Det börjar bli dags

Jag har en packning att ta itu med idag!
I somras när Svägerskan kom med sin fråga om långvandring via chatten kändes Oktober på behörigt avstånd. Nu är Oktober i allra högsta grad närvarande, trots att den snarare beter sig mer som November. Men det var inte det jag skulle orda om.
Vi ska alltså dra till Skåne på Vandring på fredag! Jag och Brorsan och Svägerskan. Dom har gjort det förr. Har vanan inne och vet vad de ger sig ut på. För mig är det i princip premiär. Jag har testvandrat under en dag. Och jag har testvandrat hemmakring i olika antal mil. Testat packning och utrustning av olika slag. Samlat på mig det man behöver. Men att vandra en hel helg, det blir helt nytt!
Idag behöver jag ta tag i all packning, för i morgon tillbringar jag hela dygnet på jobbet och på torsdag ska jag vara resklar. Det ska vara packning i packningen liksom. Ryggsäcken och vandringsutrustningen givetvis, bra kläder för alla slags väder. Jo. Jag hoppas vi slipper regn ändå, det blir som mycket enklare och trevligare då. Dessutom behövs också grejer för övernattning och resande. Jag släpar alltid på lite extra … är en känslig typ och tar givetvis med mig både täcke och kudde till stugan. Vill sova skönt i egna grejer. Har problem med sånt okända människor sovit i och vill helst inte tänka på madrasserna i främmande sängar. Men nån madrass kan jag såklart inte släpa med. Turligt nog åker vi bil, även om en liten hund ska ha plats men jag sitter på täcket om inte annat, för det måste med!
Svägerskan är i full gång med matplaneringen för dessa våra vandringsdagar. Vi kommer att äta gott där på vandringsleden kan jag meddela! Liksom efter vandring i den hyrda stugan till kvällen. Jag planerar också för det som behövs på vandringsleden och lite kvällsmys i stugan efter dagsetapperna. Påbörjade därmed en lättsam stickning att ha för händerna både under bilresa och kvällsmys och packar också ner en god whisky att slappa med efter vandring. 🙂 Vad mer kan man behöva?! Nä, jag måste ta tag i det där nu så jag får ihop allt och lite till!

Det här med bloggar alltså

Jag blev sittande en god stund med att kolla av mina egna bokmärken i webbläsaren denna morgon. Upptäcker snart att dels var det år och dar sedan jag besökte en del bokmärken och dels hade de lagt av för länge sen i alla fall. Tydligen är jag inte ensam om att hamna i så kallad bloggtorka! Mängder av hoptorkade bloggar ligger därute. Gammal avdankad text som ingen längre läser. Som kanske endast några få läste när det begav sig. Att göra sig hörd är svårt. Om man ens vill det. Att få en attraktiv blogg handlar om att specificera sig, att hålla en slags debatt eller att visa upp något exceptionellt snyggt. Såna här ditt och datt bloggare som jag är synnerligen ointressanta. Dessutom kräver det dagliga inlägg, ibland fler än ett. Ett strategiskt taggande, pingande och marknadsförande. Och kommenterande hos andra. Det börjar närma sig ett heltidsjobb bara där.
Jag rensar bort dessa länkar till bloggar som stannat i tiden. Har bloggfenomenet gjort sitt? Är den mängden text som platsar i ett blogginlägg alltför långt och omständligt för nutidsmänniskan, som helst bra vill ha en bild med en kort textrad eller ett maxat twitterinlägg? Vem orkar läsa alla inlägg? Vem orkar läsa ens ett helt inlägg?
Jag snurrar runt en stund och hittar en tapper skara som bloggar på. Och jag finner mig trivas bäst i ditt och datt land själv faktiskt. Seriösa debatterande eller upplysande bloggar som gör anspråk på att lära mig nåt eller få mig att tycka nåt scrollar jag förbi. Olästa. Bloggarna med attraktiva bilder inom mitt eget intresseområde är mer intressanta. Bloggar med kläder och modemåsten går direkt bort. Bloggar med sjukdomstillstånd och krav på förståelse och särbehandling går också bort. Sorry, men jag orkar inte ta in sånt.
Jag vill tydligen bli ytligt underhållen. Fastnar i bilder på inredning, texter om vardagligheter, intressanta hantverk, trädgård eller andra slags kreativiteter. För det är den typen av bokmärken jag lägger beslag på.
Några få bloggare känner jag i den verkliga världen utanför Internet. Några få har jag lärt känna (nåja, känna och känna) inom Internet. Några få egna läsare känner jag i den verkliga världen utanför Internet och några andra enbart inom Internet.
Och just FÅ är nyckelordet här!
Min besöksstatistik är blygsam. Någon skulle rentav kalla den pinsam och undra varför jag envisas. Tja. För vems skull sitter jag här och drar ihop dessa inlägg? Lätt att påstå att det är för min egen, att jag skiter i statistik och siffror. Delvis är det så. Jag är inte minsta strategisk och varken pingar eller taggar eller marknadsför mig överhuvudtaget. Det ligger inte för mig. Och jag är tyvärr ruskigt dålig på att fara omkring och kommentera. Men ibland när jag ser staplarna i statistiken undrar jag själv. Varför jag envisas. Och så kommer jag på, att det är för att jag gillar bloggandet! Så länge jag gör det fortsätter jag i ditt och datt land med mina egna triviala vardagligheter. Nu fiskar jag verkligen inget beröm eller uppmuntran, tro inte det. Jag bara reflekterar över detta bloggfenomen. Egentligen kunde allt detta skrivas ner i en privat dagbok. Men ändå hamnar det till allmän beskådan. Fast då känns det lite tryggt ändå, att besökarantalet är lågt 🙂 Ja, ja. Lite kluvet är det allt.