Eller ett gammalt block egentligen. Oskrivna gamla block är lika sorgliga som otända gamla ljus.
Därför tar jag mig an sparade gamla block som ingen skrev i. Både jag och Dottern har haft samma iver att köpa fina block men dessa har inte alltid blivit fullskrivna. Eller skrivna alls, men ändå sparats och står i blankt skick på en gemensam hylla.
Jag bär alltid runt ett block eller skrivbok av något slag i handväskan. Gammal vana. Nåt kan behöva skrivas ner.
Det bör vara ett block med god papperskvalité för att den noggrant utvalda pennans bläck ska flyta mjukt och bekvämt över ytan. Det är viktigt. Jag har däremot funnit att själva blockets utseende är mindre viktigt. Eftersom alltför vackra skrivböcker tenderar att bidra med skrivångest. Det som ska hamna på sådana sidor bör vara genomtänkt och välformulerat för att inte slösa med sidorna liksom. Eller vad det nu är som gör att såna fina används med viss försiktighet. Men i block och skrivböcker av ofinare art kan pennan tänka och i princip göra vad den behagar. Skriva nåt välformulerat eller bara ostyrigt. Klottra eller rita, skriva av nåt eller skriva ner nåt. Göra listor och planera. Vad helst som behövs för stunden. I detta syfte passar återvinningsböcker bäst. Min förra hade bara några få sidor kvar och får läggas till historien. I den finns hela sidor fullklottrade med diverse krumelurer och nerskrivna saker av olika art. Om vartannat. Pennan har tänkt och sidorna är skrynkliga och präglade av pennans framfart. Välanvända på ett mycket inspirerande sätt.
Nu har jag alltså en ny återvinningsbok i väskan. Redan påbörjad liksom året. Funnen bland de övriga bortglömda i hyllan. Nu ska den dock fyllas till bredden.