Min arbetsdag har övergått i jourtid och det är bara natten och någon ruschig morgontimme som återstår av dygnspasset.
Därmed är också en liten vecka slut igen. Inte mycket återstår heller av januari. Tiden går och vi med den som man brukar säga.
Vad är det som gör att vi upplever tiden så olika? Den borde väl vara den samma oavsett liksom. En minut är en minut. Ändå tycker vi ibland att tiden går så fort. Åtminstone säger vi det jämt. Vart tar tiden vägen? Det går så fort! Jag hinner inte med! Är det redan … sånt hör man folk säga ofta.
Ibland går tiden sakta också sägs det. Rent av står still. Men det är knappast i positiva sammanhang. Är alltså rolig tid snabb och tråkig tid långsam?
Det är sånt en trött hjärna kan komma att fundera på i jour-tider. Rätt långsam tid det med faktiskt. Liksom arbets-tid också kan vara. Medan fri-tid … ja det är ruskigt snabbt det. För att inte tala om semester-tid. Där snackar vi expressfart.
Äh. Godnatt.