Alltså de där klättrarna jag har! På samma vägg häver sig en Klockranka upp med starka fingrar. (Det är den med lite flikiga blad till vänster.) Tunn trådiga slingergrenar som har fingrar med sugförmåga. De griper sig fast i underlaget för att häva sig uppåt. Den växer med en otrolig hastighet, blommar inte fullt så rikligt men makalöst vackra klockor när det väl sker. Men jag gillar den gröna växtmassan nästan mer.
Till höger slingrar sig en Blomman för dagen med sina nästan hjärtformade blad. Den snurrar sig upp längs trådar jag spänt upp. Kommer snart att belöna mig med mörklila klockor.
Den där mängden med rundade gröna blad framför dessa slingrare tillhör Slingerkrassen. Den väller generöst ut ur krukan och slingrar lika gärna som den bara häver sig ut. Den där hörnan bidrar med en växtkraft som är helt underbar.

Tog bilden från en av trädgårdens sittplatser i förmiddags. Medan det ännu var skugga där jag satt. Det som syns är ingången till altanen och den nya lilla uteplatsen Maken snickrade ihop nyligen. Två av mina favoritplatser.
En liten stengång finns anlagd till en liten trappa som är osynlig i en mängd ogräs jag valt att behålla. Vattenslangen ligger utdragen och man kan även notera SPADEN. Alla sniglars skräck … Blommorna intill spaden, Gullris, har ställt sig där på eget bevåg. Sånt gillar jag. De får med glädje stå kvar.

 

I sena kvällen kan det ändå se ut som på dan. Det här är framsidan av huset där man givetvis också kan sitta en stund om man så behagar. Polstjärnanrosen intill blommar ymnigt just nu. Den har mängder med små vita rosor och den brer ut sig på sin spaljé så pass att den snart växt ur den. Jag har en plan för det. Givetvis. Ser tydligt på den här bilden hur bra det kan bli.

Den fotograferande Dottern fick ett infall i kväll och drog med sig föräldrarna på sen tur till havet. Där stod vi en stund och avnjöt havslukten och tittade på horisonten. Den är lika fin som alltid!

Något stackars barn hade tappat kudden! I alla fall tycker jag att örngottet ser ut att passa något barn. Kanske är nattsömnen förstörd nu när kudden ligger ensam i gräset vid havet. Till råga på allt har en fågel gjort sina behov på den. Kudden får nog aldrig mer komma hem.

Otaliga gånger har jag fotograferat denna sneda tall med utsikt mot havet. Så även denna kväll. I alla möjliga väder och årstider har jag den förevigad om jag letar bland mina bilder. Tycker det är nåt majestätiskt över den. Hur den balanserar där på klippkanten och spanar ut mot horisonten. Den får avsluta en mycket bra dag! Tack och godnatt!