Jag satte mig i bibblan denna morgon. Tände en massa ljus medan kaffevattnet kokades. Det är faktiskt husets trivsammaste rum numera och vi tillbringar mycket tid där.
Jag möblerade ändå om lite i går. Släpade in Farmors gamla symaskin som stått lite på undantag en tid. Hade först tänkt försöka få ner åbäket i källaren. Men det väger lika mycket som en mindre pansarvagn så det hade varit besvärligt. Fast har jag bestämt mig för nåt … så får Maken lösa det 😀
Medan jag fixade i ordning lite där symaskinen stått och gömt sig blev den kvar i hallen, i väntan på Maken och hans trötta suck.
Det är åratal sedan den flyttade hem till mig. Farmor hade någonstans bestämt att jag skulle ha den. Var noga med att det skulle ske när hon blev mycket sämre och hade hamnat på sjukhuset. Pappa lovade att ordna det och hem till mig kom den allt!
Det är en Singer, oklart hur gammal. Den har tyvärr inte begåvats med den där sirliga och snirkliga stommen man förknippar med en gammal symaskin. Nej, den här är högst ordinär och redigt ful i underredet faktiskt. Raka järnben bara liksom.
Men bordskivan är i något brunt träslag och charmigt slitet. Hos oss har den därför varit bord så länge att jag nästan glömt att där finns en nerfälld symaskin. På pedalen har jag förvarat tidningar. Eftersom det är just en symaskinspedal har den ibland ändrat riktning av tyngden från tidningarna och hela högen har rutschat ut längs golvet. Kanske en hälsning från Farmor, hon var en klurig jäkel 🙂
Hursomhelst, jag fick för mig att jag skulle vika fram den där bortglömda symaskinen ur sin gömma nu när den stod mitt i hallen. Jag hade faktiskt alldeles glömt hur otroligt fin den var!
Häpnade i min ensamhet över det som jag hållit gömt och det kändes som om jag såg den första gången. Ha! Sa Farmor triumferande! (Ja, det är hon själv på bilden bakom, där var hon ung och troligen ännu inte ägare till någon symaskin.)
Den svarta maskinen är konstnärligt dekormålad överallt. Och prydd med snirkliga plåtar. Helt makalös faktiskt! Farmor har satt dit en tyghållare för nålar. Var säkert praktiskt att ha någonstans att stoppa nålarna medan hon sydde. Jag tror att hon sydde en hel del, med fyra pojkar och en man i huset behövdes nog ett och annat lagas och säkerligen sydde hon nya kläder till både dem och sig själv ibland. Kanske gardiner och annat husligt också. Men alla dessa fina detaljer alltså! De måste hädanefter få vara synliga!

Jag hämtade en trasa och putsade den ren från årtionden av damm. Hur den liksom sträckte på sig och vägrade vikas ner i hålet under igen. Näe! sa jag högt till Farmor. Inte ska den här släpas ner till nån källare inte. Hon höll såklart med, det hörde jag. Men var? Huset är för litet, det finns redan för mycket möbler. Jag testade lite, drog runt på den (för den har praktiskt nog små hjul på alla ben) och bara skakade på huvudet åt alla tokiga infall som ramlar över mig.

Men så fick jag syn på en hörna som liksom spontaninrett sig, i bibblan! Jag gillar ju att handarbeta och imponeras i synnerhet av gammalt handarbete. Därför har jag inte kunnat låta bli dessa gamla tillbehör när jag sprungit på dem på loppisarna. Självklart! Ska en gammal fin symaskin bo ihop med den där lilla samlingen. Och som den trivs! Passade perfekt där under hyllan.

Med den fina pallen med handarbetstillbehör intill sig. Lyfter man på det gula locket (när man ställt undan ljuset och tavlan) finns plats för stickor och nålar och annat sybehör. På hyllan har jag en pågående samling av gamla handarbetstillbehör som jag tycker är oerhört charmiga.

Som de där tre tavlorna där en händig kvinna som hette Göta (hon har skrivit sitt namn på baksidan) lindat upp garn som hon växtfärgat. Med snirklig handstil har hon sedan skrivit ovanför hur varje färg åstadkommits. Det är ju fantastiskt! Ett gäng gamla trådrullar i trä står bredvid och råkade ha samma färgskala som växtfärgningen. En gammal tidning med stickmönster och bakom den skymtar en broderad almanackstavla. En bild för varje månad och plats för blädderalmanackan i mitten. Det är Makens mormor som gjort den.

Och så finns där en stoppningsapparat!  Den är högst märklig, man ska trä sin trasiga ullsocka över och sedan liksom väva igen hålet med hjälp av en massa piggar som kan vinklas åt olika håll för att få just vävningseffekten. Jag har till och med beskrivningen på hur man gör. Hittade alltihop i sin orginalkartong på loppis för en struntsumma.
Beskrivningen har jag ramat in tillsammans med små stoppgarnsnystan som fanns på samma ställe. Tänk va! En stoppapparat. Perfekt heter den dessutom. Numera kastar vi strumporna och köper nya. Bredvid ligger en klädborste, säkerligen en resevariant. För när man drar upp dragkedjan som löper runtom överdelen hittar man små sytillbehör.

Jag kan inte lämna den där typen av fynd. Dels är de charmiga och dels berättar de en historia om oss kvinnor som är rätt bortglömd och obetydlig. Jag tycker den är fantastisk, vilken kunskap, och omsorg liksom.

Jag fick lov att ändra lite på läsfåtöljerna och bordet i bibblan för att det skulle bli bra med ett rätt stort symaskinsbord där inne. Men bara en liten vridning som egentligen borde ha gjorts ändå. Det blev faktiskt bara bättre. Nu har jag ett bibliotek med syhörna. Kanske ett lite udda inslag i just ett bibliotek men eftersom det är mitt bibliotek så passar det faktiskt utmärkt!