Jag klev upp i ledig sommarmorgon. Kramades med extra kelig NattKatt så länge det beviljades. Ute på altanen var det svalt och behagligt. Utanför soligt och blått, en svag bris. Läge för uteliv.
Jag satte på kaffe och packade min korg med nödvändigheter jag inte vill springa in och hämta. Termos, mjölk i en liten kanna, kaffemuggen. Boken, skrivboken, läsglasögonen och mobilen.
I hammocken var det lagom soligt så länge solen befann sig bakom träden. Men solen tycks förflytta sig hastigt när man helst vill ha den skymd bakom en trädstam.
Fåglarna kvittrade och en katt gjorde mig sällskap. Kaffet smakade utmärkt och det var som upplagt för idyll.
Då. Brummar nåt in i periferin.
Det byggs en del uppe på platån som var skogen. Därifrån får vi utstå buller och hammarslag, men det är ändå längst bort och hyfsat uthärdligt. Detta nya oljud tog sig dock förskräckligt nära. Ibland är ljuden svårlokaliserade när man befinner sig i trädgården. Det som verkar komma från ena hållet kan plötsligt visa sig vara på andra hållet. Det finns säkerligen nån vetenskaplig förklaring för det men jag skiter i vilket.
Det nya oljudet tycktes alltså först komma från vår egen trädgård. Som om nån galning dundrat in med grävmaskinen mitt på gräsmattan. Så var det givetvis inte. Däremot stod den med släp och allt på den tomma tomt som angränsar vår uppe på platån. Jaha. Jo, vi har fått kommunala brev om att bygglov beviljats okända nybyggare. Slut på friden och idyllen alldeles bestämt alltså. Dessutom drog någon vid ett av de andra byggena igång obekant entonigt oväsen som överröstar det mesta. Som typ fågelkvitter och trädsus. Som om man satt mitt i byggarbetsplatsen och fikade. Går väl in och stänger dörren då …