Midsommardagen var en orgie i slöhet!
Jag hamnade i såkallad solstol (omdöpt till skuggstol nu) redan efter brunch.
Midsommarnatten och den tidiga morgonen vittnade om en varm dag och så blev det. Oklart hur varm, men tillräckligt för att skuggan var eftertraktad.
Stolen ställdes först intill äppelträdet där skuggan var då. Ansträngningen för dagen bestod sedan i att dra stolen ikapp med skuggan. Sitta en stund, tills solen åter var ikapp och så upp och leta upp ny skugga.
Hela min familj består av skuggvarelser så där satt vi eller låg på filtar inom skuggränsen allihop. Läste, slumrade, småpratade. Lugnt!  Underbart lugnt.
Tur att jag inte hade någon stegräknare på mig. Den hade skurit ihop i error, för så få och så långsamma steg kan inte uppmätas. Svägerskan fick till och med uppmuntrande pepp från sin mobil om att inte tappa motivationen.
Emellanåt serverades någon drickbar eller ätbar substans av den som råkade ha mest rörelse i sig.
Hur trivsamt som helst.
Som att vara på återhämtnings spa fast befriad från hurtiga behandlingar.
Bara rogivande vila och trivsam samvaro. Och en tillslut grymt rastlös Make …
När kvällen kom samlade vi ihop alla sitt och liggplatser och satte oss för att äta en massa gott. Märkligt hur hungrig man kan bli av långsamhet!