Det blev trädgårdspyssel idag. Gräsmattan blev äntligen klippt, ja, i valda delar som vanligt. Så här års ser min röntgensyn allt vackert som vill växa i gräset och jag välkomnar det! Och klipper runt. Antar att grannarna vant sig vid det konstiga köippsättet för länge sen. Även så kallat ogräs är vackert i mina ögon. 

Nu finns i alla fall nån slags stig att gå längs och kanske blir det då lättare att upptäcka sniglarna. Det är en bred fauna av sniglar i denna trädgård och de både stör mig och inte. Dagtid är det lättare att samsas med dem, för då gömmer de sig i sina hålor och jag kan glömma att de finns. Kvällstid går jag ogärna ut barfota i gräset. Då går jag med stövlar och blicken tätt i marken beväpnad med spade. Ifall jag möter nån av arten spansk skogssnigel, även kallad mördarsnigel. Spaden gör resan kort för just den.

Apropå sniglar så påstås det att just Vinbergssnäckan (Den med medhavt hus) ska vara av trivsam art och ofarlig för trädgårdsentusiastens odlingar. Skitsnack! Den äter slätt! I morse när jag kom ut hade en rackare klängt sig upp på en stor flaska för att nå solrosens frodiga blad. Jag såg bokstavligen hur ett stort gap tog rediga tuggor av bladet och hade redan hunnit få i sig halva. Den där jäkeln hade mumsat i sig hela solrosen om jag inte gett den en flygtur ut i skogen. Har ändå inte hjärta sätt döda dem. Eller mage. Det kraschar så dant. Men petar man till den rullar fanskapet in sig i snäckan och kan samlas på spade och så huj in i skogen. Kanske släpar den sig tillbaka men den är ju inte det snabbaste vi sett så jag hinner på den igen.

Annars hyser trädgården också spräckliga leopardsniglar. Inte så tjusiga som det låter. Rätt läskiga långsmala gråa saker med svarta sträck. Men de äter verkligen inget blomster utan städar bort dött skräp. Det i sig är ju bra! Städare liksom. Och de har tydligen samma inställning till mördarsniglar som jag och försöker kampa bort dem. Än så länge har de alltså fått vara ifred för mig  spaden. Älven om jag hoppar till varje gång jag ser en om kvällarna. Men antalet leopardsniglar ökar och jag överväger att börja minimera dem. Hur många står man ut med?

Efter gräsklippningen har jag bara strosat runt och småpiffat lite. Jag gillar stilleben och arrangemang även i trädgården. Nån undrade hur jag hinner med, orkar med att få ut allt. Och in igen på hösten. Men det är väl inget problem heller. Det är en trivsam syssla både nu och i höst. Dessutom har jag ingen tidsplan. Det blir ett område i taget bara.

Nu sitter jag i paviljongen och slappar. Längtar efter semester. Den närmar sig allt. Tills dess får jag njuta av de stunder som ges.