Försökte komma på när jag senast påbörjat semestern så här tidigt på sommaren men gick bet. För det mesta brukar det vara till midsommar som tidigast eller veckan efter. Förra året var det ännu senare.
Nu blev det så här detta år och just nu känns det himlans bra. Nackdelen med tidig semester är att det är mycket sommar kvar när man ska tillbaka till jobbet. Och när jag kommer tillbaka blir det rätt intensivt. Men strunt samma just nu. Det är första alldeles lediga dagen. Jag hade egentligen just anlänt till jobbet för att ta mig an ett dygnspass. Istället sitter jag här i morgonrocken och har precis kommit på att jag stickat fel i tre långa varv och måste repa upp och börja om.
Jag hade hoppats på åtminstone lite sovmorgon men som CrazyCatLady tycks det vara fördömt. KattGrabbarna tillbringar nätterna utomhus så här års. Annars tvingar de oss ur sängen vid tresnåret för att öppna dörrar. I morse släppte den nyvakne Maken in dem vid sextiden när han gjorde sig i ordning för jobbet. (han får jobba lite till innan semesterutropet) Jag hörde hur bråda de fyrfota stegen var i trappan, på väg ner till mig. Katt nummer ett hoppade upp i sängen och fann det behagligt att mysa ömsint och nära sin matte. Jättenära. Så långt allt väl, jag låg stilla och hoppades att han skulle vara nöjd så och slumrade iväg igen i skön vetskap om semestern och så. Renbäddat i sängen och allt. Men nej. Pancakes ansåg att jag inte hade förtjänat nån sovmorgon. För precis när jag var på väg att somna om och hörde ett avlägset duns av ytterdörren som stängdes av Maken, satte katt*** igång. Han reste sig upp och trampade runt för att rulla om sig som katter gör. Bara det att han aldrig lade sig ner igen utan trappade på mina fötter, längs mina vader, verkade vara överallt. Gick ett varv runt hela mig också. Sånt vaknar man till av kan jag säga. Sen hoppade han ner på golvet och upp i sängen igen. Rakt på mig med en tung duns. Ett välinövat trick för att väcka människan.
Nere på golvet befann sig katt nummer två. Musse kan fräsa som ingen annan katt kan. Och det gjorde han när Pancakes studsade ner framför nosen på honom. Musse kan jama också! Ett program jag såg på teve lärde oss att katter minsann fattat att vi människor pratar. Själva pratar de sinsemellan på ett subtilt och tyst signalspråk (utom fräsningarna då) Men för att vi krokade människor ska fatta har de lagt sig till med jamandet och använder det frekvent för just oss.
När Musse sitter nedanför ens säng en tidig morgon och drar till med ett MJAUUU med versaler. Då betyder det ”kliv upp för hel***” Jo, jag tror allvarligt att där finns en inbyggd svordom. Så ja, jag klev upp. Noll-sex-trettiosju klev jag upp min första semesterdag. Däruppe sa KattGrabbarna att de skulle ha mat. Jag fyllde på ett par skålar och kräken åt varsin pliktskyldig tugga och skulle sen ut! Nu står maten där och torkar, dom är ute på vift igen och jag sitter här och är vaken. Kokade kaffe och slog på teven och stickade ett par långa varv på min sprillans nya stickning som kom igår. Fint ljusgrått garn som ska bli en sommarkofta. Och tröttheten ser fel i mönstret och nu är det bara att börja om. Skit. Jag tror jag kokar mer kaffe först.