Det rensas i förråd

Ibland blir jag så trött på min egen från-tanke-till-handlings egenskap. Plötsligt får jag bara syn på nåt och det slutar med att jag har en massa extrajobb. Nu har jag plötsligt rivit ut hela förrådet i källaren och står inför ett röjningsjobba som kan vara till midsommar om det vill sig illa.
Det där förrådet alltså, det gjordes till matkällare när huset byggdes. Ventilation rakt ut. Stabila trähyllor tänkta att förvara hemgjorda syltburkar och saftflaskor. Golvutrymme nog för backar med läsk kanske och lådor med potatis och morötter. Utanför huset hade man nämligen anlagt ett stort potatisland och grönsaksland. Även ett rejält jordgubbsland fanns. Och så bärbuskar med röda och svarta vinbär och krusbär. Så nog har denna matkällare fått ta hand om en hel del mat genom åren allt. Tills vi flyttade in vill säga. För alla dessa land och bärbuskar är ett minne blott. Inte sjutton vare sig syltas det eller saftas det längre. Det köps i affären och förvaras i kylen.
Fast nu önskar jag att den innehöll snygga burkar med fina etiketter. Kanske med såna där rödrutiga tyghättor över locken. Trälådor med rotfrukter och grönsaker. Doften av jord och bär. Istället är det kallt som tusan och fullstoppat med diverse. Matkällaren blev givetvis förråd av sånt man vill ha kvar men inte vill se. Oklart varför man har det då.
Men jag förmår inte slänga vissa saker utan sparar det i lådor. Därför släpade jag ut ungefär fyra kartonger med skolmaterial från Dotterns alla förskole och skolår. Jag har haft en tanke. Att en gång sammanställa delar av detta till någon slags enhet i pärmform. Men bara skjutit upp och stoppat undan ännu en bunt i en låda efter ett avklarat skolår. Nu var det länge sen hon gick i skolan och mycket material blev det. Ett under att jag ens fick ner den största lådan som jag av en underlig anledning baxat upp på översta hyllan. Därinne fanns också ett par lådor med en betydligt mindre enhet av både min och Makens skoltid. Hittade till och med lite grejer som tillhörde Brorsan, några teckningar och ett album med samlade bilbilder. Jag skickade foton på detta till honom och lovade ta med grejerna till honom nästa gång vi ska ses. Men hans svar tyder på att han tycker de kan ligga någon annanstans än hos honom. ”Undrar vad jag ska ha det till?” Ja, det undrar jag också, ändå kan jag bara inte kasta det lilla gröna häfte som jag med spretig sexårshandstil skrivit ”Religion” på. Och inuti ritat både mor och far och lilla-bror och början av skapelseberättelsen. Eller häftena med skrivstil som jag fick dekorerade med guldstjärnor på sidorna med vackrast formade bokstäver.
Lådorna med Dotterns skolgrejer var överväldigande. Somligt måste absolut sparas. Även om hon också har lite samma attityd som sin morbror och undrar varför. Somligt blundade jag och slängde. Somligt kom hon själv och slängde. Och tog mig ur pärmsamlingstanken. ”Gör nåt bättre med din tid!” Okej. Jag slängde, stoppade tillbaka i lådan, slängde och sorterade. Lådan blev fylld till bredden och kan inte bäras. Ändå är jag långtifrån klar. Det blir nog en låda till …
Det ska givetvis sorteras om inne i förrådet, det är liksom hela syftet med att jag släpat ut allt. En del grejer som vistats på andra hyllor måste in. Jag hoppas kunna bli av med hyllor utanför förrådet. Där det samlats grejer som jag bara kan sucka över. Gamla pärmar med sedan länge betalda räkningar och bankpapper och jag vet inte vad. Inget vi någonsin mer behöver men ingen av oss har orkat ta tag i det. Det bär emot att kasta det i soporna eftersom det finns info på dem som inte bör komma i orätta händer. Eller är jag överkänslig där? Jag skulle helst vilja bränna det men det känns också lite meckigt. Hade en sån strimlarpryl en gång. Men det var erbarmligt jobbigt. Den tog bara fem ark åt gången och blev snabbt för varm och ville vila. Det skulle ta till nästa år att strimla allt i den takten om jag nu ens hade kvar den. I så fall behöver jag skaffa en redigare sådan. Eller komma på en annan lösning. För nu ska inte den där pappershögen sparas längre.
Det kommer att ta mig hela helgen gissar jag. Men hoppas att jag med glädje kan stänga den där förrådsdörren och känna auran av ordning ända utanför, helst snarast!