Det där som händer när jag plötsligt uppmärksammar något eftersatt

En dag kom jag ner i källaren och hade tydligen helt obemärkt fått med mig någon annans ögon. Jösses alltså. Hur det såg ut! Men usch!
Jag tar det från början. Vi har två källartrappor i detta hus. En ursprunglig som byggts med huset och leder ner till rum vi använder mest som förråd och trappa som anlänt bra mycket senare och leder ner till de mer inredda rummen. Fast man kan gå igenom där nere också, från den ena trappan till den andra om man vill. Där togs en dörr bort för länge sen bara för katternas skull. Nu hänger bara ett draperi i dörröppningen.
Hur som helst. Jag kom ner för den ursprungliga trappan till förrådsrummet som också innehåller en dörr till en före detta matkällare, tvättstugan och den tidigare klädkammaren.
Detta rum används enbart för diverse förvaring och tenderar dessutom sedan urminnes tider att fungera som avstjälpningsrum. Allt som blir över i husets andra rum släpas ner dit och ställs av hur som helst bara. Efter att ha rustat i princip halva övervåningen de två senaste åren kan jag säga att avstjälpningen varit monumental. Nåja, nån resning har gjorts måste jag säga till mitt slarvs försvar, men det var ett tag sedan.
Jag passerar det där dagligen. På väg till eller från sovrummet och alla svängar till tvättstugan eller den gamla klädkammaren som numera är min gå-in-i-garderob (walk in closet på finare språk). Den ärvde jag av Dottern när hon flyttade hemifrån för evigheter sedan.
Då tycks jag ha passerat i blindo. Eller medvetet blundande. Och så stod jag då plötsligt mitt i röran och såg mig omkring och bestämde skärpning! Rådgjorde en stund med mitt förnuftiga jag och utarbetade en plan som involverade en slags omfördelning av diverse. Typ flytta på byråer och dess innehåll samt ta ner ett hyllsystem och skaffa ny förvaring. Därefter meddelade jag Maken vad som var på gång. Han känner den typen av beslutsamhet som återföljs av mitt förnuftiga jags planering. Vet att det är lönlöst att stoppa. Nickade bara med dövörat åt mina planer och tänkte väl att tids nog får man hugga in och få det gjort.
När jag är igång så är jag igång. Så jag började givetvis direkt! Med det enklaste. Min garderob. Fortsättning följer och jag skyndar mig med den eftersom jag förstår hur olidligt spännande detta är. (jätteironisk!)

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.