Stillsam tisdagsmorgon

Kura skymning heter det när kvällen möter upp dagen och man sitter och tar sig an detta på nåt sätt. Vad heter motsvarigheten? Att kura gryning? Fast det borde rimligtvis vara när natt möter morgon. Då sov jag. Men när morgon möter dag? Som nu. Det var mörkt ute när jag klev upp för jag vaknade tidigt. Jag gillar mörkret om mornarna. Skulle gärna behålla det nån timme längre till och med. Tycker det är mysigt och jag får vakna till i min egen takt. Tänder inga eller väldigt få lampor utan tassar runt och tänder ljus och slår mig ner med kaffe och njuter av en långsam morgon. Om jag är ledig som i dag alltså!
Nu ljusnar det, och himlen är så där älskvärt grå. Min gräsmatta är fullständigt täckt av löv. Alldeles gult är det under björkarna och den där kontrasten alltså. Allt det gula mot allt det grå. Jag får en väldig lust att kliva i stövlarna på altanen och gå ut och prassla runt i de blöta löven. Samla ihop dem med en kratta. Häva högar i skottkärran.
Men.
Sånt hinns inte med just idag. Det finns helt andra planer för hur den här dagen ska användas så småningom.
Så jag sitter kvar här, i min morgonrock med de tända ljusen medan det dagas ute och kurar. Vad det nu är jag kurar. (Kura dagas är inte alls lika charmigt uttryckt som att kura skymning.) Strunt samma. Det är i mitt sinne en underbar start på dagen.

Åkt omkring

Dottern skulle iväg till småstad inåt landet för att hänga med kameran framför snygga bandkillar igen i fredags. Det är liksom det hon gör mest. Jag bestämde mig för att åka med den här gången och bokade ett hotellrum åt oss. Bandkillar har en tendens att spela grymt sent om kvällarna och åka hem i sena natten är inte önskvärt. Dessutom hade vi en möjlighet att slå två flugor på samma resa. Först spelning, sen hämta grejer.
Bilresan till småstad tog inte mer än en och en halvtimme. Jag körde och Dottern skötte musikvalet. Vi hade trevligt och småpratade och lyssnade på all bra musik. Tiden gick fort. Vi hittade hotellet utan problem och fick vårt rum. Det var väldigt trevligt. Vi lämnade våra väskor och bestämde oss för att gå ut och se på småstad och hitta lite kaffe. Först lokaliserade vi stället där Dottern skulle fotografera musikerna. Så att hon skulle hitta sen, och så letade vi upp ett trivsamt café. Efter kaffet promenerade vi vidare och handlade lite smått och gott ätbart att ta med till rummet.
Dottern fixade till sig för kvällen och jag gjorde liksom tvärtom. Fixade till mig efter dagen. För jag var såklart inte alls med för bandkillarnas skull. Nej, när Dottern tillfixad och snygg gick iväg med kamerautrustningen på axeln, slappade jag ensam hemma på hotellet. Myskväll med stickning och teve. Ja, sån är jag! Uteliv är inte min grej.
Dottern kom tillbaka mitt i natten med tjusiga bilder från kvällens spelning.
Sen sov vi lite. Med betoning på lite. Käkade hotellfrukost och checkade ut. Åkte så vidare efter något lite trassel med bilen som löste sig på ett bra sätt. Från småstad via en främmande väg till ytterligare småstad som är oss väldigt bekant. Eftersom den innehåller familjemedlemmar. Vi umgicks och trivdes och käkade Brorsans goda burgare. Hade en mycket bättre nattsömn i bekant säng hos Mamma.
Hela söndagen ägnade Dottern och jag åt att gå igenom hela hennes bohag som befinner sig där i tillfälligt förvar. För att kunna se över vad som var viktigast att få med hem till den nyförvärvade lägenheten. Och packa om, så att vi fick med mesta möjliga. Vår bil innehåller nämligen ingen dragkrok och kan omöjligt släpa på vagnar. Men den är en kombi med möjlighet att fälla ner ryggstöden i baksätet och får därmed plats med förvånansvärt mycket packning. Speciellt om man stuvar in det med omsorg och utnyttjar varje liten flik och passar samman packningen som när man bygger med klossar. Tungt lastade åkte vi hemåt i förmiddags. Många timmar i bilen men vi hann med mycket bra musik igen, både ny och gammal! Tänk vad trevligt det är med musik!
Nu har Dottern det mesta av sina ägodelar på samma ställe. Vi hämtade en liknande last när hon flyttade hem. En tredjedel skulle man kunna säga. Den resterande tredjedelen får vi hämta på samma sätt så småningom. Det är att förena nytta med nöje. Vi får ju umgås med familjen samtidigt.
Nu inväntar vi nycklarna till lägenheten, sen kan vi börja flytta över grejerna till sitt nya boende. Och inhandla en del möbler, för hon lider en rejäl brist på sådana. Trots alla grejer. Det blir nog bra vad det lider.

Dagen lördag

Ligger i gästsäng hos mamma och ser över dan. Inte alls illa!

Dagens väckning: Det är inte lätt att sova borta och att sova på hotell är inget undantag. Totalt överskattat. Rummet var fint, i synnerhet de djupblå sammetsgardinerna och sängen var mjuk. Allt var fräscht och bra. Men jag sov som skit och vaknade hela tiden och längtade efter att kliva upp. Vaknade långt innan klockan ville väcka och väntade in lämplig uppstigningstid.

Dagens frukost: På hotell. Behöver jag säga mer?

Dagens bil: Den började med att tjafsa om kylarvätska på hotellparkeringen men tog oss sen utan vidare krångel till dagens slutdestination. Man får vara nöjd! Mycket nöjd.

Dagens kvinnliga mekaniker: Dottern och jag glodde på lamphelvetet som lyste i panelen och ja. Ringde Maken. Och läste instruktionsbok. Bilen krävde omedelbar påfyllning av kylarvätska. Vi hittade mack. Som bara hade fel sorts vätska. Mackpersonalen lät oss hänga i luften. Men Maken guidade oss tålmodigt i luren till nödlösning. Påfyllning av vatten i rätt behållare så det inte skulle bli tomt. Vi löste det. Åkte vidare. Allt gick bra.

Dagens håla: Alltså, man häpnar. Ibland. När man kör genom landet. Och hittar depression och missär i cementerade block. Vet inte ens vad hålan hette. Rös och gasade på så vi kom ur den fort.

Dagens käk: Hos Brorsan går man inte hungrig!

Dagens program på teve: När allt fotbollsspelande äntligen var slut kunde vi se på säsongsstart av Så Mycket Bättre. Ett sånt härligt program. I år igen. Jag älskar det redan.

Dagens tröttaste: De där två som haft en kass nattsömn på hotell. Godnatt.

Nu flyttar hon ut … igen!

Ja, vi har haft en hemmavarande Dotter en tid igen. Hon återvände till flickrummet för att pausa lite och ta ut ny riktning i livet. Nu väntar en tom lägenhet på att all pappersgenomgång ska bli utförd innan hon får nycklarna i handen.
Det är snart fyra år sedan hon flyttade ut första gången inser jag med häpnad. Alltså. Tiden och vi med den eller? Då hade hon tröttnat totalt på att bo hemma och ville bara iväg. Bort, helst långt. Det  blev en andrahandstägenhet  inne i stan och lite extrajobb i butik och läsa psykologi på högskolan. Bara för att ha nåt att göra i väntan på livet.
Efter ett halvår i den fina lilla lägenheten i stan visade det sig att Dottern kom in på drömutbildningen. Gestaltande fotografi på en fotoskola i Småland. Pick och pack kom ner i lådor och flyttades tillbaka till vårt garage. Dottern tillbaka i flickrummet för två veckor, innan vi kunde låna en bil och få ner både henne och all packning och möblemang till en tom lägenhet i Gamleby. den hade hon tackat ja till utan att ens se den och där skulle hon så bo, helt ensam! Platsen var totalt okänd och skolan innehöll bara främlingar. Och vi var mer än fem timmar bort. Det var så himla modigt av henne, att ge sig på allt det där ändå och klara det med bravur! Både boende och skola och främmande plats. Skolan pågick ett år, sen skulle hon vidare. Oklart vart. Det visade sig med tiden bli Göteborg. Både en trevlig kille och en ny skola fanns där. Hon packade igen och åkte tvärs över landet till ännu en ny plats. Nu som sambo men annars med bara nytt folk omkring sig på ännu en främmande plats i ännu en ny klass. Och vi var nu mer än sex timmar bort den här gången. Yrkesfotohögskolan pågick i två år och blev verkligen upptakten till hennes nuvarande karriär. Hon klev ur den med både yrkesstolthet och suveräna betyg. Tyvärr blev sambolivet avslutat i slutet av sommaren och hon fick lov att packa allt igen. Flytta sig tillbaka till oss ännu en gång.
Ta en välbehövlig paus efter allt skolande och boende långt borta och intensiva år. Sambon och hon avslutade som tur är som vänner. Också det väldigt modigt och klokt.
Ja, ja. Hon är ju såklart en himla klok och modig ung dam i många sammanhang. Jag är stolt över att få vara hennes mamma.
Nu tycker hon att hon bott klart med oss och tar tag i det alldeles på egen hand. Söker lite extrajobb (som hon får svar på i veckan) för att få ihop till hyran. Frilanslivet är inte det mest stabila ekonomiskt sett men precis det hon vill göra. Och så skaffar hon sig plötsligt en lägenhet. Jag fick följa  med och titta på den igår och kände direkt att det var en perfekt lägenhet för henne. Eftersom hon var sambo och flyttade in hos honom saknas det nu möbler. Säng, soffa, köksbord och diverse annat. Köksbord handlade hon på loppis för 175 kr i går. Tur att hon gillar loppis och återbruk. 🙂
Denna nya lägenhet ligger som omväxling bara tre minuter bort … om man åker bil. Hon kan cykla hem på en kvart. Det ska bli himla trevligt att ha henne boende på armlängds avstånd och kunna titta in på en kaffe. Som omväxling till skypekaffe och telefonsamtalsumgänge. Ser fram emot det! Sen får vi se. Hur länge rastlösheten i henne slår sig till ro i denna gamla hemstad …

Bildinlägg

Stickade en liten sak som omväxling. I underbart mjukt och ljust blått. Hittade ett mönster sin jag följde helt oslaviskt. Använde maskantal och liknande. Gjorde helt som jag ville i övrigt! Blev en söt liten tröja till en liten söt. Som jag också fick hålla och snusa lite på.

I tvättstugan bor Jack Sparrow. Dottern målade honom på väggen för länge sen. Han har härjat där sen dess. Yoho. Nu rustar vi tvätteriet. Byter ut allt gult mot vitt och grått. Jack får stanna och jag började med honom. Han gjorde sig mycket bättre mot vit bakgrund än den gulfula. Han ser liksom piggare ut nu! Yoho.

Dottern var i Kina nyligen! Åkte som fotograf med ett skivbolag och tre rockband. Hela tio dagar stannade de. Rockbanden spelade på festival och annat. Dottern fotade allt och lite mer. De bodde på fina hotell och reste runt i minibuss och åt konstig mat. Hjärna åt hon faktiskt också. Urk. Men hon kom hem med massa fina bilder, mycket att berätta och fina presenter till mor!

Jaja. Jag har tappat räkningen. På hur många Muminmuggar jag egentligen äger. Ett fyrtiotal … minst. Ändå beställde jag en till. Årets vintermugg, förhandsbokade den för flera veckor sen. Nu är den hemma!

Jag har förresten fler samlingar … har så svårt att motstå den där silvriga plåten. Nosar upp det likt en skata på alla loppisar jag besöker. Främst de där smäckra ljusstakarna. Har ett gäng redan och gissar att jag inte kan motstå om jag ser fler.

Hösten är kommen och med den ligger löven i högar på gräsmattan. Jag eldade i korgen i söndags för att motivera mig själv att räfsa ihop dem. Det gick sådär. Slutade med att jag bara satt och glodde in i elden.

Klockpyssel

En gång för länge sen fick Maken en väggklocka av sin Mormor. Det var en brun och stor klocka av gammal modell men helt nytillverkad. Gamla klockor i den stilen äger en charm som denna nytillverkade aldrig kom upp i. Den hängde på vår vägg och pendeln vickade från sida till sida med ett ljudlig tickande. Jämna slag och havslag slog den med en resonans som ekade i huset. Maken drog ordentligt upp den med nyckeln och klockan jobbade på.
Ljudet förde en tillbaka till mormors tid. Tickande och tackandet och slagen skulle befinna sig i sekelskifteshus med nötta golvplankor och såptvättade trasmattor.
En dag stannade klockan! Oavsett nyckelvridningar så vägrade den ge ifrån sig minsta tick. Nån liten grej hade gått sönder och den lilla grejen visades sig svår att få tag på. Klockan plockades ner från väggen efter att hängt där tyst och stum en tid. Hamnade i källaren, allt längre in. Allt dammigare, allt sorgligare.
Tills en dag! När jag i bara morgonrocken släpade fram den ur sitt dammiga gömsle. Placerade den på köksbordet och putsade av allt damm. Opererade ur urverket och pendeln. Maken tog klockskalet till garaget och blåste det rent med tryckluft och tejpade igen alla rutorna. Sprayade med sin sprayburksteknik. Svartaste svart givetvis. Vad annars? Bar in den för torkning. Sedan opererade jag tillbaka urverket och hängde i pendeln. Spikade upp klockan på en vägg igen.
Den pryder verkligen sin plats, precis som jag trodde. Grejen är bara det att den inte längre fungerar som klocka. Den mystiska pryl som hindrar den från att vara klocka saknas ännu. Ingen är heller intresserad av att återställa den till tickande och slående format. Nix. Nu är klockan bara en väggprydnad. Med annan funktion. Jag öppnade glasdörren i annat syfte än att peta igång pendeln den här gången! 

Jag ställde in våra coolaste snapsglas. Och jag är himla glad att pendeln inte slår längre! Det hade gått illa med glasen då.

 

Alltså …

Ja,a. Inte vet jag. Men utan den där moroten om att publicera ett inlägg om dan blir det tydligen inget inlägg alls. Det har gått dagar sen sist! Och det har gått dagar utan att jag ens startat datorn kan jag säga. Istället sitter jag med en ständig stickning! Omöjlig att lägga undan helt enkelt. Jag har till och med en separat stickning boende på jobbet för att slippa släpa emellan. Där sitter jag på kvällarna när jourtid inträtt och stickar enklare grejer utan vidare tanke. Hemma stickar jag annat. Jag har hunnit få klar två olika projekt som nu bara ska monteras lite för att bli klara och ett tredje hänger redan på stickorna. Det där ullgarnet och de där nya stickorna är en oslagbar kombination. Stickning är helt enkelt underbart.

Att jag inte ens startat datorn på alla dagar innebär tyvärr också att jag hängt med dåligt hos mina favoritbloggare. Visst, jag har en sådan där smart telefon med en bloggapp också. Kan såklart läsa dem där, men det blir inte riktigt av. Det är så smått …

Nu gör jag som bilden säger. Startar om. Med både läsning av favoriter och nån typ av texter härinne. Förhoppningsvis dagliga sådana. Kanske. Om jag hinner medan stickorna vilar …