Medan jag hade bloggpaus blev det en del gjort hemmavid. Jag brukar dokumentera saker och ting i denna blogg och vid ett senare tillfälle göra en bok av varje års bloggande. För att ha det sparat och ihågkommet. Förra året blev det inte så mycket bloggat alls. Och därmed ingen bok ännu heller. Det får bli ett höstprojekt!
Men dokumentationen får allt ske i efterhand. Det blir alltså en radda inlägg om sånt som blivit gjort där hemma framöver. Kan upplevas något tjatigt eller ointressant. Men jag vill ha det på ett slags pränt ändå.

Varken jag eller Maken är några rust och renoveringsfanatiker. Vi tycker oftast inte ens att det är kul och startsträckan tills vi väl är igång vinner inga pokaler. Det brukar börja med att jag börjar älta högt det som en tid pågått invändigt. Min inre stråklastare har plötsligt belyst ett område av misär och jag har redan fört en egen kamp med att släcka skiten och misslyckats. Då börjar jag planera, fantisera och spekulera. Googla runt på lite inspiration, material och saker. Därefter släpper jag bomben för Maken och bemöts med en sidoblick och en suck (i det tysta) och ett försök till ointresse som ska häva min egen entusiasm. Plus att karln känner mig väl vid det här laget och vet att jag behöver hålla på och älta runt bland alternativen ett tag innan det är riktigt moget.
Sen brukar jag börja göra ritningar och skisser och skriva upp vad som ska handlas och vad det kostar. Och sen ändrar jag mig och börjar om. Och om.
Men tillslut är jag överens med mig själv och då kliver Maken snällt upp ur soffläget och drar på jobbkläder och sätter igång. Och när vi väl är igång! Då jäklar går det undan. Dels för att ingen av oss tycker det är roligt och vill få det undanstökat i ett huj. dels för att jag är otålig och vill se ett färdigt resultat och piskar upp farten på grund av det. Ungefär så går det till. Nu är huset i bra skick i så gott som alla rum. Därmed inte sagt att det inte blir mer att rusta framöver! Jag har redan en påbörjad fantasi … men den får vänta en stund.