uppför! Pust och stön så mycket brant uppför. Lårmusklerna sa stopp direkt! Det blev lite vila, lite vatten och så på´t igen. Träden svalkade bra men nog var det väl varmt ändå, men sånt glöms lätt när en bokskog öppnar sig som en magisk sal. Alltså dessa bokskogar. Det var enastående i höstas med röda löv, men den skira grönska som svävade omkring oss nu var ordlöst och andlöst vacker.
Efter bokskogen kom vi in i beteshagar, blommande träd och gröna sluttningar. Det var lunchdags sen en bra stund och vi hittade en fin plats intill en stenmur under svalkande träd. Jag lade mig ner på rygg och glodde på den blå himlen ett tag. Det är precis sånt man ska ägna sig åt på en vandring. Våra kockar drog igång trangia-köken och snart satt vi där med varm mat på tallrikarna. Maten hade förberetts hemma och skulle nu bara värmas (Menyn, tillagning och all annan planering står Brorsan och Svägerskan för). Idag serverades vi kycklinggryta med blomkålsris och det smakade suveränt. Hunden fick också sin lunch och vilade lite medan vi åt och drack kaffe och allmänt bara njöt av livet. (Jag hade allt en liten stänkare i ryggan också och den smakade väldans fint där i grönskan.) Mätta och nöjda packade vi ihop och traskade vidare.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.