Nedslag i minnet, del 2

Skolorna står kvar. Mer eller mindre använda numera men det spelar ingen roll. För mig är de skolor ännu. Skolor innehåller en variation av minnen. Både bra och dåligt har stannat inom dessa väggar. Och får fortsätta så. Ingen mening  med att dra upp gamla oförrätter från skoltiden. Men häng med på lightversionen av min skoltid!

hghiDen första finns i en by, en bit från stan. Det var i den byn vi bodde när mina skolår började. I den helt andra ändan av byn var vårt hus och skolan stod i början. Jag gick. Hela långa byvägen till och från skolan. Det var dödligt tråkigt! För att försöka göra det roligare hade jag ofta med en sten hemifrån, som jag sparkade framför mig hela vägen till skolan. När dan var slut sparkade jag stenen hem igen. Jag började skolan för så länge sen att man gick i skolan även på lördagar! Men det var bara de första åren. Det där är baksidan av skolan och faktum är att jag bodde i skolan som riktigt liten tjej. Det fanns lägenheter i fönstren där på baksidan. Skolan har numera en modernare tillbyggnad som inte fanns på min tid och vad som hände med lägenheterna har jag ingen aning om.

Nästa skola fanns i stan. Dit flyttade vi innan jag skulle börja fyran. Det var en bra bit att gå även till den skolan som låg mitt i centrum intill torget. Asfalterade gator och trottoarer lämpade sig inte för stensparkande. Minns inte vad jag roade mig med på skolvägen istället. Kanske cyklade jag mest.
Skolan vid torget rymde mellanstadiet. En otroligt vacker stenbyggnad med roliga skrymslen och vrår och snirkliga trappräcken. Jag minns speciellt rummen allra längst upp där det fanns ett otroligt klädförråd vi fick rota runt i inför diverse skolpjäser. Och den stora kombinerade gympa och samlingssal där vi alltid hade avslutningar och julfester. Tyvärr är den här speciella byggnaden inte längre skola och är drabbad av otrevligheter som kan komma att förstöra hela huset om inga mirakel inträffar.
Nåt år senare var det alltså dags att byta skola igen. På andra sidan ån till högstadieområdet skulle jag. Det blev ännu längre bort för min del. Visst hände det att man fick skjuts. Men mest var det bara att ta sig dit på egen hand.
Högstadiet var utbrett över tre olika byggnader. Olika hus för olika lektioner. Man sprang runt i ur och skur och hämtade böcker och bytte klassrum eller tog sig till matsalen i en egen byggnad för att köa för lunch. Charmiga träkåkar som jag knappast uppskattade som speciellt vackra på den tiden. Men det är de verkligen! Alla tre och omgiven av lummiga träd och parkliknande ytor. När jag slutat högstadiet byggdes en ny skola med det mesta under samma tak. Typiskt. Dessa används endast till viss del numera. När jag var klar med dessa skolår lämnade jag inte bara skolan utan hela stan och till och med landet! Fast det hade inte med skolan eller skolåren att göra.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.