En storm med inslag av snö är i farten. Jag satt i en avstängd bil och hörde hur vinden var igång utanför. Stickig och vass snö kastade den runtikring sig. Och jag minns känslan av att gå hem från skolan i sånt väder. Hur jag stretade i motvinden med tung skolväska i försöken att hålla snön ur ögonen och ansiktet. Hur svårt det var att se nåt och jag gick med nerböjt huvud, bitvis rentav baklänges och bara kikade då och då för att hålla riktningen. Frös. Om allt. Mössa skulle man inte ha och vinterjackan skulle vara midjekort. Eventuellt hade jag vantar, en halsduk som var smal och väldans lång endast ett varv runt halsen och jeansen så tajta att inga långkalsonger fick plats. Och skor som knappt värmde ens inomhus. Helt bortdomnande tår och absolut ingen känsel i låren när jag kom hem. Där var det tillåtet att byta om från de där jeansen som var stela av is och snö i den vida fållen och komma i nåt varmt. Och så varm oboy eller te och smörgås. Då kunde vädret härja på bäst det ville.
Det blev allt värre nu också. Men idag är jag gammal nog att vara välklädd och ha en bil. Men fortsätter det under natten blir det inte det minsta trivsamt att ta sig till jobbet i morgon. Huu.
Känner så väl igen det där med två tonåringar i huset! Sonen, ville inte ens ha ngn vinterjacka i höstas efter att han hade vuxit ur sin gamla! Så, han fick en lite tjockare, fodrad höstjacka istället. Handskar eller vantar används inte och mössa har han tydligen heller inte hört talas om. Likadant med den moderiktiga Dottern. Ut i snöyran går hon i högklackat. För att skrapa av bilen och det är liksom ingen mening med att säga ngt… Tds nog blir de klokare individer… får man hoppas! Hoppas arbetsresa på morgonen inte blev alldeles för besvärlig.
Vi är ju beviset på att man tids nog blir klokare med tanke på vår eget ungdomliga oförstånd 🙂 Jo, det kom en del snö men helt hanterligt.