Var ska man börja?

Det känns inte riktigt som om jag hunnit smälta alla intryck från förra helgen än! Så bra var den liksom. Den har fått ligga och skvalpa runt lite och nu är den mogen för att ses över lite närmare.
Men ändå, visst är det lite märkligt! Förra fredagen satt jag på en bänk i en nationalpark i Skåne och käkade lunch! Såg ut över en damm och lummiga gulgröna träd. Solen sken och vi hade nyligen anlänt för att påbörja en tredagars vandringsresa. Vi, det var jag, Brorsan, Svägerskan och Hunden.

Han tillhör såklart dem, men han fattade ju att jag för tillfället också skulle räknas in i flocken.
Vi hade startat tidigt, när det ännu var mörkt ute. Med bilen proppfull med packning och fyra förväntansfulla vandrare. Jag tvivlar visserligen på Hundens förväntningar. Han var mest nöjd med att vara i bilen där också husse fanns och sov därmed förnöjt i sin transportbur i bak.

Baksätet, i alla fall den halvan som inte var uppfylld med packning, var mitt. Där satt jag och hängde vid mobilen, eller glodde ut på morgonen som ljusnade. Tills det var ljust nog att ta sig an den medhavda stickningen. Fridfullt, att sitta där och titta på vackra vyer, sticka och småprata.
På en rastplats utanför Göteborg stannade vi och drack morgonkaffe och käkade macka. Hunden fick också komma ur buren och rasta sig lite innan vi for vidare.
Vi hade ett planerat stopp innan vi kom till första vandringsstället. I Falkenberg fanns nämligen butiken som handhar alla slags utomhuskläder en vandrare behöver. Där försvann tid och rum. Vi hade kunnat handla upp stora delar av lönerna på det stället! Jag köpte en tunn jacka, strumpor och vantar. Tillslut gick vi ut till den väntande Hunden och åkte vidare neråt landet och så småningom lämnade vi motorvägen och åkte landsvägar längs med åkrar och ängar. Jag hängde verkligen bara på! Visste inte mycket mer än att vi skulle till Skåne och jag hade bestämt mig för att ta mig an det som kom i min väg när det kom. Hade alltså inte googlat det minsta och kunde njuta utan nån slags påverkan eller förväntningar. Det var rätt härligt faktiskt. Helt närvarande i nuet kändes det som.
Första anhalten, Söderåsens nationalpark nära Ljungbyhed! Inte speciellt långt ifrån Helsingborg. Där parkerade vi och tog med dagens lunch till en fint belägen bänk vid den där dammen. Brorsan satte igång trangiaköket och stekte ägg och värmde medhavd pyttipanna. Kaffe hade vi också och allt smakade mums! Där satt vi, omgivna av stora ekar och tittade på dammen och bergen runtom. Jo minsann. Skåne är kanske inte så platt.

Efter maten packade vi ihop grejerna och drog på tur! Det fanns en hel del leder att välja mellan. Men Svägerskan hade siktet ställt på utsikt, alltså valde vi att gå till Kopparhatten.
Först gick vi genom en dalgång längs med dammen en bit. På ena sidan hade vi snart en bäck och på andra sidan höga klippor och en rasbrant som omväxlande bestod av enbart sten eller skog. Bäcken som inte kan kallas annat än porlande, den djupgröna mossan på stubbar, stammar och stenar, alla terrakottafärgade löv på marken, högresta bokträd med mörka stammar och svävande lövverk, mäktiga gamla ekar. Stämningen trollsk. Som tagen ur en saga. Typ var är Borkarövarna? Skäralidsdalen var en mäktig naturupplevelse från första steget och vi gick alla tre med mobilkamerorna höjda hela tiden. Men, uppåt skulle vi och snart stegade vi på längs med bergssidan, allt högre. Andfådd och på darriga ben stod vi snart inför utsikten över en djup dal. Rätt mäktigt det med. Kopparhatten är nationalparkens högsta punkt, tvåhundra meter! Namnet kommer från artonhundratalet och hatt betyder höjd. Kopparhöjden! Och nog var det koppar alltid, när solen belyste alla höstlika träd. Utsikten var fantastisk! I synnerhet när vi stod uppe på en ramp som placerats för maximal utsikt över dalen. Höstfärgerna hade inte riktigt kommit till sitt yttersta här nere än men vackert nog! Det fanns också utsiktspunkter ner mot dammen där vi suttit och ätit tidigare. Vi pausade lite, beundrade och fotograferade. Sen bar det av ner igen. Tillbaka till parken vid dammen. Tillbaka till bilen. Nöjda och glada åkte vi vidare för att leta upp vårt hyrda boende.

2 reaktioner på ”Var ska man börja?

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.