I tidig lördagsmorgon

Kärvänligt närgången katt tycker egentligen att det är dags att kliva upp men accepterar en stunds snoozande. Fast klockan är tidigare än nödvändigt en lördagsmorgon är jag ändå helt vaken och måste fsktiskt upp för ett toabesök. Överväger att gå tillbaka till sängen men känner att jag sovit klart. Det blir istället morgonrock på, kaffevatten på kokning och mat till hungriga KattGrabbar. Så tänder jag några ljus i bibblan, där sitter vi med vårt morgonkaffe i sällskap av nöjda katter som gärna vill ha varsitt knä att slappa i. Så börjar en trivsam lördag som är helt ledig och befriad från stora planer. Den typen av lördagar är bäst.
Igår hände det sig av ett par olika anledningar att jag fann mig städande i garaget. Jag vet. Galen människa! Det började med att jag skulle mäta en soffa. Hmmm … Jo, i garaget står ett par soffor, en trea och en tvåa av retro plyschigt slag. Guldgula med fransar och i det närmaste snudd på oanvända. De har bott någonstans där de hanterats oerhört varsamt.
Det är så klart Dotterns fel …förtjänst … att de finns hos oss numera. Hon brukar ordna uppskattade garagefester emellanåt och i höstas blev det en av Hallowen-art. Det är liksom på riktigt när hon ordnar fest. Tillsammans med sin gode vän handlades soffor och annat tillbehör som vinkannor silvrig stil och snirkliga ljusstakar på loppis. Rökmaskin hade de också såklart och tema för utklädningen. Hursomhelst, det var inte festen jag skulle orda om utan dessa soffor. När allt festande var överstökat fanns endast de kvar i garaget. Till allmänt förtret för Maken. Garaget rymmer en del fordon som det ska stökas med emellanåt och då kan en soffgrupp vara väldigt i vägen. Men så närmade sig familjens födelsedagar och ett trevligt julmys ordnades i huset. Varpå vi även fixade jul i garaget med nämnda soffgrupp. Där trivdes den manliga gästskaran bäst i ren häpnad.
Sofforna blev kvar även in i det nya året. Tänkte ringa rödakorset för att få dem hämtade, men någonstans landade en annan slags tanke. Alltså hamnade jag i garaget för att mäta dessa soffor och när det var gjort var jag redan igång. Stoppa mig? Nä. Det går inte. Från idé till handling är ibland samma rörelse. Snart hade jag stökat till det värre än värst i Makens totalt förfallna fikahörna. (Han är känd för mycket men ordning och reda finns inte bland egenskaperna)  Släpat bort och burit undan, sopat golvet och föst in en soffa! Inte så märkligt som det kan tyckas.
Makens garage är inte som andra garage. Det är vitmålade och dekormålade väggar och rätt mycket inredningstänk mitt bland verktygstavlorna. En guldgul plyschsoffa med fransar var alltså inte det minsta malplacerad. Därtill fixade jag till bland hans bilböcker och ordnade lite stilleben. Städade upp vid teven och kaffemaskinen. Ja, det är som sagt inte vilket garage som helst detta. Dessutom städade jag fram hans långa arbetsbänk (han är som sagt inte kompatibel med ordning) och placerade om en fabrikssymaskin och samlade ihop löst utspridda projekt. Han har alltid en mängd sådana. Saker som det ska målas något på oftast. Nu hittade jag ett par brevlådor, en parkeringsmätare och två gitarrer. Jo. Jag lämnar det därhän, men nu hittar han dem på arbetsbänken och eftersom den i det närmaste tömd kan han ta sig an det som ska göras på dessa projekt. Därtill hittade jag bitar av konstläder och annat som hörde symaskinen till på ologiska ställen. Numera är logiken återställd.
Jag kan säga att Maken inte märkte ett skvatt när han kom hem från jobbet och parkerade cykeln i garaget. Mer än mysbelysningen. Inte så att han närmare undersökte varför det stod en lampa och lyste just där. Näe. Han kom in och frågade om jag ställt den på timer. Var det allt du lade märke till? Han gick raka vägen ut igen och satt snart häpen i sin soffhörna. Wow liksom. Nöjd man bjöd sin städande fru på middag på puben efter det!
Men vänta nu! Soff-grupp? Precis. Det finns en tresitssoffa över …

Sånt där som sitter och skaver

Ibland är huvudet fullt av diverse skav och jag önskar att jag hade tillgång till det där fatet som rektorn i Harry Potter har svävande i ett skåp. Och en trollstav för att peta ur tanketrådarna ur skallen och stänka ner dem på fatet. Skulle det inte vara mycket enklare om de blev synliga i filmformat på ett fat liksom? Jag försöker! Och ja, det kommer att uppfattas lika kryptiskt och oförklarligt som nåt av Kafka och med en oförklarlig undertext, som nyss hämtad ur en Bergmanfilm. Har man sagt första bokstaven borde rimligen en senare bokstav också användas sägs det … men det skiter jag i.

  • Ibland är folk mer än lovligt korkade och går igång på rent oförstånd och bristande fakta. Eller någon slags egen uppbyggd verklighet lika stabil som jorden är platt-teorin. Jag fick just bevis för det. Hur saken än förklarats om och om igen vill den missförstås verkar det som.
  • Varför envisas med nåt som uppenbarligen inte är bra och hur i hela friden styrs det om när det verkar så rotat?
  • Den ultimata sysselsättningen ofinns. Egentligen skulle jag helst vara utan men om nu det inte är ekonomiskt försvarbart borde den sysselsättning åtminstone vara ultimat. Och så är den inte det. Till och från.
  • Hur ska det bli med allt det där i periferin? Ännu så oklart och oformat att det knappt finns även om den kan bara återstå dagar tills det nästan finns. Och skulle det väl bli ett faktum återstår i alla fall högst troligt ett överflöd av oklarheter.
  • Jahaja, ska vi ha det på det sättet alltså! Nivå för folk med hink och spade och vantarna fastsatta i ärmarna typ.
  • Var går en gräns? Likt leken jag glömt namnet på där vi kastade en pinne och snodde varandras gränser på en grusplan är det omöjligt att ha koll på sina gränser i alla frågor. När de blir aktuella ska gränsdragningen ses över men det innebär inte att det på något sätt blir tydligt eller lika för den angränsade gränsen.
  • Det finns all anledning att se över det som verkar aningen luddigt på flera håll för att försöka frambringa all möjlig tydlighet så inget missas.
  • Vissa saker är ändå snudd på avbockade i listan över ogjort påträngande. Vissa saker är bara att få gjorda så det blir gjort och slipper skava runt mer.
  • Dynamik är spännande och att försöka hinna fånga upp oförklarligheterna innan de blir rena monstren kan vara övermäktigt. Ibland fattar jag ingenting. Förändring orsakar konstigheter. Som att såga av ett ben på bordet.

Såja. Tänk vad man kan ludda runt och i princip inte få ett enda dugg sagt. Men kanske blev det något klarare liksom.

Måla! Jag vill måla igen!

Det går ett helt fantastiskt program på teve. Ett stillsamt och inspirerande program på svt som inte bryts av någon reklam utan får bara vara så där härligt lågmält ifred. Jag har inte haft tid att följa programmet från början men hört lovorden av de som redan är fast.
Idag satte jag mig med min strumpstickning och sjönk in i först avsnittet av Lerins lärlingar.
Lars Lerin är mig bekant sedan förut som en fantastisk konstnär och en intressant person. Han har synts i olika sammanhang på teve förut och jag har sett en del men inte allt. Men det här nya programmet intresserar mig eftersom det handlar om kreativitet och målande. Lärlingarna består av en grupp människor med olika former av funktionsnedsättningar. Alla kommer med olika förutsättningar och olika förväntningar till Lars målerikurs.
Och som de målar och skapar! Vilken otrolig kreativitet de besitter. Och en sån otrolig självinsikt! Det slutar med att jag lägger ifrån mig stickningen och sitter med block och penna och skriver ner citat efter citat från både Lars och lärlingarna. Det formligen väller ut livskunskap och klokheter. Eller vad sägs om uttalande som; ”Om man inte har en dröm kan man bli deprimerad inför framtiden.” eller ”Jag tror alla drömmer sig bort. Vart ska man annars ta vägen?”
Jag blir så inspirerad av målandet att det kliar i kreativiteten. Jag vill också måla. Helst med Lars och lärlingarna men det går inte så jag får väl måla på egen hand då. Det var evigheter sen sist. Jag vet inte ens om materialet är anträffbart. Har jag några akvarellpapper kvar överhuvudtaget? Är färglådan intakt? Penslarna har väl torkat ihop, liksom förmågan? Men de finns där, alla i sin ordning. Det är bara att börja …

Det är måndag morgon och himlen har en ovanligt kall färg.

En sån färg som tillsammans med de mörka snöfyllda träden borde avbildas, i olja eller akvarell. Termometern bekräftar färgen med minus femton kalla grader. Jag kurar mig lite längre in i morgonrocken och tänder några ljus till kaffet. Behöver inte åka någonstans förrän till lunch, då jag ska iväg och jobba lite.
Katterna kurar å sin sida på varsin varm plats och ser rejält deprimerade ut över utomhusfaktorerna: djup snö och massa kallgrader. Inget av det är kattvänligt. För att pigga upp tillvaron något ryker de ihop och slåss lite lamt över en sovplats. Ingen vinner, för jag går emellan och de letar upp varsin ny varm plats och somnar om.
När kaffet är klart slår jag mig ner i biblioteksfåtöljen. Med datorn i famnen och med en tanke som natten skapat. Hittar också det dokument nästan precis där nattanken sa att den borde vara! Ett dokument som kan komma till verklig nytta under dagens jobb förmodligen. Ibland är det bra att inte vara så ordentlig, när andra är rent av slarviga … för tack vare det finns det som sades ofinnas. Därmed kan jag ha underlättat mitt eget jobb en del en måndag som denna. Det återstår att se.
Därmed är förmiddagen fri och lössläppt så till den milda grad att jag nog blir kvar här. I värmen i bibblan i min sköna fåtölj. Tills jag behöver skapa en presentabel arbetsmänniska av slöheten. Och ta mig ut i kylan och få bilen brukbar. Men det är en ocean av tid tills dess … eller?

Dagens, när timmen är sen

Dagens start: Långsam, med tända ljus och kaffe i Bibblan. Lite småprat, lite musik, lite kattmys. Sen är dan faktiskt igång.

Dagens köp: Fastnade med fingrarna om den dyra whisky av rökig karaktär. Jag gillar ju såna. Det här var en jag inte hade innan. (jag säger inte hur många jag har) God visade sig den vara också. En sån där som man sippar på vid speciella tillfällen.

Dagens väder: Föga förvånade snö. Det har snöat till och från hela dan och ännu under kvällen. I samband med blåst och kyla blir det rätt otrevligt det där snöandet. Men fortfarande lika vackert. Ymnigt vackert eftersom den ännu ligger kvar på trädgrenarna också.

Dagens fika: Det blev en spontan kaffe med friterad camembert på stammispuben så fort den öppnat och vi fick sällskap av pubägaren själv. Så där vid öppning är det tillräckligt lugnt för att han ska hinna umgås lite.

Dagens loppis: Jo. Det blev en runda. Inga stora fynd dock men en trevlig syssla ändå.

Dagens resenär: Dottern drog till huvudstaden på jobb igen på kvällskvisten. Ett musikevenemang stod på schemat och sådana har ingen tidig start. Tur att det snöade mindre däråt i alla fall så hon kom fram som hon skulle. Och tur att hon har en utmärkt övernattningsmöjlighet varje gång.

Dagens mello: Men jösses. Varför tittar man ens? Det var faktiskt dåligt på riktigt ikväll.

Dagens vinter

Det är så vackert att jag pulsar ut i nästan knähög snö bara för att få stå där mitt i VinterKungens rike och andas in stillheten. Snön hänger tungt från grenarna och det är precis lagom kallt för att det inte ska smälta igen. På backen är snön nästan orörd och skymmer favoritstigarna. Men min avsikt är endast att få se det vackra och ta några bilder innan jag vänder och pulsar hemåt.

Idag snöar det!

Vintern tog ett redigt krafttag och blåste omkull all vårlängtan med en halvmeter snö. Minst. Jag skottade när jag kom från jobbet. Jag skottade igen ett par timmar senare och ännu en gång på det. Dessutom borde jag ta mig an snön ytterligare en gång i kväll.
Och den är blöt och tung den här snön! Skulle möjligen vara lättare att skyffla cement.
Jag kör snöskyffeln framför mig och orkar inte lyfta den för att hyva iväg snön i periferin. Kan bara försöka tippa av den så att garageuppfarten minskar för varje skottning. Och så sitter snön dessutom fast på skyffeln så jag måste dunka den på högkant i backen varje gång för att försöka skaka den snöfri. Det går sådär. Mest orsakar det ilska och irritation.Snöandet ser ut att fortsätta även i natt och i morgon. Åtföljt av kallare grader. Alltså borde jag verkligen gå ut och skotta igen. Fryser den här blöta snön blir det verkligen cement. Och väderrapporten snackar verkligen om kalla temperaturer.
Snömängden är lite överväldigande så här mitt i allt.
Men vackert är det! Helt monokromt och helt andetagande!