Det är en förvånansvärt ljum augustimorgon som möter mig när jag öppnar altandörren denna morgon. Himlen förklarar varför. Jaha. Det ska bli regn. Igen. Det är därför det är nästan vindstilla också.
Jag tar chansen, sitter med mitt morgonkaffe (och känner hur bra ordet från mitt barndomsspråk ändå passar för just detta … moriskaffi … är aningen godare kaffe än morgonkaffe faktiskt!) ute på en av mina sköna uteställen och bläddrar runt i sociala medier i mobilen. Fast jag tagit med mig en bok. Det ser snyggt ut, det där med boken. Men den förblir oöppnad.
En hackspett gör mig sällskap i någon av tallarna bakom björkarna. Ser den inte, men knackningarna är trivsamma. Katterna är ute på nåt eget uppdrag och lika osynliga. Grannarnas alla barn är lämnade på förskolor och skolor medan alla snickrande föräldrar är på jobbet. Det är alltså alldeles tyst, förutom hackspetten. Inte ens nån grävmaskin mullrar runt. Kanske de tagit fredagsuppehåll? Det är väl ändå typiskt … allt allt detta, som upplagt för att mysa runt i trädgården, ska då sabbas av ännu ett regnväder!
Jag inser att blommorna behöver vatten och lämnar mitt kaffe för att fylla vattenkannorna. Otaliga steg har jag gått med dessa vattenkannor i sommar. Samlat regnvatten, från taket ner i en tunna. Från tunnan över i en kanna. Från kannan till blommorna. Det är det vi uppmanats till, att spara på kranvattnet. Bevattningsförbud till och från, men jag håller inte reda på det där utan låter helt enkelt bli att släpa omkring på vattenslang i trädgården. Samlat regnvatten och vattenkanna är rätt så trivsamt faktiskt. Bra träningstillfälle också med en tung kanna i vardera handen. Vattenbrist är ett otrevligt och främmande ord för oss moderna nutidsmänniskor. Likväl tycks det vara i högsta grad på sant. Så jag samlar regnet och sparar i kranen. Lydig medborgare som jag är.
Det är dock mest krukor jag vattnar med detta regnvatten och jag lämnar rabatterna åt sitt öde. Dem sköter himlens trädgårdsmästare om med regnet så bra ändå. Skapligt regelbundet, så där varannan dag.
Snart känner jag mycket riktigt små stänk i ansiktet. Passar därför på att vara extra frikostig med mitt samlade vatten. Ger växterna en ordentlig rotblöta. Även i rabatterna. Så kan de ta emot regnet desto bättre. Tunnan kan nu samla nytt vatten och jag samlar jag ihop mitt urdruckna kaffe, min olästa bok och går in under tak. Trivsamt med regnet droppande och doften det för med sig. Jahapp. Vad ska jag hitta på nu?