Anden i klockan 2

Något eskalerade. I rask takt. Hade något i rummet fått extra kraft av den uppmärksamhet hon ägnat det sista tiden? Det räckte inte längre med klockglaset. Som visserligen stod konstant öppet numera. Hon stängde … någon öppnade. Hon stängde … något öppnade. Inte ens för sig själv kunde hon avgöra om en av formuleringarna var värre än den andra. Någon … var det mänskligt då och var det verkligen bättre? Något … det fick henne faktiskt lite kall.
Trycket över huvudet var tyngre nu och den frid och ro hon brukat känna i rummet därmed fullständigt borta. Dessutom tyckte hon sig höra ett svagt vinande, lätt brummande ljud därinne. Ett slags nätbrum? Ett slags varning?
Det kändes oerhört fånigt! Hon hade aldrig varit den som trott på övernaturliga fenomen. Allt kunde alltid förklaras på ett eller annat sätt. Men det här hittade hon ingen förklaring på. Det här var otäckt omöjligt att bortse ifrån hur praktiskt och stabilt lagd man än var. Hon drog sig för att gå in i det där rummet. Provade att låta klockan stanna och lät bli att dra upp den med sin stora nyckel igen. Glasluckan öppnades i alla fall! Tyngden i rummet fanns där ändå. Den hade naturligtvis inte med klockan att göra men var den kom ifrån kunde hon inte säga.
Hon drevs plötsligt till att skaffa såna där rökelsegrejer. Var på vippen att fråga vilken av dem bäst drev ut spöken ur klockor men höll tyst och betalade, skyfflade snabbt ner dem i väskan och gick därifrån i steg som snudd på snubblade på sig själva.
När hon kom hem blev de starkt doftade paketen liggande på köksbänken. Hon slängde dem till och med i soporna efter en stund. Ångrade sig genast och lade upp dem på bänken igen. Där låg de spred något främmande i hennes kök. Hur gjorde man? Tände en sån pinne och bara viftade runt eller skulle den stå för sig själv och ryka ut allt ovälkommet? Hon passerade den stängda dörren ett antal gånger den kvällen men kom sig inte för med att öppna och gå in. Det fick vara, det skulle kanske gå över ändå? Herregud det var larvigt! Fantasier … Väl?
Några dagar senare satt hon i soffan och tittade på teve, en kopp te i handen och ett par digestivekex med ost och marmelad på ett fat. Helt plötsligt hördes ett svagt brak, åtföljt av en krasch och hon spillde hett te över bröstet innan hon fick ifrån sig koppen. Det hade kommit från rummet!
Hon stod med handen på handtaget. Det var tyst därinne nu. Något hade ramlat, omöjligt att avgöra vad utifrån ljudet. Hon måste helt enkelt in.
Känslan där inne var kall och lätt elektrisk. Den tjusiga trestänglade orkidén låg på golvet framför fönstret. Två av stänglarna brutna, barkbitar precis överallt längs golvet, krukan spräckt. En ljuslykta som hade stått bredvid låg i kras bland bark och orkidénblom.
Det var med möda hon gick ända in i rummet och inte bara stängde och lät det vara. Hon lyfte upp blomman och tog med den till diskbänken tillsammans med de avbrutna kvistarna. Kanske kunde de fortsätta blomma i en vas?
Sen tog hon med sopborsten och gick tillbaka. Det var inte förrän hon sopat ihop en hög av bark och glaskross som hon hörde det.
Klockan tickade! Fast den inte varit uppdragen på flera veckor!

2 reaktioner på ”Anden i klockan 2

  1. Klockan som vi har i vardagsrummet, egenhändigt tillverkad av Maken, uppför sig precis som den skall göra…. Fast den är batteridriven. vet inte hur moderna andar i klockor är…? 🤔😉

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.