Kan själv byggde en spaljé av gamla taklister och kan själv hängde upp detta bygge på väggen också!
När väl den gamla halv-stegen som tjänat som spaljé till växtligheten tidigare trasslats loss. Växter som kräver stöd av nåt slag har ett trassligt växtsätt och söker sig stöd lite ostrukturerat och där det finns.
Växtligheten i det här fallet var en planta jag sått från frö i våras. Blomman för dagen, som blommar med fina dagliga klockor. Den slingrar sig handlingskraftigt upp i världen genom att sno sig runtom första bästa tillhygge. Här hade den använt Kaprifolen, som var huvudnumret i denna plantering. Verkligen snott sig runt och runt och var alldeles krusig när jag väl fått loss den.
Kaprifolen stod tidigare och skämdes i ett torrt hörn där jag i en sorts enfald trott att det skulle bli ymnig och täcka in. Nej. Den kvävdes, långsamt, och jag trodde den gett upp hoppet. Men så fick jag se en spirande ansats till ett sista försök i våras. Tänkte att den förtjänade bättre, och fick med hjälp av spade och handkraft upp det mesta av roten.
Vid den där gamla stegen vid husväggen hade en ros stått och dött. Den rackarn hade inte alls lika mycket försökslusta som Kaprifolen ska jag säga. Fisförnäm och kräsen var den. Lade bara ner, utan att ens ge sig på stegen, eller husväggen och inte släppte den ifrån sig nån blomma heller. Så jag fick ur den roten och det mesta av den gamla jorden. Blandade ny jord och bäddade så fint för Kaprifolen. Lät de rankor som ändå fanns hänga upp sig i stegen. Det var som sagt ingen hög stege, men jag tänkte att den säkert skulle räcka till. Trodde väl aldrig att växten skulle bli så pass tacksam. Det var därför att ställde dit slingerblomman, för att den skulle hjälpa till liksom. Men hoppla så fel jag hade! Kaprifolen var verkligt tacksam för sitt nya hem och satte igång att växa direkt. Var snart en halvmeter ovanför stegen! Med ett par långa svajande rankor som letade i luften efter nån slags stöd utan att hitta nåt annat än husväggen att luta sig mot. Då skulle den tillslut breda ut sig åt olika håll längs väggen och riskera gå av i blåsten.
Eftersom jag förutom ”kansjälv” också är en ”det-kan-vara-bra-att-ha” person så fanns en hög med gamla smala taklister bakom friggan. Sparade från rum rustats därinne. De där hamstrade gamla taklisterna hade åkt ut i akt och mening att slängas men ja, jag ändrade mig … Nu fick de sig en up-cykling kan vi säga.
Först lade jag ut de längsta på gräsmattan. Hittade en form för mitt bygge och placerade kortare listbitar tvärsöver. Fäste alltihop med ståltråd, detta kära material som kan så mycket! Piffade över ståltråden med hampatråd som jag virade i krysstag över varje korsat ställe. Det blev en stabil och bra spaljé. Det blev en redigt stor sådan. Lite ruffig med nån färgrest och tapetbit här och där, jag sågade inte heller utan bröt bara av listerna till lagom längd.
Därefter skulle den upp på väggen. Den långsamt uttvinnade Blommanfördagen låg i gräset och väntade medan Kaprifolen fick vila, uthängd i en buske i rabatten nedanför. Fritt fram på väggen alltså. Jag hämtade skruv i garaget och skruvade i några i väggen, fäste sedan spaljén med ståltrådsöglor runt dessa skruvar. Prefekt! Knappast fackmannamässigt men det funkar! Spaljén hängde till och med rakt fast jag inte måttat mer än med ögonen medan jag stod nedanför och höll den mot väggen.
Så upp på en stege med de längsta blomrankorna för att hjälpa dem hitta vägen in i sitt nya bo. Sen backade jag och begrundade mitt verk. Kaprifolen såg ut att trivas och gjorde sig bra mot de gamla teaklisterna. Gav ett något klenare intryck när den fick spridas ut på större yta, men jag förväntar mig att den jobbar på nu!
”KanSjälv” var mäkta nöjd. Liksom ”KanVaraBraAttHa” som fick användning för de sparade listerna på ett sånt ypperligt sätt. Det passade bra med en spaljé av återbrukat material där intill de gamla trädgårdsredskapen som gjort sitt och numera bara kan ta det lugnt och se på. Jag själv slog mig ner i en stol och beundrade mitt arbete. Började genast planera för nästa grej. Jag har en klätterros som …
SILEO 