När det stod klart att Dottern skulle komma hem fick vi chansen att få fira hennes examen. Efter åratal av studier och en nyligen erhållen högskoleexamen som fotograf tyckte vi hon hade förtjänat ett kalas. I allra högsta grad.
Vänner och familj bjöds in och jag började baka. Bestämde mig för ett redigt kaffekalas med sockerchock som tema. Sju sorters kakor … minst. Dottern hölls ovetande för att kalaset skulle komma som en överraskning. Hon ringde en dag medan jag stod mitt i smeten så att säga. Frågade vad jag gjorde … och jag ljög henne rätt i örat och sa att jag gjorde inget alls.
Nåja, nödlögn ju.
Kakorna jag bakade förpassades till frysen vartefter de togs ur ugnen. Och jag hade snart rätt mycket fika. Av diverse slag.
När gårdagskvällen kom var allt i ordning. Huset städat, trädgård och uteplatser likaså. Allt var handlat och fixat och färdigbakat. Vi satte oss i bilen och åkte till annan ort där Dottern huserade runt med rockband på turné och sin kamera. Vi lyssnade också på spelningen och åkte alla milen hemåt i sena natten med Dottern i baksätet. Fortfarande ovetande om vad vi ställt till.
När vi kom hem fick hon syn på allt halvt iordningställt i köket. Häpnade över vår plan. Men glad.
Vi kom i säng, sov några timmar och drog igång iordningställandet.

Jag fixade tårtor, plockade fram alla godsaker och dukade upp dem fint på köksbordet. Kaffe kokades och saft blandades.

 

 

 

 

 

 

 

Vädret bistod oss idag  och gästerna hänvisades ut i trädgården med sina kakfat och kaffekoppar.
Det blev en mycket trevlig dag. Som det blir när man samlar sina vänner.
Nu är allt undanplockat och diskat. Givetvis har vi frysen full med fika. Det förvånar mig inte, jag ville att det skulle vara mycket att välja på och förstod att det inte skulle gå åt. Det ska väl fikas nån mer gång i sommar. Då så. Nu är hon firad!