Idag är det en sån dag när jag skulle vilja stoppa tiden! Alltså bara lugna ner den så att dan inte springer undan så fort. Inte för att den är specifikt händelserik utan för att den är så skönt händelsefri! En lugn och tyst dag där allt som får låta är klockan som tickar på väggen. Den är i och för sig rätt högljudd. Men ingen teve står på, ingen musik spelas. Ingen pratar. Om jag inte pratar högt för mig själv, vilket händer!
Det lilla måste som fanns för dan är överstökat på ett utmärkt sätt. Kunde ordnas hemifrån. Slapp alltså åka någonstans. Men allt som allt har jag pysslat med lite av varje och finner att dagen redan gått över i eftermiddag och snart slutar folk som jobbat hela dan. Kommer hem och är hungrig och borde rimligtvis ha tillgång till nåt att äta. Och allt jag vill är bara att stanna tiden ett par timmar till så jag slipper ta tag i matlagningen och den därpåföljande disken. Jag skulle lätt kunna få ihop sysselsättning för en dubblering av denna dag ännu. Gå en promenad, sticka lite framför teven, hänga tvätten som just meddelade via sin lilla trudelutt att den var klar. Stöka på med det sista nere i källaren. Åka och handla lite … ja plötsligt skulle faktiskt en hel dag till vara avverkad. Nu får jag lov att välja bort nåt, eller skjuta upp nåt till i morgon eller andra dagar. Om det ska bli nån mat i slags vettig tidpunkt.
Samtidigt är det något som gnager om att vara ogjort! Nåt jag satt här i morse i morgonrocken och tänkte borde fixas. Har glömt vad det var och räknar igenom på fingrarna det jag faktiskt gjort men minns ändå inte. Kommer antagligen att få tag i det minnet i kväll, just innan sömnen hittar rätt. Och blixtvakna för att gå igenom det där som inte blev gjort och försöka få minnet att ta det i morgon istället.
Äh. Jag öser på nu med hushållet. Så kan jag tänja kvällstimmarna till trivsamt läge istället!