En sorgsen lyckohistoria

Min Godeväns pappa har en hund. En pigg och glad fyrvägskorsning med snälla ögon och vift i svansen. Men så har min Godeväns pappa också hjärtsvikt och annat som gjort honom opigg och oförmögen att längre vara hundägare eftersom orken inte räcker till. Mycket sorgligheter i det! Men han har fått den vård han behöver och piggar nog på sig med vila och lugn och ro hoppas vi. Godevännen hade tillfälligt tagit över som hundägaren i pappans ställe när han blev sjuk. Hundar behöver rastas och aktiveras av nån som orkar och nu fick hon vara den som orkade. Husets Katt hade dock en hel del synpunkter på detta och eftersom de två husdjuren inte alls kom överens, fick Katt flytta ut i eget boende i en stängd del av huset så länge. Tills man hittade en hundlösning.
Vet ni nån som vill ha hund? Frågade Godevännen mitt i brunchen härom lördagen. Näe. Vi visste tyvärr ingen och sånt svarar man på med sorg i sinnet eftersom man vet vad alternativet kan bli för husdjur utan lösning. Jag skulle visserligen gärna ha med mig en hund i just Hunds storlek och glädje på mina långpromenader i skogen. Skulle kännas tryggt och trivsamt. Trevligt sällskap ju. Men däremellan är jag uppenbart KattÄgd. Vi kan inte ta in nån hund i det sammanhanget.
Men stackars Hund! Det där hotande alternativet vid horisonten krävde en snar lösning. Och plötsligt glimmade ett alternativ förbi i mitt huvud. Dotterns djurälskande vän med hundvana! Boende nästan mitt i naturen med hästar i sitt stall! Där skulle Hund säkert trivas! Men skulle hon trivas med Hund? Frågan släpptes och efter att ha utväxlat diverse frågor kring denna Hunds öde och väl och ve landade alltihop i ett besök.
Dottern och jag hängde på, nyfikna på resultatet av detta möte. Hund hade blivit tillsagd att visa sig från sin bästa sida och lade sig därmed på rygg och ville få magen kliad. På djurs intuitionsstyrda vis hade han snappat att det var nåt visst med detta besök och vilken av tjejerna han borde inrikta sig mest på. Tycke verkade faktiskt uppstå omedelbart från bägge håll!
Hunds Husse var inte närvarande, men han fick rapport via telefon efter att vi druckit kaffe på saken och därmed liksom befäst det hela. Hund skulle flytta! I alla fall lite på prov först. Och när det var bestämt gick Hund och lade sig i hallen för att vänta. Hans grejer samlades ihop med tunga steg och dämpad stämning. Det är ingen lätt sak att skiljas från en trogen vovve! Speciellt inte av den här anledningen. Det blir ett ekande tomrum, särskilt för pappan gissar jag. Även om den här lösningen var helt perfekt.
Jag fick en uppdatering följande morgon. Den första natten hade gått jättebra och Hund hade nosat in sitt nya hem och sovit gott i sin egen medhavda säng. Han hade också fått kolla in stallet och på morgonen fick han gå promenad till det närliggande havet. Det verkar fortsätta gå bra också vad jag hört och jag tror att såväl som Hund, förra ägare och nya ägaren är nöjda och att provet blir permanent.
Så en riktigt sorgesam historia blev en lyckosam historia tillslut!

2 reaktioner på ”En sorgsen lyckohistoria

  1. Slutet gott, allting gott! Trevligt! ☺️ god fortsättning till Hund och ny Ågare! och förhoppningsvis förbättring i hälsoläget för f.d hundägaren. Hjärtsvikt är inget att leka med, kan inte botas, men går att leva med.

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.