Lördags och söndagsmornar (om de är lediga) är långsamma och trivsamma mornar där all tid i världen tycks finnas. Kaffe i bibblan har blivit en trevlig rutin. Huset trivsammaste rum. Några tända ljus och kaffebrickan bidrar givetvis till trevnaden. Sedan sitter vi i varsin fåtölj med varsin mobil och umgås. Det är så det går till nuförtiden. Inget fel i det, mobilen innebär inte att vi inte pratar med varandra. Men det är också skönt att sitta i egna tankar och titta igenom det senaste bildflödet eller samtalsflödet.

Dottern befinner sig långt borta i Polen ännu och jobbar hårt med bildflödet för ett stort E-sportevenemang. Svårt att ta in hur extremt stort detta med E-sport blivit. Vilka enorma produktioner det handlar om och vilka proffs som jobbar i dem. Därtill alla spelare. Dataspel som sport … tja, de sitter stilla i sina datorfåtöljer med sin skärm och sina lurar men tävlar intensivt tills någon spelare eller något lag står som vinnare. Sport förknippas i regel med kroppsliga aktiviteter. Men all sport kräver träning, engagemang och envishet. Oavsett om den utför med kroppen eller hjärnan. Vinstsummorna är dessutom enorma inom denna sport. Vem skulle inte vilja vinna då!

Snön fortsätter ösas över oss denna helg. Kräver ännu mer skottning och vi för börja fundera över var vi ska göra av snön. Turligt nog bor ingen på vår sida av garageuppfarten. Det är bara att ösa ut snön där men det börjar bli höga vallar och svårt att få upp eländet. Jag låter inte snön påverka mig negativt. Letar efter det vackra med den istället. Men visst tycker jag också att det räcker med snö just nu. Men med väder och vind har vi ingen talan så varför låta det ta energi?

Katterna har dock bekymmer med vintervädret. Det skapar givetvis även problem för oss. De blir rastlösa, dryga och tjatiga. Kräver dörrens öppnande hela tiden, även i gryningstimmarna, för att se om inget förändrats. Kräver leksaker och aktivt engagerade lekledare emellanåt. Rastlösheten resulterar tyvärr också i bråk sinsemellan så att tussarna ryker emellanåt. Och allt detta stugsittande resulterar också i katthår på alla mjuka sovytor, i en mängd som blir otrevlig. Ett evigt dammsugande. Och ett evigt lådstädande när snödrivorna förhindrar att behoven görs utomhus. Ibland tar de sig an vintervädret och snön med en resignerad envishet och går ut ändå. Ibland åker de ut på altanen en stund mot sin vilja bara för att få lufta nosarna lite och kunna komma in med ett lugnare sinne. Så puh, i det fallet önskar jag intensivt att det blir vår. Typ snöfritt och plusgrader i alla fall, så att de kan vistas ute som de behagar och låta mig vara ifred.

Mello. Vad ska man säga? Tänkte inte säga nåt alls men efter igår …
Som en som gillat mello sedan jag var liten är det som nu pågår i teverutan ett hån faktiskt. Ja, visst sjutton tittar jag. Ja visst vet jag att det går att stänga av! Men jag gillar ju mello och vill titta. Det betyder inte att jag vill se vilket skräp som helst. Och i år är det skräp på alla plan. Låtar med någon slags kvalitet kan räknas på ena handen trots mängden låtar. Programledaren … sämst någonsin. Krystat och inte rolig. Svt sade sig inte vilja ha en komiker som programledare i år. Men varför i hela friden ska då en som är långtifrån komiker tvingas stå med dåliga skämt på scenen varje lördag? Låt honom vara utan att skämta då. Det här formatet med massa deltävlingar har gjort sitt. Det behövs en förändring om det ska hållas vid liv som något seriöst. Dessutom finns det så många bra riktiga programledare. Som kan ta sig an jobbet med en trygghet som gör att vi som tittar slipper ha skämskudden höjd. Låt dem få jobbet istället för nån som ska öva sig in i yrket i en sån stor produktion. Jag har följt en livechatt från en av kvällstidningarna varje lördag och det är överväldigande många som tycker lika som jag om spektaklet mello i år. Vi vill se nåt bra och vi vill se och höra bra låtar! Vi vill inte ha spex och spektakel. Och ja, ändå gick ett spex och spektakelbidrag direkt till final igår. I ren protest kanske!

Jaha. Vad ska vi hitta på idag då? Det vet jag inte än. Det blir nog bra vad det än blir.