Dottern skulle iväg till småstad inåt landet för att hänga med kameran framför snygga bandkillar igen i fredags. Det är liksom det hon gör mest. Jag bestämde mig för att åka med den här gången och bokade ett hotellrum åt oss. Bandkillar har en tendens att spela grymt sent om kvällarna och åka hem i sena natten är inte önskvärt. Dessutom hade vi en möjlighet att slå två flugor på samma resa. Först spelning, sen hämta grejer.
Bilresan till småstad tog inte mer än en och en halvtimme. Jag körde och Dottern skötte musikvalet. Vi hade trevligt och småpratade och lyssnade på all bra musik. Tiden gick fort. Vi hittade hotellet utan problem och fick vårt rum. Det var väldigt trevligt. Vi lämnade våra väskor och bestämde oss för att gå ut och se på småstad och hitta lite kaffe. Först lokaliserade vi stället där Dottern skulle fotografera musikerna. Så att hon skulle hitta sen, och så letade vi upp ett trivsamt café. Efter kaffet promenerade vi vidare och handlade lite smått och gott ätbart att ta med till rummet.
Dottern fixade till sig för kvällen och jag gjorde liksom tvärtom. Fixade till mig efter dagen. För jag var såklart inte alls med för bandkillarnas skull. Nej, när Dottern tillfixad och snygg gick iväg med kamerautrustningen på axeln, slappade jag ensam hemma på hotellet. Myskväll med stickning och teve. Ja, sån är jag! Uteliv är inte min grej.
Dottern kom tillbaka mitt i natten med tjusiga bilder från kvällens spelning.
Sen sov vi lite. Med betoning på lite. Käkade hotellfrukost och checkade ut. Åkte så vidare efter något lite trassel med bilen som löste sig på ett bra sätt. Från småstad via en främmande väg till ytterligare småstad som är oss väldigt bekant. Eftersom den innehåller familjemedlemmar. Vi umgicks och trivdes och käkade Brorsans goda burgare. Hade en mycket bättre nattsömn i bekant säng hos Mamma.
Hela söndagen ägnade Dottern och jag åt att gå igenom hela hennes bohag som befinner sig där i tillfälligt förvar. För att kunna se över vad som var viktigast att få med hem till den nyförvärvade lägenheten. Och packa om, så att vi fick med mesta möjliga. Vår bil innehåller nämligen ingen dragkrok och kan omöjligt släpa på vagnar. Men den är en kombi med möjlighet att fälla ner ryggstöden i baksätet och får därmed plats med förvånansvärt mycket packning. Speciellt om man stuvar in det med omsorg och utnyttjar varje liten flik och passar samman packningen som när man bygger med klossar. Tungt lastade åkte vi hemåt i förmiddags. Många timmar i bilen men vi hann med mycket bra musik igen, både ny och gammal! Tänk vad trevligt det är med musik!
Nu har Dottern det mesta av sina ägodelar på samma ställe. Vi hämtade en liknande last när hon flyttade hem. En tredjedel skulle man kunna säga. Den resterande tredjedelen får vi hämta på samma sätt så småningom. Det är att förena nytta med nöje. Vi får ju umgås med familjen samtidigt.
Nu inväntar vi nycklarna till lägenheten, sen kan vi börja flytta över grejerna till sitt nya boende. Och inhandla en del möbler, för hon lider en rejäl brist på sådana. Trots alla grejer. Det blir nog bra vad det lider.