Här sitter jag nu vid tjärnen i våren. Snön är äntligen borta. Eller nja. På de skuggigaste platserna i skogen ligger den ännu fläckvis kvar.
Men här vid tjärnen är det snöfritt i gassande sol. Lugnt och stilla. Vattenytan blank med sin egen upp och nervända version av skogen. Fåglarna, som jag tyvärr inte känner på sången, håller tjatterkör. Det är fredag, jag har snudd på all tid i världen och kaffe i ryggsäcken. Vad kan man mer begära?
Det gick inte att trycka gilla någonstans så jag får uttrycka mitt gillande här 🙂
Nåväl, jag är skogsmänniska själsligt och från hela livet i skogsmiljö, i promenader
med katter, tidigare som orienterare och joggare. Jag löste många livsproblem
när jag joggade en mil i skogen i lugn takt. Själen läker sig precis som du beskriver.
Skogen är fantastisk!
Behövs inte många ord för det lugn som bilden och ditt inlägg beskriver…. ljuvligt!
Ja det var verkligen ljuvligt! Det där är en pärla på nära håll.