Mjau, sa väckarklockan …

… eller nej, det gjorde den ju inte. Men Musse sa mjau. Med stora bokstäver i morse, redan halv sju. När han säger MJAU. Betyder det; Gå upp! Jag ska ut! Eller; Gå upp jag är hungrig! Som människa har man inget att sätta emot i det läget. Det faktum att han förmodligen nyss kommit in efter en helnatt ute gjorde det hela ännu mer irriterande. Maken måste precis ha gått till jobbet och antagligen smet Musse in precis då. Blev inlåst med en sovande människa. Det visste han ju och därmed stampade han nerför trappan för att säga till. Att det låg till ungefär så fattade jag, trots tiden. Kom och lägg dig, försökte jag med. Lyssnade och hörde hur han stampade uppför trappan igen. Kanske han ger sig?
Det dröjde exakt tre minuter. Så stampade han ner ännu en gång. Alltså när en katt stampar är det på allvar! Han sa mycket riktigt MJAU igen. Suck. Jag klev upp. Trött och yr. Vad fasen!
Musse struntade fullständigt i det. Han blängde på mig från sin köksbordsposition och sedan en menande blick på en tom matskål. Ja, ja, jag fattar. Mat. Väntade nästan tålmodigt medan han mumsade i sig det ha fått, väl medveten om att han skulle hämta mig på nytt om jag gick och lade mig igen. För självklart skulle han ut efter maten. Då var klockan tio i sju. En ledig tisdag. Jamen gå och lägg dig igen då. Näe. Nu hade jag piggnat till så pass att jag visste att det skulle vara lönlöst. Skulle aldrig somnat om.
Istället bryggde jag kaffe och tog tag i dan. Så kattägare jag är. Eller KattÄgd snarare.