Sista januari

Den allra sista januaridagen kom med ymnigt snöfall. Mer ska det tydligen bli under natten och morgondagen. Det känns som att vintern äntligen anlänt! Jag kan inte påstå att jag älskar vinter. Men har den gärna i originalskick när den nu ändå är liksom. De där blygsamma plusgraderna och regn med slask tillhör våren och den kommer sen. Nu får det gärna vara snötungt på träden och vitt överallt. Helst en och annan minusgrad så snön inte får för sig att smälta bort direkt.
Det blir så otroligt vackert när snö och frost lindar in alla grenar. Oavsett vilket väder som kommer till. De där soliga ljusblå dagarna där allt liksom gnistrar. Eller de där grå, aningen dimmiga när hela världen blir svartvit. Jag älskar den monokroma färgskalan mest men kan inte hymla med att de där gnistrande dagarna är otroligt vackra. Så nja, jag älskar kanske inte vintern men en viss förälskelse tycks ha uppstått.
Kanske är det allt traskande ute i naturen och skogen som framkallat den?
Jag har alltid trivts bra och mått synnerligen väl av skog. Tidigare, när vi hade skogen inpå husknuten klev jag ofta över staketet och gick in i skogen. Hade favoritstigar och fina fikaplatser jag besökte. Fanns en fint ordnad grillplats vi ofta gick till med liten Dotter. Ja, hon och jag i alla fall. Maken vistas sällan på sidan av asfalten. 🙂
Men så drog man plötsligt fram med skogsmaskiner i hela skogen. Förstörde stigarna och favoritplatserna. Mejade ner den närmsta skogen för husbyggen. Och jag kom av mig där nånstans. Som en slags sorg över förlorade träd. Som den där vackra och ståtliga tallen med en av de största myrstackar jag sett runt roten. Den fina lilla bäcken där vi ofta stannade för att Dottern omöjligt kunde låta bli vatten. Och grillplatsen blev plötsligt oåtkomlig när stigen inte längre fanns. Och att vara utan skogen var tungt. Jag provade andra ställen men det kräver lite mer planering om man ska ta bilen till en skog.
Nåja. Nu har jag kommit över det där och hittat nya stigar. Grillplatsen ligger kvar upptäckte jag en dag via en helt ny stig. Men riktigt förfallen och oanvändbar, för invuxen för att återuppta. Vem det nu än var som upprätthöll den har säkerligen skapat nån ny på annan plats. Jag har hittat en sån också om nån grillusta skulle följa med mig ut.
Igår tog vi i alla fall bilen, till stans vackra skoglika park. Jag och Dottern. Så där gnistrande ljusblått var det då. Och alldeles lagom kallt. Vi gick ett varv runt och jag var bara tvungen att stanna och ta en massa bilder hela tiden. För det var så oerhört tjusigt längs med ån och alla vackra stora träd runtom. Helt snöbeklätt. Då bara måste jag ta bilder av allt. Som att jag ser det ordentligt först genom kameran. Eller som att det får ytterligare en dimension då. Naturen är fantastisk.

Att minnas med vers

Jag hade en gång en poesibok med verser av olika slag. Med vinröd och sammetsaktig pärm. Vill jag minnas. Olinjerat tjockt fint papper och aningen vågigt skurna sidor. I det yttre, övre hörnet klistrade jag ett glasigt bokmärke. De kallades egentligen inte alls bokmärken! Det var glansbilder på mitt hemspråk. Glansig och aningen glitterströsslad yta, föreställande mest blommor och fjärilar. Jag minns inte vad själva boken kallades, för poesibok var verkligen inte det rätta ordet. Det kan ha varit minnesbok kanske?
I alla fall så fylldes inte sidorna i boken av mig själv. Det var just att ge varandra minnen som var syftet. Minnen på vers, en riktigt gammal tradition. Vänner och familj fick boken i sin hand och skrev mer eller mindre villigt en vers på någon sida. Somliga kunde massa såna verser. Andra snodde ihop något eget i stunden. Eller skrev rätt och slätt bara, ”till …  minne från …”.
Jag kunde många såna verser på den tiden eftersom alla flickor hade en egen poesibok. ”Har du skrivit i min?” Var en stående fråga. Och det första man gjorde med någons bok i sin hand var att leta upp den allra sista sidan. Om ingen redan hunnit före skrev man där. ”Jag är en lustigkurre jag, om skriver på ditt sista blad. Och vill du veta vem jag är. Så skriver jag mitt namn så här...”
Att lämna några versrader i någons bok var lite ärofyllt, och det skrevs från en person till den andra. Tillägnat och undertecknat. Gärna verser där personen som ägde boken skrevs in. ”Rosor äro röda, violer äro blå, smultron äro söta och … likaså”. Vi var alla lika söta! Eller verser med uppmaning om att minnas just mig som skrev. ”Glöm mig ej när du går, fast du lever i hundra år” De flesta av dessa verser var skrivna med rytm och rim och en och annan med religiös innebörd och symboliska rosor. Många med livets klokskap och underfundigheter, eller rena uppmaningar om att leva väl och vara snäll flicka. Andra med förhoppningar om lycka och välgång ”Samla kärlek, samla lycka, dem kan ingen från dig rycka!” Ofta rätt pretentiösa verser med överdådiga formuleringar som säkert kom sig av att versen gått i arv i nästan hundra år. Ibland skrevs också bara finurligheter som ”Du är rosen, jag är törnet. Glöm ej vännen som skrev i hörnet!” och ofta en vers i ett kryss! ”Livet går kors och tvärs, så gör även denna vers”.
Man skrev sitt allra finaste, rakt och snyggt och noggrant formade bokstäver. Behövdes det linjer fanns ibland ett blad att lägga mellan sidorna så att stödlinjer syntes igenom eller så drog man bara linjerna med linjal och nageln mot pappret innan så de förblev nästan osynliga. Man ville lämna ett fint minne, inte nåt hastverk. Och avslutade alltid med sitt eget namn och ibland också ett datum. Kanske ritade man något också.
Nog hade det varit roligt att ha boken kvar! Jag minns inte längre vilka som skrev i den eller hur verserna i just min bok löd. Även om jag är rätt säker på att alla verser jag minns fanns i min bok.
Trots att det var en minnesbok har liksom hela boken fallit mig ur händerna i någon ivrig flyttstädning tror jag. Men ändå. Ett svagt minne om den finns kvar! Kanske var det oviktigt vem som skrev och vad de skrev, nog minns jag personerna ändå.
Och jag minns också den svartare sidan av detta lätt glitterbeströdda minne. Hur verser valdes efter hur populär bokägaren var eller om man ville ställa sig in en aning med en extra gullig vers om hur bra bokägaren var. Och de som inte fick så många verser alls, eller rätt hafsiga verser i sina böcker för att ingen egentligen ville skriva i just deras. Vi kunde behandla varandra illa även på den tiden. Men den där sidan av minnet är det bättre att lägga i glömska, den leder ingen vart. Minns i stället uppmaningen som kunde läsas i de flesta poesiböcker. Det är en vers att ta till sig!

Älska glömma och förlåta, det är livets stora gåta! 
Yvonne

Vad är det för årstid?

Vintern har svårt att bestämma sig. Ska den eller ska den inte? Ena dan kall, nästa dag varm. Ena dan snö, nästa dag tö. Ena dan regnar det, nästa dag snöar det. I morse till exempel var nästan all snö från helgen borta. Snöfritt. Barmark. Och nu har det snöat rejält igen hela kvällen. Alldeles vitt. Igen. Det känns splittrat och lite rörigt. Som att man vill få klara besked! Hur ska du ha det egentligen? Låt det vara vinter nu när det ska och kom inte dragandes med det sen när den är passé. Typ. Skärp dig nu vintern! Det är ju nu du ska ösa på!

Ännu en helg tog slut bara sådär!

Den började på torsdagskvällen med ett pubbesök där man tar med sig nåt från sin egen musiksamling att spela upp och berättar om på scenen. Brukar vara en trivsam tillställning. Vi hade goda vänner med oss och det blev också god mat och dryck och en hel del prat innan vi åkte hem i sena kvällen.
Fredagen ägnade jag till en början åt teve, kaffe och stickning. Ibland är jag riktigt impulsstyrd. En tanke landar halvt om halvt och innan den slagit rotordentligt är jag redan igång. Det här var en slags det ena gav det andra karusell i samma veva som jag ställde undan kaffemuggen! För att jag passerade en blomma som växt sig lång och skranglig och tappat det mesta av bladen på större delen av stammen. En kvast längst upp bara liksom och helt plötsligt stod jag där med en kniv och sågade av Tryckte ner den avsågade delen i jorden intill sin egen stam. Brukar funka på den typen av växter. De bildar nya rötter där i jorden bara. Men så passade den inte längre där den stått, kortare och buskigare som den blev och jag bar in den i ett annat rum. Där blev det ommöblering av stol och golvlampa innan växten kom på plats.
Mitt i det fick jag en annan tanke och den hann inte heller gro innan den var verkställd. I bara morgonrocken flängde jag runt och flyttade på grejer och gjorde om i ett par hyllsystem. Och hakade ner ett par överskåpsdörrar för att komma åt ännu ett synligt förvaringsutrymme. Vräkte ut det som fanns i skåpen och in med annat bara. I slutändan mycket bra omorganiseringar som gav mer plats nån annanstans!
Sen snyggade jag till mig lite och tog bussen till stan. Mötte upp Godvän utanför hennes jobb och vi handlade lite bubbel med tilltugg och hade afterwork i hemma hos henne tills kvällen kom. Maken hämtade mig och vi handlade lite och åkte hem och lagade en god middag och tittade på en film innan vi somnade.
Lördagen började väldigt tidigt, med sedvanlig KattVäckning. Jag hade också en tidig date med ett par Vänner för att mumsa frukostbuffé på ett tjusigt hotell. Jag blev bjuden eftersom jag nyligen fyllt år. Massa gott och massa trevligt prat. Eftermiddagen gick åt till att röja undan gårdagens lämningar, lite pärlpyssel och en film. Kvällen tillbringade jag i eget sällskap utan prat, efter att jag skjutsat Maken på festligheter. Halvsov på soffan på grund av den tidiga väckningen och såg delar av en film som inte var så rysansvärt bra. Hämtade Maken i sena natten och kom äntligen i säng.
Söndagen började långsamt och relativt sent. Förvånad klev jag upp och undrade vad som hänt Katterna eftersom ingen väckt oss än. Fick svaret när jag kom upp. Det hade snöat och ingen ville ut. Utom jag.
Satt en stund och tittade på det där snöandet och bestämde mig sen. Packade lätt matsäck, drog på mig lämplig klädsel och åkte till en skog. Gick i lätt snöfall och aktade mig för att halka på all den blanka is som låg under snön.  Den blev synlig här och där när någon annan halkat. Det var grått och lite dimmigt och därför tog jag en massa fina bilder. Åt matsäck i ett vindskydd innan jag traskade mot bilen, nöjd efter nån timme i skogen.
Nu har vi ätit god mat och plockat undan efter detta. Kvällen blir förväntat lugn och snart kommer äntligen ännu ett avsnitt av Bron!

Så här bara

  • Jo, halkade i väg ut till bilen på ren is i morse! Som det hade smält i natt! Och rena vårvindarna därtill.
  • Tog tag i veckostädningen direkt vid hemkomsten. Ibland är jag så strukturerad att jag förvånar mig själv. Var klar med allt, inklusive städning av mig själv redan halv tolv.
  • Dottern hade paket att hämta så vi hämtade paket. Ett innehållande kläder och ett med snygga kaffemuggar. Vi provade dem direkt vi kom hem till henne. Jo, godkänt!
  • Slapptid är snabbtid. Ena stunden tycks tiden oändligt omfångsrik, nästa är den snudd på slut och det blir skyndsamt för att hinna.
  • Man kan beställa mycket konstigt från Kina!
  • För mig är det fredag idag. Det blir så när arbetstiden är så kallat obekväm. Söndagen var arbetsdag och torsdagen blir fredag. Nja, ingen logik i det alls egentligen men det är i alla fall helg nu.
  • Släppte av Dottern vid tåget på väg mot Arlanda igen. Till kvällen kommer hon att befinna sig i Tyskland. Där blir det jobb hela helgen med att plåta E-sportare. På måndag hämtar jag henne från samma tåg.
  • Ikväll blir det lokala puben. De har ett trivsamt evenemang med två musikkunniga snubbar med vinylspelare. Folk tar med sig sina favoritskivor, sätter sig i en skön fåtölj på scenen och snackar lite om sin skiva och de musikkunniga drar nåt värt att veta eller anekdot i sammanhanget och spelar sedan en eller två låtar från skivan. Vi ska träffa goda vänner och äta lite gott också.
  • Väderomslag ute blir också ett rejält omslag inne. Nu är det varmare ute och då blev det kallare inne märkligt nog. Pannan känner av ute men hinner inte med att få ut det på rätt sätt i huset liksom. Så jag sitter med yllesjal och sockar och fryser ändå. I morgon är det stabilt. Om det inte krånglar till det och fryser på ordentligt för då ska systemet ställa om igen. Så där kan det hålla på ibland och då känns det lite ogästvänligt kallt här hemma.
  • När Dottern är ute och flyger och far i sin ensamhet har hon anmälningsplikt så fort hon tagit mark i princip. Fast jag har också krävt tillgång till all flightinfo och följer start och landningar via nätet. Så att jag vet. Jag gillar det inte, att hon far omkring. Men nu valde hon detta yrke och då får jag gilla läget. Tycker fortfarande hon är grymt modig som far och flyger på egen hand på det här sättet. Skulle jag aldrig göra!
  • Jag behöver kanske snygga till mig lite inför kvällen? Jo. Jag går och gör det.

Snöigt som i nordpolen

Nä, jag överdriver såklart!
Men det var så det kändes när jag tittade ut i morse och såg allt som vräkts ner under natten. Maken hade pulsat iväg efter att ha sopat fram bilen åt mig. Jag sopade det sista av rutorna och skottade en aning bakom bilen där det var som värst för att ta mig därifrån. Hela gatan utanför oss var oplogad och jag hade inte tid att skotta garageuppfarten mer än nödvändigt. Bara att ta fart … Mitt där fick jag syn på en blinkande traktor. Han kom åkande med skoveln framför sig men på andra sidan gatan. Om jag inte hann iväg innan han vände och drog fram värsta plogvallen bakom min bil skulle jag bli tvungen att skotta i alla fall. Och bli jättesen! Alltså ställde jag undan skyffeln och kastade mig in i bilen. Tog fart och backade ut på den plogade sidan. Precis då hade traktorn vänt och var på väg neråt igen. Jag hann!
Gatan var spårig på den oplogade sidan och jag trodde det skulle se bättre ut när jag kom ut på vägen. Icke. Inte minsta lilla traktor hade behagat göra något åt snön där. Typ ingenstans efter den väg jag skulle åka var det plogat än! Fast klockan redan var halv åtta. Hade alla traktorförare tagit sovmorgon eller flytt till varmare länder? Det var spårigt, halt och en hög remsa snö mellan hjulspåren som släpade under bilen. Någon slags underredestvätt liksom.
Endast i stan var ett par av de gator jag skulle använda plogade. Jag åker från en stadsdel till en annan när jag ska till jobbet med stan däremellan. Ibland tar jag en helt annan väg ut ur min egen stadsdel och avslutar med en snutt av E-fyran. Det lät jag bli idag, kändes onödigt i all den här snön även om det antagligen var plogat där.
När jag närmade mig stadsdelen för jobbet såg väglaget ännu sämre ut. Det tycktes ha kommit ännu mer snö längs de gatorna. Min fil var så snöfylld att bilen typ åkte enbart på underredet i snön. Så djupa spår att det var inget annat att göra än att stanna i dem för att undvika att köra fast. Den andra filen innehöll en kö av bilar, det var bara att hålla sig i snödriva alltså. Var en lättnad när jag passerat ett trafikljus och kunde byta fil genom att använda spåren efter en buss som åkt före.
Insåg att det skulle vara lika illa när jag kom fram. Ingen traktor hade hittat till den parkeringen än heller. Garageporten jag har tillgång till öppnade sig villigt, trots snöhögen, när jag tryckte på knappen. Sen tog jag bara fart och hoppades på andeväsen och änglar och tur och jag vet inte vad, men in kom jag! Utan problem. Trots att det var så spårigt och rejält med tung snö utanför. Heja bilen!
Väl där kunde jag kliva ur och andas ut. Skottade ordentligt vid porten innan den stängdes och jag kunde gå in. Åkte som tur var i god tid idag och den tiden behövdes! Anlände i tid, med nån minut tillgodo.
Tror jag mötte ungefär fem traktorer längs vägen. Ingen av dem skottade nåt, bara åkte omkring i godan ro som att det inte fanns nån snö. Ja, ja. De hade väl en egen agenda.
Man kunde önska att det nu skulle förbli en snöig och lagom kall vinter ett tag. Men näe. Det töade redan i morse och snudd på regnade. Hela dan skulle innehålla plusgrader sades det på radio och vad natten ställer till med återstår att se. Kan bli en slaskig morgondag när jag ska hem igen. Men då är det åtminstone plogat antar jag.

Dagens

Dagens grej: Elementet i badrummet bubblar och låter. Har noterat det norra dagar. Det ska väl luftas. Till det behövs en liten slags nyckel. Vet nån var den är? Nej så klart. Jag vet var den var förr. Men där har vi rustat och flyttat på allt. Nu är den där nyckeln helt borta!

Dagens irritation: Den där stickningen jävlades mer än lovligt i morse. Jag hade en plan. Det sket sig och jag rev upp en bit och provade igen. Samma skitresultat, samma agerande, något mer ilsket. Efter tredje försöket gav jag upp och slet av den från stickorna och kastade in den i soffhörnet. Där kunde den ligga och skämmas.

Dagens ”skam den som ger sig”: Ja, jag fick på stickningen på sina stickor igen. Tänkte om och färdigställde den. Jag vann.

Dagens leksak: Dottern köpte en kattleksak igår. En slags kyckling i tyg med spretiga ben och prassel. Och kattmynta. Fick lov att gömma den för att vi skulle kunna sova och idag har Pancakes farit runt med den hela dan. Rätt kul liten tygkyckling tydligen.

Dagens loppis: Jodå, det fanns grejer att köpa idag också. Grejer i glas och ännu mer garn.

Dagens post: De där kontrolluppgifterna börjar anlända igen. Nytt år, nya uppgifter, ny deklaration. Inte dags för den än på ett tag men pappren som behövs trillar in. Kan inte säga att jag lusläser dem. Stoppar bara undan dem i nån pärm tills det är dags.

Dagens väder: Ruggigt och kallt och frysläge. Och så snöar det lite mer. Brr.

Dagens känsla: Rätt slö och inte alls på humör. Så nu är det sovdags sen länge.

Skogen alltså, och havet därtill

Jag kom hem i morse, satte telefonen på laddning och gick och bytte om. Såna där funktionsbrallor med förstärkta partier är fantastiska i skogen. Rätt fantastiska även hemma och vore dom inte så skitiga av nån lera jag gått i skulle de nog användas inne också. Svägerskan har döpt sina vanliga kläder till Mugglarkläderna (ja, har du sett/läst Harry Potter så förstår du) en indikation på hur trivsamma såna där brallor är.
Sen klev jag i kängorna och snösäkrade med strumporna och drog åt banden längst ner på byxbenen. På med halsduk, egenstickad i ull såklart och jacka. Vantar och nåt på huvudet. Sen stegade jag raka vägen ut i skogen. Förbi de där nybyggda kåkarna bakom oss och ut mellan granarna. Lite som att hålla andan alltför länge och sen plötsligt bara öppna lungorna för luft. I skogen finns luft för både lungor och själen. Utrymme för alla tankar. Snön dämpar och det är tyst och tja. Helande på nåt sätt.

Jag följde ett skoterspår åt det håll jag oftast går och var glad över att det var måndag förmiddag och att skoteråkare tycks jobba då. Vid ett vägskäl av stigar kan man välja en kortare eller en längre. Min bästa slinga och också den längre, var snällt upptrampad av någon med en vimsig hund. Såg spåren irra omkring överallt utom på stigen.
Den går först över en mer öppen yta där en skogsmaskin farit fram och leder  snart in i tät granskog. Där kan det vara både blött och lerigt på grund av skoter och crossåkarna. Men nu var det fruset så det kraschade under kängorna.
Efter en stund öppnar sig skogen och omgiven av höga slänter på vardera sidan kommer man ut på en väg som tar slut, eller börjar, precis där. Jag vet vart den leder men var inte intresserad av det idag. Istället gick jag genom den lilla vändplanen som någon rundat till och valde nästa stig in mellan granarna på andra sidan.

Efter en liten stund kommer jag äntligen till tjärnen. Det var inte alls länge sen jag upptäckte den med häpnad. Tidigare har jag nämligen alltid följt den där vägen.
Det är en alldeles äkta skogstjärn. Nu istäckt och snöbelagd, lite som vilken plan yta som helst. Den är magisk utan isen. Svart och spegelbank och alla höga stammar speglar sig i vattnet. Jag ska ta med mig matsäck dit så fort det blir vår. Sitta på en stubbe och glo ner i tjärnen. Du ser stubben va? Där på andra sidan.

Nu gick jag bara förbi. Nerför den där slänten som egentligen tycks vara en slags bäck. Det rinner vatten från tjärnen ner till ytterligare ett vattendrag en bit bort. Nu var det fruset och väldigt lätt att ta sig fram. Annars klättrar man i kanten för att undvika blöta fötter.
En bit in i skogen står en julgran. Med röda kulor och allt. Nån behagar skoja. Hästhagen är tom idag också, det brukar den vara. Så är jag framme vid den asfalterade vägen. Ser åt båda hållen, bilarna kör vansinnigt fort på den här vägen. När jag gått över är jag nästan vid havet! Går hela vägen fram till sommarrestaurangen och nerför trappan till bryggan.

Tittar på svartnad is som knappt ser ut att kunna bära ens en skata. Isen rör sig mot klipporna. Som i ett andetag. Som om något andas där under. Rytmiskt och pysande höjer sig isen mot klippan och sänker sig igen. Samma rytm som mina egna andetag. Jag sitter en stund där på trappan och njuter av naturen och tystnade och ensamheten. Andas med isen.
Går sedan genom bebyggelsen hemåt. Ser ett fint hus som står tomt, där skulle jag gärna bo om jag inte bodde här. Överväger att ta mig tillbaka över den där vägen igen, bara för att få gå genom skogen hem också. Men struntar i det idag. Går istället längs den mindre vägen innanför tills jag kommer till vägskälet hemmavid. Och så står jag på min egen trappa igen, åtta kilometer senare. Går in och känner mig upplyft och aningen frusen. Byter om till Mugglarkläderna och myser med en katt en stund. Skogen alltså! Och havet därtill. Man blir som ny.

Tid

Min arbetsdag har övergått i jourtid och det är bara natten och någon ruschig morgontimme som återstår av dygnspasset.
Därmed är också en liten vecka slut igen. Inte mycket återstår heller av januari. Tiden går och vi med den som man brukar säga.
Vad är det som gör att vi upplever tiden så olika? Den borde väl vara den samma oavsett liksom. En minut är en minut. Ändå tycker vi ibland att tiden går så fort. Åtminstone säger vi det jämt. Vart tar tiden vägen? Det går så fort! Jag hinner inte med! Är det redan … sånt hör man folk säga ofta.
Ibland går tiden sakta också sägs det. Rent av står still. Men det är knappast i positiva sammanhang. Är alltså rolig tid snabb och tråkig tid långsam?
Det är sånt en trött hjärna kan komma att fundera på i jour-tider. Rätt långsam tid det med faktiskt. Liksom arbets-tid också kan vara. Medan fri-tid … ja det är ruskigt snabbt det. För att inte tala om semester-tid. Där snackar vi expressfart.
Äh. Godnatt.

Jag kan meddela ifall nån undrar …

Att Maken och hans bilkunnige vän lagade bilen på mindre än tre timmar inklusive kafferast! Därmed besparat oss både pengar och bekymmer. Nu är den som ny. Det är det bästa!

Att jag har nya glas till whiskyn. Snygga och trevliga från det svenska glasbruket som är expert på kristall. Funkar också för det alkoholfria alternativet givetvis.

Att det går framåt med den gröna sjalen. Den får liksom ryggrad av ett mönster jag typ hittat på själv. Garnet är lite silkigt och glansigt. Tror det blir en mer festlig sjal eller sommarsjal kanske. Jag har i alla fall rätt gott om garn så den borde kunna bli rejäl. Hittade garnet billigt på loppis. Helt orört i fina obörjade nystan med etiketten kvar. Köpte alla.

Att jag gillar vintern … när jag ser den genom rutan. Har tänkt i flera dagar att jag ska kliva i kängorna och komma iväg ut i skogen. Men inte händer det! Jag sitter stadigt kvar inne och ser vintern genom fönstret. Känner mig lätt och slö och tänker kanske i morgon.

Att det går att åka rod även i snö och minusgrader! I alla fall ett par minuter. Maken kunde inte motstå att åka en bit uppåt gatan och vända när han ändå skulle starta och byta plats på fordonen i garaget. Kallt och slirigt men kul! Sa ett stort garv när han klev ur.

Att man koka soppa på en spik … eller tja … i alla fall få ihop ett blogginlägg om i princip ingenting. 😁