Dokumentation kan det kallas

Medan jag hade bloggpaus blev det en del gjort hemmavid. Jag brukar dokumentera saker och ting i denna blogg och vid ett senare tillfälle göra en bok av varje års bloggande. För att ha det sparat och ihågkommet. Förra året blev det inte så mycket bloggat alls. Och därmed ingen bok ännu heller. Det får bli ett höstprojekt!
Men dokumentationen får allt ske i efterhand. Det blir alltså en radda inlägg om sånt som blivit gjort där hemma framöver. Kan upplevas något tjatigt eller ointressant. Men jag vill ha det på ett slags pränt ändå.

Varken jag eller Maken är några rust och renoveringsfanatiker. Vi tycker oftast inte ens att det är kul och startsträckan tills vi väl är igång vinner inga pokaler. Det brukar börja med att jag börjar älta högt det som en tid pågått invändigt. Min inre stråklastare har plötsligt belyst ett område av misär och jag har redan fört en egen kamp med att släcka skiten och misslyckats. Då börjar jag planera, fantisera och spekulera. Googla runt på lite inspiration, material och saker. Därefter släpper jag bomben för Maken och bemöts med en sidoblick och en suck (i det tysta) och ett försök till ointresse som ska häva min egen entusiasm. Plus att karln känner mig väl vid det här laget och vet att jag behöver hålla på och älta runt bland alternativen ett tag innan det är riktigt moget.
Sen brukar jag börja göra ritningar och skisser och skriva upp vad som ska handlas och vad det kostar. Och sen ändrar jag mig och börjar om. Och om.
Men tillslut är jag överens med mig själv och då kliver Maken snällt upp ur soffläget och drar på jobbkläder och sätter igång. Och när vi väl är igång! Då jäklar går det undan. Dels för att ingen av oss tycker det är roligt och vill få det undanstökat i ett huj. dels för att jag är otålig och vill se ett färdigt resultat och piskar upp farten på grund av det. Ungefär så går det till. Nu är huset i bra skick i så gott som alla rum. Därmed inte sagt att det inte blir mer att rusta framöver! Jag har redan en påbörjad fantasi … men den får vänta en stund.

Det gick en vecka igen

Och plötsligt sitter jag här och har så slut på semester som det kan bli. Hur gick det till? Den sista veckan hade nån slags skyndsamhet i sig och försvann bara. Förra måndagen satt jag här och intalade mig att det ändå var en heeel vecka kvar av skön och långsam ledighet. Jo, jo. Så vad hände egentligen?

Veckans paket: Ja, jag kanske råkade beställa ett gäng stickor och lite garn igen. Så vadå?! Faktiskt var det nödvändigt för att färdigställa stickningen på bilden. Jag hade inte rätt stickor till ärmarna på den blivande tröjan. Men postgången var inte lika snabb som semesterdagarna … beställningen tog tio dagar på sig att anlända, trots utlovade tre. Jag gick till slut till utlämningsstället och kollade om de hade besked. De kunde se att paketet inte skickats ens! Va, vilket slarv! Man hade lovat mig i ett mail att allt var klart bara dagen efter min beställning! Jag formulerade ilsket mail i huvudet på hemvägen. Men väl hemma blev inget mail skickat. Äh. Människofaktorn hade nog slagit till. Jag gav dem lite mer tid och kunde se i trackinginfon ett par dagar senare att det kommit iväg tillslut. Och plötsligt meddelade ett sms mig att nu fanns det paket att hämta. Jag blev inte besviken på innehållet. Superfina stickor var det i alla fall.

Veckans jävladator: Min dator ansåg mig plötsligt inte så värdig, eller inte alls tillbehörig. Vägrade släppa in mig med mitt eget lösenord! Jag provade igen och igen. Helt säker på att jag sktev rätt. Microsoftkontot var så jäkla låst att jag bara fick kalla handen vid alla försök att ta mig in. Jag bytte lösenord via en annan dator. Nix. Fortfarande utelåst. En datorkunnig vän hävdade att jag måste ringa supporten. Skit alltså. Jag hatar att ringa supporters. Det att en evig tid innan man kopplas fram. Nån trött röst i långtbortistan utgår ifrån att jag är korkad och inte vet vilket skrivbord jag ska leta på. Jag kontaktade en annan datorkunnig men han har semester än … jag får väl ta mig an den där supporten då … endera dan … datorn skiter tydligen i vilket och är lika bestämd i sin vägran ännu.

Veckans loppis: Jamen det hann vi med såklart! Favoritställena har öppet både tisdagar och torsdagar varje vecka. Och så lördagarna därtill. Vi brukar åka alla tre dagarna vissa veckor. Vet inte vad det är, men det ör så rogivande att gå runt på loppisarna. Ibland kommer vi hem med inget och ibland med lite mer än inget. Jag fyndade lite garn och ett par tidningar med mönster förra veckan. Men i Makens garage gjorde jag plötsligt bättre fynd. Han hade fått en låda grejer av nån som avvecklade ett garage. Maken tänkte slänga … men jag hann rädda ett gäng fina gamla plåtlådor och askar och lite verktyg jag ville ha. Najs!

Veckans systuga: Dottern skaffade sig ännu fler gardiner med sjuttiotalsmönster till sitt hem. Gardiner med fel längd och de måste därför sprättas och fållas om. Som tur var fållades gardiner på ett rejält sätt förr. Man vek nämligen fållen både bred och dubbel. Släpper man ner den gamla fållen får man alltså en hel massa tyg till och en längd som passar bättre. Jag tog mig äntligen an ett par lejongula sammetsgardiner hon köpte redan i vintras. Sprättade, fållade på nytt och för att gömma den gamla sömmen som satt så hårt präglad i sammeten sydde jag på en fin gammal spets vi också köpt på loppis. Återbruk liksom! Ett annat par gardiner fållade jag för hand för att det blev snyggast. När jag ändå var i sytagen fållade och kantade jag ett långt vackert tygstycke som jag fått av en kompis. Det passade så bra till ett draperi för dörren till bibblan. Dessutom lyckades jag av bara farten laga och sy om ett gammalt slitet kuddfodral som jag haft i gömmorna i åratal. Ibland vet kreativiteten inga gränser!

Veckans städyra: Jag är också en garnsamlare. Man kan inte bara ha garn för det pågående projektet. När jag hittar fint och (fräscht) garn på loppis så köper jag. Ibland kommer det också med nåt extra nystan när jag beställer annat. Eller om jag går in på den där fina lilla garnbutiken i stan kommer jag aldrig ut tomhänt. Det blir också alltid en rest från varje projekt som givetvis sparas. Ja, lådan var överfull helt enkelt! Därför rensade jag ur en låda i min byrå. Lyckades hitta andra platser för allt skräp som fanns i den. Av bara farten rensade jag sedan i en tidningshylla och min kontorshylla och gjorde plats för alla spel och fick dammsuget och städat i en annan hörna där jag har ett slags stilleben uppbyggt. Sån städning är rolig för då kan jag göra om också. Det känns alltid så himla bra när ordningen är återställd. Och nu kan jag skaffa ännu mer garn …

Veckans uteliv: Det är sommar, en sommar av mild karaktär. Ena dagen lyckas det nästan bli lite över tjugo grader och sol. Nästa dag är det knappt tio och regn. Och det blåser en hel del. Jag tillbringar den tid som går ute, men nåt riktigt utehäng blir det inte. Mornarna är för kalla för nåt morgonkaffe på en uteplats och kvällarna för kalla för altanhäng. Det hela resulterar i nåt så ovanligt som att man hittar mig i solen! Jag vet! Det är verkligen en kall sommar när jag frivilligt sätter mig i solen. Jag fick en gammal korgstol av en vän. Den ställde jag mot en av trädgårdens skärmväggar och där sitter jag en hel del. Eller så håller jag till i friggeboden som jag turligt nog inredde till pysselstuga. Därinne är det varmt och mysigt.

Veckans gäst: Hade en övernattande vän på besök i slutet av veckan. Vi åt gott och drack lite vin och babblade. En jättetrevlig kväll. Vi hade ett flertal övernattande gäster under semestern, både människor och hund (till katternas förtret). Alla bor för långt ifrån oss. Så extra trevligt att umgås lite intensivt några dagar då.

Veckans kattvakt: Vännerna åkte på semester. Lämnade husnycklar och katt till oss. Katten i fråga såg lika trött ut som allid när vi kommer. Jaha likom. Dom har dragit! Men de som kommer med mat är också för tillfället godkända. Katt åt och kelade med sin tillfälliga människor. Innan han tröttande och stack på egen semester. Sågs inte till resten av veckan. När rätt människor var hemma igen kom Katt tillbaka. Typiskt katter!

 

Ja. Så går en vecka. Vips är den slut och den tog tyvärr årets semester med sig. Alltid lika vemodigt att ha semestern i bakvattnet. Men sommaren kvarstår ännu! Och massa tillfällen att avnjuta den.