Det är tisdag morgon och jag lämnar min garageuppfart utan att skotta ihop nattens snöfall. Trött på att skotta. Däremot blir det nödvändigt att skotta lite fram till dörren hos den för tillfället ensamma Katten jag ska titta till. Han är hungrig och kelig och jag har bara tid för hungerdelen. Fyller skålen och smiter, fult och obemärkt medan han äter. För att jag måste verkligen åka och jobba lite. Tröstar mig med att hans familj kommer hem under dagen, då får han sällskap på riktigt igen. Parkerar bilen i den enda fickan som finns kvar på parkeringen fast den är rymlig. Passerar en gigantisk snöhög på väg till dagens första jobbmöte och ån intill är istäckt, så när som på en liten flik som visar vatten nåt mörkt vatten. Inget ute tyder på att det är mars. Allt är bara januari, kallt och vitt.
Efter mötet äter jag två grillade med senap men utan bröd på en korvkiosk och ser hur det börjar snöa igen. Det känns himla onödigt. Någon hör mig kanske, för när jag kommer ut till bilen igen har det slutat.
Jag har en stund till att göra mig av med innan dagens andra jobbmöte börjar. Besöker både en och två butiker men går ut fast jag inget handlat. Sitter en stund i bilen och glor i mobilen och sen åker jag och jobbar klart.
Sen ringer Dottern och har paket som ska postas och paket som ska hämtas och vill skjutsas. Vi handlar lite mat också innan vi åker till varsitt hem.
Garageuppfarten har kvar all snö i samma ordning. Låter den ligga där. Tycker helt enkelt att den ligger bra där. Jag är hungrig och trött och en hög med intryck från dagens möten trängs om uppmärksamheten. Det blir något snabbt lagat att äta, stickning och ett avsnitt av Homeland. På det viset lider kvällen. Katten väntar redan på att jag ska signalera läggdags. Men han får allt vänta lite till!