Vad gör man en måndag?

Ja, man skottar snö. Igen. Eftersom det beslutades på senaste vädermötet i himlen att det skulle hävas ut ytterligare en decimeter snö över oss. Idag dessutom blötblandad, tung och eländig. Verkar finnas mer av samma vara på lager och detta är schemalagt till natten. Ja, vad bra då. Var tusan ska jag göra av den? Garageuppfarten blir allt smalare, liksom gatan. Han med traktorn borde nån ta ett snack med. Han kör bara mitt längs gatan och den blir tack vare det allt smalare. Borde numera vara enkelriktad.

En måndag kan också användas till ett besök på den trevliga Blodcentralen på stadens sjukhus. Är du inte blodgivare? Men gör slag i saken vettja! Det finns typ inget ställe man är så välkommen på som just blodcentralen med givarandan påkopplad. En stund på en brits med en nål i armen är allt som krävs.
Av någon anledning hörde jag Vildvittrornas (från Ronja du vet) skri, ”nu ska blodet flyta” när jag klev ur hissen på plan nollfyra. Kan inte säga att det flyter speciellt det där blodgivandet. Det är ytterst civiliserat. En stillsam atmosfär, en stund ensam vid en datorstyrd hälsodeklaration  … har du injicerat narkotika sedan förra blodgivningen, har du ägnat dig åt sexuella tjänster … (allvarligt, fyller nån verkligen i ja på dem?). Samvetsgrant nej på alla frågor dessa om min hälsa och ett ja på den luriga mitt i alltihop. Om jag känner mig fullt frisk. Ja. En stund med en trevlig sköterska i ett bås medan hon granskar mig och kollar att jag kan mitt personnummer och verkligen svarat samvetsgrant vid datorn.
Sen britsen, välj en arm och … och så sticker det till. Jag har inga problem med stick eller blod eller ens att se mitt eget blod fylla upp en slang. Själva uppsamlingspåsen är fiffigt placerad utom synhåll under britsen. Men jag skulle inte bry mig om jag såg den heller. En stund slapp till det rytmiska surrandet av vaggan som vippar påsen från topp till botten medan blodet fylls på. Jag får en boll i handen för att klämma fram ett schysst flöde. Lämpligt nog i droppform. Röd, givetvis.
Sköterskan hastar vidare för att ta nästa givare med in i båset. Jag ligger och halvdåsar lite, klämmer lite på den där droppebollen och bryr mig inte speciellt om vare sig det ena eller det andra. Det är en kort paus liksom. Inte många minuter senare piper systemet att min påse närmar sig fylld. Avslutar pipet med en signatur och vaggan stannar. Sköterskan lämnar allt annat och kommer genast för att befria mig från både nål och påsanslutning. Jag får ett snyggt bandage om armvecket, eftersom plåstren äter sig in i huden och knappt går att lossa. Inte för att det lilla sticket orsakar nåt extremflöde i efterhand. Men nån liten droppe kan ju fläcka kläderna innan det helt stannat av.
Det är bara att kliva upp och gå. Ta sina erhållna järntabletter och sätta sig och fika. Kaffe, apelsinjuice och macka. Smakar supergott, godaste fikat ever. Läsa lite i en tidning i godan ro och packa in sin erhållna premie. I mitt fall en rosa kaffemugg av märket swedish grace. Har redan ett gäng i olika färger hemma, men ingen rosa. Har ett gäng likadana skålar också, men ingen rosa. Det får bli nästa gång. Dessa finns givetvis att köpa också, men då har de ingen blodgivarstämpel i botten och det är halva grejen med grejen tycker jag. En skål med diverse småbelöningar brukar också finnas. Blodgivarmärkta prylar typ isskrapor, pennor, reflexer, lipsyl och sånt. Den skålen innehöll lipsyl och pennor idag och sånt är bra att ha.
Sen är det bara att gå. Tack för idag, kommer åter om några månader. Med glädje!
Blodgivningen gör mig faktiskt otroligt pigg! Kroppen känns spänstig och huvudet kristallklart, liksom renad. De där som ägnade sig åt åderlåtning förr tiden kanske inte var helt fel ute?

Jag åker därefter en vända via matbutiken på hemvägen. Behöver skaffa sånt huset saknar men sedan raka vägen hem för att ägna mig åt lite datorjobb som behövde göras just idag. Sitter i köket med tända ljus och ett stort glas vatten med citron. Behöver fylla på vätskenivån i kroppen efter dagens tappade mängd. Det tar någon vecka för kroppen att återbilda sina röda blodkroppar som jag så givmilt givit bort av, däremot bildas de övriga beståndsdelarna av blodet inom ett dygn. Och det är bra att dricka rejält under dagen för att hjälpa till.
Nu är måndagen kväll och jag är lite trött och frusen. Lite skumma ljud och känslor från magen som försöker anpassa sig till en ny kur av järn. Men utan järnet skulle det inte bli mer blodgivning så det är smällen jag gärna tar. Jag vill ju gärna att det jag ger innehåller ett bra värde och inte blir något värdelöst blask som ingen vill ha. Och som bonus brukar det komma ett sms när blodet kommit till användning. Det värmer hjärtat lite extra faktiskt.

4 reaktioner på ”Vad gör man en måndag?

  1. Jag är nästan litet avundsjuk på dig, hehe. Det var länge sedan jag kunde lämna blod. 😦
    Jag har i cirka tio år ätit blodtrycksmedicin och under de senaste två åren även det blodförtunnande Eliquis så jag tror inte jag hade fått lämna blod. Men förr i min ungdom, hehe, då var jag årligen blodgivare. På den tiden stärkte jag mig efteråt både med öl och blodpudding, hahahaha.

    • Jo dom har sina regler och det är ju bra, viktigt att man mår bra själv först och främst. Öl och blodpudding … lät inte som nån höjdare 🙂

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s