Det där surret, av flugan som plötsligt är inne.
Den där doften av sommar. Som är mest påtaglig när himlen grånat och regnet är på gång. Gardinen som sveper omkring i vinddraget för den öppna dörren. Bara för att den kan.
Myggan som plötsligt sticker.
Så mycket barndom det är i det!
Och plötsligt hör jag gnisslet av nätdörren som satt för en annan dörröppning. Behövde lyftas lite med foten i nederkanten för att komma på plats.
Känner doften och värmen från den öppna spisen, veden som ligger i sin hög bredvid. Regnet, ljudligt mot taket av plåt. Smaken av smultron på strå och myggbitna ben. Som också har otaliga små märken från rispande hallonbuskar eller brännande nässlor. Strävheten i den gamla serietidningens papper medan bladen vänds. Radion som skrapande letar rätt signal.
Och tanden som är lös.
Soffans gamla fjädersystem gör den knölig och bucklig. Knarrar lite emellanåt. I stugan var endast det begagnade gott nog.
Men trasmattan luktar tallsåpa och blommorna i vasen sommar. Fönstren putsade fria från vinterns flugskit och spindelnät, spetsgardinerna vädrade.
En klunk saft. En nybakt bulle.
Sommarlov och badvått hår.
Så lyckligt lottad den barndomen var.
Det var en lycklig barndom för länge sen. Kram på dej.
GillaGilla
Det var det! Kram
GillaGilla