Här hos oss är myggen ilskna och rikliga till antal denna sommar. Man sitter ute och viftar sig galen och så slutar det med att det är bara att gå in. Men vad tusan, ska myggkräken få bestämma? Då finns myggspiraler, denna fantastiska uppfinning.
Jag bar med mig ett fat i går var jag än satt och de är verkligen effektiva, inte en enda mygga vågade sig genom röken. Men att bära med det där fatet är lite opraktiskt, i synnerhet som jag också vill ha annat med mig. Jag hängde en spiral på ståltråd istället. Kunde därmed hänga den i en gren i rönnen jag ville sitta under, eller på kanten av bordet eller var som helst i närheten. Perfekt arrangemang!

Jag fortsätter mitt krig mot sniglarna. Spaden är mitt sällskap så fort jag går iväg genom trädgården. Nu har Vinbergssnäckan också börjat ta sig friheter av tråkiga mått och mumsar även på mina blommor och inte bara ogräset. Dem dödar jag inte, petar bara till dem så att de rullar in sig i snäckan. Sen samlar jag dem i skramlande hög på spaden och bär dem till skogs. Låter dem festa på komposthögen istället.
De där pantersniglarna rör jag inte alls men jag undviker att lämna något ute som de kan anta till sovplats eftersom de vill gömma sig under skyddande föremål under dagen. På dagarna ser man inte till dem och om kvällarna ser man sig för ute på gräsmattan.

Jag vann över de rosätande larverna! Gift ja. Men larverna dog. Rosorna blommar. Trädgårdsamatören nöjd.

Spindlarna bekommer mig sällan, jag kan dela trädgården med dem. Men när de tar mina sittplatser i anspråk och pysslar med sina nät där jag vill sitta sopar jag bryskt bort dem. Väv nån annanstans! För tillfället bor också den mycket spindelrädda Dottern hemma. Då försöker jag ligga steget före och hinna få undan eventuella spindlar från altanen innan hon står nånstans och skriker över ett åttabent faktum.

Myror samlar sig snabbt under saker och ting man ställer ute. Fina krukor med blommor och så. Jag brukar inte ge dem chansen utan ställer krukorna på små muttrar som jag snattar i garaget. Då blir det mellanrum som är för stora för att myrorna ska välja krukan som boplats.

Tvestjärtar. Tvi dem! Bort bara!

Löss, små gröna löss hittas i horder på rosorna då och då. Dem skakar jag av, eller knäpper till mot stjälken eller knoppen så de flyger av. Eller spolar bort dem med iskallt vatten när jag går med slangen. Effektivt båda delarna.

Flugorna surrar på, Pancakes sköter det där med flugor. Han fångar dem snabbt om de befinner sig i huset och smack bara så är de inte längre i flygbart skick.

Humlor och fjärilar och bin får absolut hållas. De är helt nödvändiga för blommorna och jagas icke. Ibland irrar sig nån stackare in genom den öppna dörren. Då fångar jag den försiktigt med ett glas, stänger till med ett stelt papper under och bär ut dem igen. Släpper dem i frihet. Fjärilar som fladdrar alltför nära en viss nos lever farligt dock. Av ovan nämnda skäl. Tydligen smakar de gula citronfjärilarna gott för dem äter han med förtjusning. Syrligt kanske?
I år ser jag ovanligt många fjärilar, måste vara ett gott tecken. Byggde om en kruka till bo för bin eller humlor men det är oklart om det är inflyttat.

Skatorna har lämnat boet som byggdes i vår enormt höga cypress på framsidan. Boet ligger numera i en mycket skräpig hög nedanför noterade jag igår kväll. Det lämnade ett fult hål i cypressen. Vet inte om de knuffat ner skiten själva eller om det bara ramlat ur. Men jag gissar de inte tänker städa bort det.