Ljuset i tunneln avslöjar en öppning mot ett gammalt hemland. Dagen har ägnats åt förflyttning.
Det tar en stund att komma ”hem”. Jag placerar ordet hem inom klamrar. För efter alla dessa år är hem det jag för tillfället lämnat bakom mig. Utanför porten finns minnen, barndom och sånt.
Det blir en kortare vistelse för att hälsa på människor med stort M. Platsen i sig … tja, den säger mig inte så mycket längre. Men det blir absolut trevligt och nåt att minnas när första snöstormen driver in. Och det är framförallt alla möten. ❤ Så vi åker ut genom porten, på bekanta vägar. För att mötas en smula.