Det går ett helt fantastiskt program på teve. Ett stillsamt och inspirerande program på svt som inte bryts av någon reklam utan får bara vara så där härligt lågmält ifred. Jag har inte haft tid att följa programmet från början men hört lovorden av de som redan är fast.
Idag satte jag mig med min strumpstickning och sjönk in i först avsnittet av Lerins lärlingar.
Lars Lerin är mig bekant sedan förut som en fantastisk konstnär och en intressant person. Han har synts i olika sammanhang på teve förut och jag har sett en del men inte allt. Men det här nya programmet intresserar mig eftersom det handlar om kreativitet och målande. Lärlingarna består av en grupp människor med olika former av funktionsnedsättningar. Alla kommer med olika förutsättningar och olika förväntningar till Lars målerikurs.
Och som de målar och skapar! Vilken otrolig kreativitet de besitter. Och en sån otrolig självinsikt! Det slutar med att jag lägger ifrån mig stickningen och sitter med block och penna och skriver ner citat efter citat från både Lars och lärlingarna. Det formligen väller ut livskunskap och klokheter. Eller vad sägs om uttalande som; ”Om man inte har en dröm kan man bli deprimerad inför framtiden.” eller ”Jag tror alla drömmer sig bort. Vart ska man annars ta vägen?”
Jag blir så inspirerad av målandet att det kliar i kreativiteten. Jag vill också måla. Helst med Lars och lärlingarna men det går inte så jag får väl måla på egen hand då. Det var evigheter sen sist. Jag vet inte ens om materialet är anträffbart. Har jag några akvarellpapper kvar överhuvudtaget? Är färglådan intakt? Penslarna har väl torkat ihop, liksom förmågan? Men de finns där, alla i sin ordning. Det är bara att börja …