Och violer äro blå, smultron äro söta och du likaså. Ramsan skrevs i min gamla poesibok av nån för länge sen. Har inte boken kvar, den försvann i ett hemlandsbyte …
Men den har egentligen inte ett dugg att göra med detta inlägg. Ploppade bara upp i minnet. Apropå rosor liksom! 

Det här är några av mina rosor. De hade en tuff start i år. Vintern var inte snäll med dem alls. När jag såg över alla rosor i våras såg det mörkt ut. Klent. Torrt och dött. Vissa såg ut att ha frystorkat och det var bara att ta sekatören och knipsa. Trodde flera var förlorade.
Men växtkraft är inte att underskatta! Plötsligt kom de igång, även de värst ansatta. Nya skott stack upp från roten bara så där!
Jag hann jubla en stund. Då kom nästa bekymmer. Ett gäng larver invaderade alla rosor i smyg. Gömde sig i klibbiga höljen som rullade ihop bladen och där satt de och mumsade. På knoppar! Jäkla skit! Jag köpte gift på sprayflaska för inget annat hjälpte. De värst intagna kvistarna var bara att återigen knipsa av.
Trodde inget skulle blomma efter det! Även om jag lyckades ta död på larverna till slut.
Men mot alla ods liksom! Det blommar rosor! Och fler är på gång. Fantastiskt. Fortfarande lite klent och försiktigt här och var. Men ändå. De blommar och växer. Man får vara nöjd.