Varierande tjafs

Julen, den är redan allestädes närvarande, trots att den är långt borta ännu. Gick genom en affär idag och mängden julpynt var överväldigande. Och på den vanliga matbutiken stod granen redan så grön och grann i entrén. Jag vill värja mig. Inte än! Det är ju November nu och jag vill ha denna älsklingsmånad ifred. Utan pyntet. Tids nog kommer jag också att frossa i lysande slingor och röda band. Men inte än!

Vi tycks ägna mer tid åt att längta efter en kommande årstid än den vi befinner oss mitt i! Alltid steget före, alltid tankarna i något annat. Nu vill jag ha jul hörs det varstans och när vi precis petat i oss julmaten och föst undan allt julpapper ska julen städas ut med bums och längtan efter våren tar vid. Och när allt nyss börjat knoppas tjatas det redan om sommar och när den är som varmast anropas hösten. Näe! Jag protesterar. Njut av det som är!

En jäkla massa ljus. Det går åt en jäkla massa ljus. En jäkla massa ljus alstrar en massa värme. Men så himla trivsamt det blir. Så fort jag tänt ett, ser jag ännu ett jag behöver tända. För att det blir så fint. Så en jäkla massa ljus blir det innan jag hejdar mig själv och stoppar undan tändaren.

Jag räfsade alla de där löven som låg och skräpade på gräsmattan. Men då hade inte björkarna släppt ifrån sig sina än. Nu är det lika många löv på gräsmattan på nytt! Jag har tittat på dem i över en vecka nu utan att förmå mig komma ut och göra något åt dem. Ska det inte bli snö snart så jag slipper se eländet?

Satte mig i en frisörsstol i förmiddags. Mitt långa hår växer och växer. Längre än midjan typ. Inte överdrivet slitet heller men ändå behöver ett proffs se över topparna ibland. Håret brukar börja trassla och bilda dreads när det är dags att få topparna kapade. Och min begäran är enkel när jag fått frisörsskynket om mig, ta det lilla som behövs och låt mig behålla resten. Det har blivit en sport. Hur långt kan det bli? Det är inte speciellt ergonomiskt att klippa topparna på mig! Hon får snudd på krypa och huka runt stolen för att nå dem den stackars frisören. Tur att det går relativt fort. Så nu är det riktigt uppfräschat ett tag igen!

I morgon ska förmiddagen ägnas åt brunch på stan. Ett par vänner och jag har slutat köpa paket till varandra på givna dagar och bjuder oss istället på en trevlig brunch. Jubilaren väljer plats och vi enas om ett datum. Morgondagens brunch blir på ett populärt ställe i stan där man bör befinna sig i god tid och köa en stund för att  erhålla ett bord. Men det är det väl värt! Överflödet på dessa fat och skålar är snudd på genant. Vi skulle kunna mätta en kontinent på det överflöd vi omger oss med här. Det är en annan historia. Gott och trevligt är det!

På söndag ska alla fäder firas. Min får firas med en god tanke eftersom han befinner sig ovandär. Men Maken har uppmärksammat oss på att det minsann är hans dag på söndag. Dottern har nåt på gång och jag bidrar på ett ekonomiskt plan. Vi vet att det är paket han vill ha och innehållet i dessa ska vara allt annat än textilt. Skulle våga komma med slipsar och kalsonger! Nä. Han önskar sig roliga grejer. Inom ett område som lätt skulle klassas som leksaker. Samlarobjekt är ordet han väljer. Inom filmens fantastiska värld. Nåja. Vi får väl se, vad det blir! Jag tror allt att han blir rätt nöjd ändå.

Satt i ett väntrum häromdagen. Fyllt av kvinnor. Alla fick vi köa och uppge personuppgifter i en kur. Alla skulle vi utsättas för samma undersökning. Alla visste det också eftersom det var en specifik tid där bara detta skulle göras. Alla satt där med viss bävan och obehag. Märkligt tyst i detta väntrum. Nån kände nån annan och småpratade lite lågmält i väntan på sitt namnupprop. Annars tystnad. Nervositet hos vissa, önskan att befinna sig på annan ort hos vissa. Tysta fann vi oss i detta öde, att det redan gått tre år och nu var dags igen. Namnen ropades upp likt ett löpande band och som ett tyst lämmeltåg gick man genom en lång korridor med sin utvalda provtagerska, nån annan före sig och nån annan efter sig. Mötande kvinnor på väg ut ur korridoren, med lätta steg över att nu ha det gjort. Så rummet med den där stolen. Kroken att hänga hälften av klädesplaggen på. Upp med benen, ner i position. Tänk på nåt annat, tänk på nåt annat. Det är snart gjort, det är snart gjort. Och så slut på obehaget och snabbt ner och på med alla plaggen och studsa ut i lätta steg. Tre år till nästa gång och avundsjuka blickar från väntade väntrumskvinnor som ännu hade sitt framför sig. Snabbt gjort som sagt och sannerligen inte första gången. Ändå samma obehag och noja. Nu ska man bara invänta brevet …

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.