Tillbringade en stund vid Siljans strand. Jag har aldrig sett Siljan tidigare, vi har alltså ingen relation. Det har vi fortfarande inte, men nu har vi åtminstone setts.
Siljan är vacker och så. Till och med namnet är vackert. Blåaktiga berg i bakgrunden, långgrunt och rätt så klart vatten för att vara en sjö. Vi tog oss an Siljan från Rättvik. Satt på en brygga och lät fötterna bekanta sig med vattnet. Varmt var vattnet. Jävligt varmt, som en förbisimmande knatte på drygt sex år påstod.
Vi, det var jag och en god vän på en spontan minisemester. Vi hade åkt runt lite och också hyrt en stuga vid campingen dit vi anlände på eftermiddagen. Från vår lilla veranda kunde man också se en glimt av Siljan. Där vi satt och drack lite vin och åt lite matsäck efter. fotbadet.
På kvällen tog vi en promenad. Rakt ut i Siljan liksom. Eller över snarare, för vi höll oss torra om fötterna på den väldigt långa bryggan som ledde till en liten, liten ö. Konstgjord och omgärdad av bryggor och badtrappor. En liten glasskiosk fanns det, och bänkar att sitta och njuta av glass och sjöutsikt på. Och längst ut en angöringspunkt för en skärgårdsbåt som tydligen tuffar runt på sjön med passagerare åt olika håll. Båten åkte vidare innan vi hann fram för att se den på närmare håll.

Istället tittade vi på solen som roade sig med att skapa draperier genom molnen, det såg ut att regna rejält på andra sidan sjön. Molnen var mäktiga och släppte bara igenom ett tunt dis av solen.

Det var många kvällsbadare i sjön, både längs med bryggan och längre ut. Långgrunt, så att man förmodligen kunde ha vadat ända ut till båten. Men vi lät bli badkläderna, och lika så bra var det. Halvvägs tillbaka över långbryggan började det regna även på den här sidan sjön.

 

 

Vi kom tillbaka till stranden och  gick hem till stugan igen.
Jo, Siljan var vacker. Men vi hann inte umgås så mycket den här gången. Sörjer det inte, vi kanske får anledning att ses igen. Det var hursomhelst en trivsam minisemester i Dalarna.